Genant förvisso att behöva placera honom på samma ljugarbänk som Klas Eklund och Umeå-professorn Runar Brännlund. De senares fusk är förvisso allvarligare eftersom de samtidigt begår tjänstefel. Professorer har betalt för att tala sanning, så långt nu denna går fastställa. Deras ögontjänande eller direkta forskarfusk, den intellektuella prostitutionen, är ett relativt nytt fenomen, som hunnit växa till ett av Sveriges allra största problem (med politisk uppbackning av de såta kärnkraftsvännerna S + M).

Att då även klimatskeptiker, som avfärdar katastrofhotet, ljuger om INNEBÖRDEN av sin ståndpunkt – ett nej tack (för överskådlig framtid) till BÅDE vind- och kärnkraft – är verkligen bedrövligt. Det sk Stockholmsinitiativet (i början med Lars Bern i ledningen) och Elsa Widding är ytterligare exempel på ”forskare” som ägnat sig åt ett fult dubbelspel och avböjer att ge svar på de frågor hederliga klimatskeptiker ställer. Men Elsas kvinnliga charm och goda naturvetenskapliga insikter räddar YouTube-seanserna inför flytten till riksdagen som sverigedemokrat.

Lennart Bengtsson medger att klimathotet är överdrivet, men även han springer politiska ärenden genom att tiga om att den svenska kärnkraften dör om klimatnojan skrotas, som han vill. Tryggare att lyssna till professor Gösta Walin, som inte bara behärskar de tekniska aspekterna utan även förstår den avgörande ekonomiska analysen.

Låt mig tillägga, att Tege givetvis inte hör till de tongivande förvillarna. Där återfinns f d SEB-ekonomen Klas Eklund som skrivit en hårdvinklad bok i ämnet, Finanspolitiska rådet och Umeå-ekonomen Runar Brännlund.

Den senares dubbla bokföring är en klass fräckare än Tornvalls. Han har nämligen tillsammans med Stefan Fölster (som nu tiger i denna fråga) drivit en personlig kampanj mot klimatnojan, men är sedan några år tillbaka rådgivare åt Konjunkturinstitutet. I den rollen bryter han både mot eget bättre vetande och mot det han tidigare predikat.

Konkret handlar det om hur man gör så kallade samhällsekonomiska analyser. I sådana får fiskala skatter INTE tas med (en skatt är ingen kostnad för folkhushållet, bara en omfördelning). Däremot skall väl dokumenterade miljöskador inkluderas, enligt den PPP-princip (polluter pays) som Erik Dahmén lanserade för ett halvt sekel sedan och som blivit allmänt accepterad. Klimathotet är falskt och därför måste straffskatterna på fossila bränslen exkluderas. Det är det Brännlund som KI-konsult vägrar göra.

Där ligger klimatmanipulerandets tekniska och vetenskapliga kärna. Inte så lätt att upptäcka för enskilda gräsrötter. Men Tornvall gör anspråk på att veta mer än vanliga vilsna väljare. Dessutom är det inte första gången han och jag diskuterar detta ämne, så hans felaktiga påståenden är svåra att ursäkta som enbart okunnighet.

Goddag, yxskaft! Jag gav en tydlig motivering, om skillnaden mellan kostnad och nytta (på en fri marknad, exkl straffskatterna på fossila bränslen), men du gömmer dig bakom tomma fraser om att även du själv ”beaktar marginalnytta och marginalkostnader”. Hur då? På vilket sätt är min kalkyl feltänkt och din egen korrekt? Förklaring uteblir, det är inte att ”svara för sig själv”, utan att bluffa lika fräckt som våra korrupta nationalekonomer, dårskapens tigande och/eller ljugande möjliggörare.

I stället upprepar du makthavarnas falska tal om ”ökande behov av elenergi framöver?. Den synen blir motiverad – tvingas jag upprepa, BARA om man godtar den gängse hotbilden om en hotande klimatkatastrof – den som du samtidigt påstår dig ta avstånd från. Ser du verkligen inte motsägelsen? Då är du antingen okunnigare än jag föreställt mig ELLER också ägnar du dig helt fräckt åt samma typ av dubbelspel som Lars Bern och Stockholmsinitiativet: att säga nej till hotbilden, men ja tack till en politik grundad på samma hotbild. Wake up!!

Åke: Vad skall vi ha utan vare sig kärn- eller kolkraft med ökande behov av elenergi framöver? Dessa kan visserligen i sig diskuteras, men ändå. Du tycks ha föresatt dig att förfölja mig till döddagar. Tror du inte att även jag beaktar marginalnytta och marginalkostnader? Men med andra utgångspunkter och ingångsvärden. Kalla mig inte för saker, och klumpa inte ihop mig med andra. Jag svarar för mig själv!

Tornvall har dålig koll på hur man optimerar ett lands energisystem. Det kräver en så kallad samhällsekonomisk kalkyl, där inga ”vanliga” skatter får finnas med, däremot bör bevisade miljörisker beaktas (enligt Erik Dahméns välkända PPP-princip). Balans/jämvikt uppnås när elpriset = marginalnyttan = marginalkostnaden. Nya kärnreaktorer kostar 90 öre per kWh medan marginalnyttan vid fri konkurrens ligger på ca 50 öre. Det betyder att elpriset (exkl skatter) måste nära nog fördubblas för att nyinvesteringar skall gå att försvara. Men med dessa högre priser sjunker givetvis efterfrågan rejält, ner mot en elförbrukning på cirka 120 TWh (idag 145 TWh).

Enkel matematik, kan man tycka. Att Tornvall inte förstår poängen är ursäktligt, det allvarliga är att inte heller våra ekonomiprofessorer gör det – eller snarare: spelar dummare än de är, för att få behålla sina FoU-anslag och forskartjänster.

Givet att Tornvall och jag är eniga i klimatfrågan, borde vi vara det också när det gäller energipolitiken, men så är alltså inte fallet. Han har inte heller besvarat min tidigare kritik i detta ämne, så min slutsats måste då bli att han med öppna ögon ägnar sig åt ett samma typ av dubbelspel som Lars Bern och dennes ”guru” Lennart Bengtsson (båda skeptiska till klimathotet och samtidigt kärnkraftsvänner).