Förslavande och slavhandel med judiska och arabiska förtecken

Följande text är skriven med anledning av den diskussion som i dessa dagar äger rum angående slaveriets historia, relationen mellan svarta och vita i historiskt ljus samt rasismens roll i detta.

Slaveriet har en mångtusenårig historia och redan när de romerska härarna drog fram på sina härjningar, så fanns där judar i deras släptåg. De köpte upp krigsfångar och sålde dem vidare som slavar.

Så småningom fick judarna konkurrens från araberna med början på 800-talet. En slavhandel som sedan växte och man uppskattar att cirka 18 miljoner afrikaner fraktades via Sahara och Indiska Oceanen mellan 1650 och 1905.

I slutet av 1400-talet började europeér att uppköpa slavar på Afrikas västkust. Det var afrikanska slavar som inhemska svarta slavjägare infångat och nu skulle omvandlas till valuta. Fram till år 1867 hade mellan sju och tio miljoner slavar skeppats till Amerika. Sannolikt var det många fler.

Konspirations-media har som standard att utpeka vita européer som motorn i denna transatlantiska handel. Det kan då vara värdefullt att studera vad judiska författare skriver om de verkliga aktörerna. Nordfront, som inte gillar slavhandlare, har tagit fram några citat, bland annat detta från Seymour B. Liebman i boken New World Jewry, 1493-1825:

”De (judarna) var de största handlarna i hela Karibien där sjöfarten främst var ett judiskt företag. Fartygen inte bara ägdes av judar, utan bemannades av judiska besättningar och stod under befäl av judiska kaptener.”

C. Vilhelm Jacobovsky skriver i boken Göteborgs Mosaiska församling 1780-1955 om hur juden Simon Abraham styrde över de kompanier som drev den svenska slavhandeln.

”Judiska köpmän spelade en viktig roll i slavhandeln. I själva verket dominerade judiska köpmän frekvent de amerikanska kolonierna, vare sig de var franska, brittiska eller tyska.”

Marc Raphael, skriver följande i Jews and Judaism in the United States:

”Detta var inte mindre sant på det nordamerikanska fastlandet där judar under 1700-talet tog del i triangelhandeln som tog slavar från Afrika till Västindien för att där byta dem mot bland annat sirap, vilket i sin tur togs till New England och omvandlades till rom för att säljas i Afrika.”

Även Arnold Witzniter är inne på samma linje i sin bok Judeos no Brasil Colonial.

”Köparna vid aktionerna var nästan alltid judar och på grund av den bristande konkurrensen kunde de köpa slavar till lågt pris. Om en sådan aktion råkade infalla på en judisk helgdag, tvingades den läggas på ett annat datum.”

Marc Lee Raphael nämner även några av de judar som var mycket stora inom slavhandel vid namn. Där finns bland annat Isaac Da Costa i Charlestone, David Frank i Philadelphia samt Aron Lopes i Newport – alla verksamma under slutet av 1700-talet.

Det är naturligtvis mycket värdefullt att höra från judarna själva att de inte tar avstånd från sitt dominanta engagemang i slavhandeln, utan snarare framhåller den för sina judiska läsare. Uppenbarligen hanterades den transatlantiska slavhandeln av svarta afrikaner som hämtade slavar från det afrikanska inlandet, medan den resterande hanteringen fram till slutkunden sköttes av judar. Vita européers inblandning var minimal.

Går vi så vidare och kommer in på 1900-talet finner vi ett sekel där slavhandel är helt förbjuden, men där en hantering av människor ändå äger rum under slavliknande förhållanden. Ofta har förhållandena varit än mer bestialiska än under den transatlantiska handeln. I den hade i alla fall slaven ett ekonomiskt värde som måste förvaltas. I synnerhet under den sovjetiska Gulag perioden sågs de förslavade ryska bönderna närmast som en ekonomisk börda som man ville befria sig ifrån. Det rörde sig om cirka 25 miljoner människor som fördes långt bort för att i mörker och sträng kyla i Sibirien arbeta under vidriga förhållanden till dess att döden kom som en befriare.

Den rysk-amerikanske judiske forskaren, professor Yuri Slezkine, har i sin prisbelönta bok The Jewish Century omsorgsfullt dokumenterat det enorma Sovjetiska folkmordet, Gulag. Han utpekar tydligt bödlarna som till 80-90 procent visar sig vara av judisk börd. Dessa benämner han ”Stalins villiga bödlar”.

Att utpeka gångna tiders slavhandlare och slavdrivare som vita rasister saknar grund. En seriös undersökning visar tydligt att judar och araber, med afrikanskt stöd, i olika intervall, däremot faller handlöst för den kritiken. Man kan dock betona att initiativet till att under 1800-talet förbjuda slavhandeln, inte kom från judiskt eller arabiskt håll.

Enligt Global Slavery Index från 2018 beräknas 136 000 personer ännu idag leva i slavliknande förhållanden bara i Storbritannien. Arbeten på dolda cannabisodlingar är vanliga, förutom arbeten åt olika kriminella grupper.

I Afrika räknar man med att 9,2 miljoner lever som slavar genom påtvingat arbete eller som sexslavar. Detta enligt Global Slavery Index. Så här finns mycket för BLM-rörelsen att göra, om de vill arbeta seriöst.

Hans Myrebro