Klimatalarmismen ett groteskt uttryck för vetenskapens dekadens i vår tid

På kanske inget annat område ser vi idag så många avsteg från Poppers grundläggande vetenskapsteori som på miljö- och klimatområdet.

Den moderna klimatvetenskapen tar sin utgångspunkt från nobelpristagaren Svante Arrhenius arbete rörande meteorologiska och geofysikaliska problem. Hans arbete Über den Einfluss des atmosfärischen Kohlensäuregehalts auf die Temperatur der Erdoberfläche (1896) är grundläggande. Han var först med att beskriva växthuseffekten, det vill säga hypotesen om att den atmosfäriska koldioxiden stänger inne värmestrålning och orsakar en global uppvärmning. Han försökte på det sättet förklara växlingen mellan istider och varma perioder.

Sedan mitten av 1800-talet har man kunnat observerat att jorden sakta men säkert blivit varmare efter den så kallade lilla istiden som var en flera hundra år lång period med ett långa tider kallt och ogästvänligt klimat. Självklart har forskarsamhället sökt en förklaring till denna uppvärmning. I mitten av 1900-talet kunde man observera att atmosfärens koldioxidhalt även satt igång att stiga från sin tidigare låga nivå under 0,03 procent. Forskarna började koppla samman uppvärmningen med Arrhenius teorier om växthuseffekten och uppvärmningen som började 100 år tidigare.

På kanske inget annat område ser vi idag så många avsteg från Poppers grundläggande vetenskapsteori som på miljö- och klimatområdet.

En hypotes är att den uppvärmning av haven som ägt rum sedan 1800-talet leder till en utgasning av koldioxiden som är löst i haven och att detta med viss fördröjning ligger bakom den stigande koldioxidhalten. Flertalet forskare hävdar dock att ökningen måste bero på de ökande antropogena utsläppen av koldioxid från förbränning av så kallade fossila bränslen. Det finns även en annan hypotes, att koldioxidökningen i stor utsträckning orsakas av jordbrukets industrialisering och den utarmning av jordarnas organiska material som detta medför. Man skall här vara medveten om att det alltid finns en partiskhet för antropogena förklaringar, eftersom man då kan göra politik av det och räkna med generösare forskningsanslag.

Mycket talar för att alla dessa faktorer har en betydelse, men det är svårt att veta vilken som överväger. Man kan inte ens med säkerhet fastställa om det är uppvärmningen som driver koldioxidhalten eller tvärt om. Allt hade säkert varit gott och väl inom de geofysiska vetenskaperna, om inte mycket starka ekonomiska och maktpolitiska intressen kommit att intressera sig för hur de kunde utnyttja de globala miljöfrågorna i allmänhet och klimatfrågan i synnerhet.

Jag har tidigare berört  den allt mer förmögna angloamerikanska oligarki som de senaste hundra åren, steg för steg byggt upp ett nätverk av globala överstatliga organisationer i sin strävan att öka sitt globala inflytande på nationella makthavares bekostnad. Oligarkins mål är att skapa en öppen global marknad där deras företag och banker kan skaffa sig dominans och monopol utan att besväras av nationella lagar och regelverk. För att uppnå det måste man hitta sätt att minsks inflytandet från nationella parlament och politiska ledare genom att flytta makten till överstatliga organisationer som man själv kontrollerar. (Detta finns väl dokumenterat av forskaren Jacob Nordangård)

Självklart har hypotesen om den antropogena klimatpåverkan blivit oligarkins perfekta storm. Med skrämselpropaganda om förestående antropogent orsakade globala klimatkatastrofer, har man hittat ett effektivt skäl att driva igenom sin globalistiska agenda och flytta makt till sina överstatliga organisationer.

Eftersom oligarkin har stort och växande direkt och indirekt inflytande över de medel som finns till förfogande för forskning, har man lyckats korrumpera en stor del av forskarkåren och akademin. Forskare har fått generösa anslag för att producera ”forskningsresultat” som förutsäger en våldsam uppvärmning av jorden och en rad skadliga förändringar av klimatet. De grundläggande Popperska villkoren för vetenskapen har helt övergivits.

Klimatforskningen har nästan helt släppt kontakten med faktiska observationer av klimatet och dess förändringar. Man har ersatt det med hemmasnickrade datormodeller baserade på overifierade hypoteser. Ju mer alarmerande resultat de räknat fram ju större anslag och ju mer uppmärksamhet i oligarkins medier. I den rubricerade figuren kan ni se den kvast av olika datormodeller som tagits fram för att skrämma allmänheten. Längst ner i diagrammet ser ni de faktiska observationerna som alla ligger långt under dessa så kallade klimatprognoser. Enligt Popper visar detta att de hypoteser som legat till grund för prognoserna är motbevisade och därför skall förkastas. Men så sker inte, utan man fortsätter att basera slutsatser och politiska åtgärder på ovetenskapliga hemmagjorda datormodeller med dålig samklang med faktiska observationer.

Självklart har hypotesen om den antropogena klimatpåverkan blivit oligarkins perfekta storm.

Med sin kontroll över de etablerade medierna – MSM har oligarkin också skapat ett antal alarmistiska opinionsbildare med Al Gore i spetsen och våra egna Johan Rockström och Greta i svansen, för att föra ut ren propaganda baserat på de motbevisade modellerna. Denna krets har nu i flera decennier kommit med den ena dystopiska förutsägelsen efter den andra. Dessa har aldrig besannats, men har ändå tagits på fullt allvar av det politiska etablissemanget. Klimatalarmisten Al Gore fick till och med Nobels fredspris för sin falska skrämselpropaganda år 2007. Han passade då på att hävda att redan 2014 skulle Arktis vara isfritt, vilket det givetvis inte blev och ännu inte är i närheten av.

Vetenskapsförnekelsen stannar inte vid dessa motbevisade modellberäkningar. De faktiskt observerade effekterna av en måttlig global uppvärmning efter 1800-talets mitt och den stigande halten livgivande koldioxid efter 1900-talets mitt, är i huvudsak positiva. Ekosystemet i stort har stärkts av ökande växtlighet, krympande ökenområden och ett bättre underlag för djurlivet. De faktiska skador på ekosystemet som kan observeras beror inte på klimatförändringen utan på de globala megaföretagens rovdrift av jord och hav.

De positiva förändringarna har systematiskt förtigits av korrumperade forskare och alarmister, oligarkins MSM, av akademin och av det politiska etablissemanget. Istället har samma aktörer systematiskt spridit falska uppgifter om ökande oväder, ökande skogsbränder, växande öknar, klimatflyktingar m.m. mestadels i direkt motsats till faktiska observationer. Vi som har pekat på de falska uppgifterna och de observerade positiva effekterna av det varmare och mer koldioxidrika klimatet, har av det vetenskapsförnekande etablissemanget blivit utfrusna ur samhällsgemenskapen och kallade för ”klimatförnekare”.

Denna korta krönika ger inte utrymme för att räkna upp alla falska uppgifter som systematiskt och avsiktligt sprids av den globalistiska oligarkin i deras strävan att skapa en global värld styrd av deras överstatliga organisationer. Resultatet är en skrämmande vetenskapsförnekelse och ett flagrant avsteg från den vedertagna vetenskapliga grundregeln, att hypoteser skall vara underbyggda av faktiska observationer.

Vetenskapsförnekelsen tar sig allt groteskare uttryck när hela det svenska etablissemanget tillmäter en 18-årig skolflicka en större auktoritet än landets absolut mest meriterade klimatforskare. Detta om något är ytterligare ett skrämmande exempel på vetenskapens dekadens i vår tid.

Lars Bern