Ja, vad Tolkien ämnade vara att nyskapa (återskapa en historia som inte bevarats är omöjligt) en förlorad Britannisk mytologi.

För att göra detta inspirerades han av många källor, inte minst nordiska sagor. Själva namnen (t ex Gandalf och Gimli) är faktiskt i många fall ”stulna” från nordiska berättelser. Den bibliska inspirationen är om möjligt ännu större. I dagens sekulariserade samhälle reflekterar dock förmodligen inte filmpubliken så mycket om hur den helt syndfrie Frodo för mänsklighetens synders skull (makt och pengagalenskap hindrar människorna från att förstöra ringen) tvingas bära ett kors för tungt för hans kropp, ”dör” (av Shelobs gift), återuppstår, och i slutändan torteras och far till himmelen (de odöende landen).

Frodo (som den oskyldige, offerlammet och frälsaren), Aragorn (den återvändande konungen av ”davids” ätt som inte suttit på tronen på hundratals år som skapar det framtida lyckokungariket) och Gandalf (som inkarnerad gudom, mirakelgörare, död, återuppstånden i förhärligad ljuskropp) representerar olika aspekter of Kristus.

Boromir, Smeagol/Gollum och Saruman spelar alla rollen av Judas.
Sauron, Saruman och Balrogen är alla fallna änglar. Sauron (i böckerna som efterträdare till den ursprunglige Melkor/Morgoth) spelar rollen som Lucifer.

Och så vidare.