Jag är också rädd

Anettes 22-årige son drabbades av vaccinskador efter att ha injicerats med Pfizers covidvaccin, så illa att han fick stora blodproppar i kroppen och var nära att få hjärtinfarkt. Läs det igen. En 22-årig tidigare frisk man blir helt plötsligt så sjuk att han riskerar att få hjärtattack av blodproppar.

Han är långtifrån ensam. Världen över läser jag om människor, unga som gamla, som drabbats av plötsliga och allvarliga hälsotillstånd efter att de tagit covidvaccin. Jag känner även själv människor som drabbats.

När jag skrev om Anette och hennes son tittade jag på hennes personliga videor på Youtube. En video hon kallar ”Jag är också rädd” fastnade jag vid.

– Jag har varit arg på mig själv för att jag inte kliver ut och berättar sanningen. Jag håller saker inom mig. Jag har alltid varit den som ställt mig bakom och jag tänker inte vara det längre, säger Anette med en ärlighet om sina känslor kring covidvaccinet som jag inte sett mycket av det senaste året.

Det hon uttrycker tror jag att fler människor runt om i världen kan hålla med om, att människor är rädda för att faktiskt kliva fram och berätta vad de egentligen känner.

För är det inte väldigt absurt hur illa det har blivit? Är du ovaccinerad kan du få utstå både det ena och det andra, vi lever nu i ett samhälle som man bara helt nyligen skulle avfärdat som fiktion eller konspirationsteorier. Det skulle ha varit en bra, om än skrämmande, dystopisk film.

Flera historier om hur svenskar blir illa behandlade av vården har blossat upp den senaste tiden och man kan knappt föra en diskussion innan någon skriker ”antivaxx” som skällsord.

Jennifer från Sundsvall blev inte bara ifrågasatt av vården utan också censurerad av sin lokala tidning när hon uppgav att hon känner sig säker på att hon idag sitter i rullstol på grund av covidvaccinet. Bonnierägda Sundsvalls Tidning svarade med att man inte kan veta att 19-åringens tillstånd beror på det. Nej, det är klart man inte vet det än – men Jennifer måste ändå få uttrycka sina åsikter kring det. Hon måste få tro, tycka och tänka själv – precis som även alla vi andra måste få det.

– Jag tror att det finns många därute som inte vågar berätta hur de egentligen känner och jag känner samma sak, som Anette säger i sin video.

Det tror jag också. Både människor som tagit vaccinet, inte vill ta det, tvekar att ta det, funderat på att ta det och så vidare. Jag har sett dödsångest hos människor dagen innan de skulle ta covidvaccin. Varför väljer man då att ta det, kan man undra? Jo, givetvis på grund av andra rädslor.

Kanske handlar det om rädsla för att bli smittad, att smitta andra, att bli utesluten, att bli utskälld, att bli nedvärderad eller rent av diskriminerad. En rädsla överväger den andra och man gör ett val. Men ingen pratar om de här valen. Ska vi vara så rädda att prata om våra rädslor att vi helt enkelt håller tyst och istället börjar hata varandra? Ska det behöva vara så? Vart har vår mänsklighet tagit vägen?

– Alternativet är att jag ska gå och bära min tysthet inom mig och det är ännu värre, fortsätter Anette och jag undrar hur många som egentligen gör det.

Till dig som kanske gör det vill jag berätta att jag så många gånger hållit tyst för att jag inte vågat säga något av rädsla för att … Ja, vadå egentligen?

Vad jag samtidigt vet är att det sakta ätit upp mig när jag kompromissat med mina känslor inför andras, när jag tagit avstånd från min integritet och när jag hållit tyst av rädsla för att våga stå upp för vad jag egentligen känner. Något som jag känner så starkt: Ja, jag är också rädd.

Jag är rädd för att ta covidvaccinet. Jag är rädd för min egen hälsas skull. Resonemanget här från många brukar vara att själva sjukdomen kan göra mig väldigt sjuk och att det är mycket värre än risken att bli sjuk av vaccinet. Enligt alla gällande definitioner har jag själv haft covid-19 och vill påstå att jag hellre tar den risken igen, för jag vet att min kropp klarar av det. Men alldeles oavsett vad andra tycker eller tror är det fortfarande min kropp och därmed mitt beslut. Det är ingen annan som ska bestämma över mig. Varför är detta svårt för andra att höra idag? Varför får jag inte bestämma själv?

Vad jag samtidigt vet är att det sakta ätit upp mig när jag kompromissat med mina känslor framför andras, när jag tagit avstånd från min integritet och när jag hållit tyst av rädsla för att våga stå upp för vad jag egentligen känner.

Min kropp är stark och jag tar hand om den, men om jag skulle injicera ett nytt ämne i den skulle jag inte känna att jag gör det bästa för den längre. Jag skulle känna att jag kompromissar med min hälsa. Ja, jag skulle känna att jag faktiskt experimenterar med min hälsa.

Det är vad jag känner och jag respekterar självklart att du som läser detta känner annorlunda eller är tveksam. Eller så kanske du känner precis likadant. Kanske är du rädd för både vaccinet och för covid-19.

Poängen är att vi måste kunna prata med varandra om våra rädslor och inte smutskasta varandra, oavsett om man vill vaccinera sig eller inte. Vad som däremot inte är okej är att diskriminera någon på grund av deras hälsoval. Det är inte okej som i Österrike att tvinga sina medborgare att vaccinera sig och det är inte okej att Sundsvalls Tidning censurerar Jennifers bedömning om sitt egna hälsotillstånd.

Det är definitivt inte okej att Sverige inför vaccinpass.

Där måste vi säga nej och stopp. Oavsett om man vaccinerar sig eller inte.

– Jag vill hjälpa andra genom att berätta, säger Anette. Det vill jag också göra. Desto fler som vågar berätta om sina rädslor, desto lättare kan vi faktiskt enas som människor. Ju fler som vågar berätta sin historia – ju fler blir vi som kan hjälpas åt att sammanstråla i denna extremt splittrade värld. Det finns redan så mycket som håller oss isär, låt inte vår hälsa och integritet också bli en sådan sak.

Låt människor få välja. Låt människor få känna själva.

Sofie Persson