Kan kokosolja bota coronasmitta?

Coronavirusutbrottet av Sars år 2003 infekterade 7000 kineser, varav 600 dog. I grannlandet Filippinerna, med en befolkning på 80 miljoner och omfattande kontakt med Kina, rapporterades endast 14 Sars-fall. Kanada, på andra sidan Stilla havet, hade långt fler fall. Lars Bern skriver om den filippinske professorn Dr. Dayrit som menar att kokosolja kan ha spelat en avgörande roll i befolkningens motståndskraft.

publicerad 14 mars 2020

Vinna eller försvinna för Nordens viktigaste dagstidning


1542 kr av 100 000 kr insamlade. Stöd kampanjen via swish 123 611 30 21 eller andra donationsalternativ.


Detta är en opinionstext. Artikelförfattaren svarar för de åsikter som uttrycks i artikeln.

Prognoserna över Corona-pandemins utveckling framöver duggar tätt, från de som ser utbrottet som något som mest liknar en allvarlig säsongsinfluensa till de som tror att uppåt 80 procent av jordens befolkning kommer att drabbas med mycket höga dödstal. Den etablerade skolmedicinen vid de stora erkända institutionerna och inom läkemedelsindustrin jobbar för högtryck för att hitta vacciner och patenterbara mediciner, med vilka man hoppas kunna bromsa in och stoppa pandemin.

Här hägrar en marknad värd hundratals miljarder kronor för dem som lyckas. De enorma ekonomiska intressena snedvrider givetvis den bild vi förmedlas från olika intressenter – från läkemedelsbolag till hälsokostföretag. Det finns helt enkelt mycket starka intressen av att skapa maximal rädsla hos allmänheten – som vanligt tyvärr. Så alla prognoser skall idag betraktas med stor skepsis.

För egen del tycker jag att man skall ta pandemin med fattning men på mycket stort allvar och planera därefter. Det alla tills vidare skall ta höjd för, är en utbredd sjuklighet med långt högre dödlighet och smittorisk än vid den vanliga säsongsinfluensan.

Som vanligt letar skolmedicinen mest efter lösningar som kan vara intressanta för deras vänner inom läkemedelsindustrin. Det senaste exemplet är att man påbörjat kliniska försök med ett fortfarande obeprövat antiviralt Ebola-läkemedel – Remdesivir. Kostnaden är ungefär 1 000 dollar per behandling, alltså inget alternativ för en bred allmän insats, men med enorm vinstpotential för tillverkaren.

Skolmedicinen uppvisar som vanligt en stor rädsla för att överhuvudtaget diskutera tillskott av vitaminer och användning av andra alternativ som kan dämpa virusets framfart. Skolmedicinarna vaktar hökaktigt på varandra och slår ner på dem som nämner tänkbara alternativ till de patenterade preparaten. Att diskutera kostalternativ för att skapa bättre motståndskraft är livsfarligt för en skolmedicinare. Nu har trots det en pensionerad filippinsk professor – Dr. Fabian Antonio Dayrit – vågat sig fram med ett intressant förslag.

Skolmedicinarna vaktar hökaktigt på varandra och slår ner på dem som nämner tänkbara alternativ till de patenterade preparaten.

Han drar sig tillminnes SARS-utbrottet år 2003, då 7000 kineser infekterades och 600 dog av det viruset. I grannlandet Filippinerna med en befolkning på 80 miljoner, varav många kineser, rapporterades endast 14 SARS-fall. Kanada, på andra sidan Stilla havet med likaledes många kineser i befolkningen, hade långt fler fall.

Dayrit frågar sig vad denna skillnad kunde bero på. En hypotes som han redovisat är att det kan ha att göra med den mycket omfattande användningen av kokosolja i den filippinska matlagningen.

Kokosoljans medellånga fettsyramolekyler och då främst laurinsyra har länge varit kända för sina antivirala egenskaper genom att kunna förstöra inkapslade virus. Kokosolja består till 50 procent av just laurinsyra. Monolaurinsyra är en metabolit som produceras naturligt av kroppens egna enzym i samband med intag av kokosolja. Natriumlaurylsulfat (SLS) är en vanlig tensid som görs från laurinsyra. Dessa tre är alla använda i en rad produkter för deras antivirala egenskaper.

Tre mekanismer anses förklara de antivirala egenskaperna. De orsakar upplösning av virusets inkapsling, de inhiberar det sena mognadsstadiet i virusets replikeringscykel och de kan förhindra bindning av virala proteiner till värdcellens membran.

Kaprylsyra och monocarinsyra (förekommer även i modersmjölk) som även ingår i kokosolja har visat lovande antivirala egenskaper mot till exempel HIV. Forskare har visat på fettsyrornas signifikanta effekt mot influensa A-virus vid så låga halter som 0,06-0,12 procent.

Dayrit menar att kokosoljan och dess beståndsdelar upprepade gånger har visats vara säkra och effektiva antivirala medel hos både människor och djur. Han redovisar flera studier där det varit verksamt mot HIV. Baserat på alla goda erfarenheter av kokosolja menar han, att man i avsaknad av ett bot för nCoV-2019 bör starta kliniska studier med kokosolja på corona-patienter. Han framhåller att en sådan behandling är billig och riskfri och de potentiella fördelarna är enorma.

Baserat på alla goda erfarenheter av kokosolja menar han, att man i avsaknad av ett bot för nCoV-2019 bör starta kliniska studier med kokosolja på corona-patienter.

Min slutsats efter att ha läst Dayrits förslag är att vi knappast behöver invänta resultatet av en sådan studie som han föreslår. Eftersom kokosolja är det kanske bästa och hälsosammaste fettet vi kan ha i vår kost, vilket jag skrivit om tidigare, så har vi inget att förlora på att införliva denna olja i vår kost. Det vill säga om ni inte följt mina tidigare råd och redan gjort det. Ni har inget att förlora.

Som vanligt kommer skolmedicinen inte att ta i detta förslag om de inte blir tvingade. En omfattande användning av kokosolja som kan minska förekomsten av corona-smittade kommer ju att reducera marknaden för eventuellt patenterade piller och vacciner, så det kommer garanterat att motarbetas och förlöjligas.

Kanske blir den här pandemin det som äntligen får skolmedicinen att bryta upp från sitt förlamande beroende av Big Pharma och liera sig med oss människor som följer Hippokrates devis att låta i första hand maten vara vår medicin. Låt oss hoppas!

 

Lars Bern

 

Artikeln har tidigare publicerats på Anthropocene

Lars Bern är en svensk teknologie doktor, företagsledare, författare och samhällsdebattör. Han är ledamot av Stiftelsen Svenska Dagbladet som är minoritetsdelägare i SvD, av Kungliga Ingenjörsvetenskaps-akademien sedan 1988 och Etikkollegiet.

Han har bland annat författat böckerna Varför försvinner våra kronjuveler? : dikeskörningar i svensk industri (2014) och Den metabola pandemin (2019). Bern driver även opinionssajten Anthropocene.

 

Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!