Det är bra att partiet AfS är nu lanserat med sitt nätverk byggd av tusen aktivister. Alla som är inte nöjd på andra partier
kan bistå AfS- partiets organisations byggande på ekonomisk eller delta i verksamhet och bygga tillsammans rörelsen ännu större. Många kunniga och ärliga samhällsbyggarna finns redan med. Det är viktig att hålla ihop sådana här oroliga tiderna och ha bra kontaktnätverk, vilket kan mobileras efter behov och på nästa val år 2022.

Har läst att AfS partiet ska rikta nu till EU-valet i maj 2019. Det kommer få mer synlighet i samhället och partiet blir
säkert ännu mer attraktivt till yngre generationer som ser klarare genom denna löjlig och skadlig lögn och skendemokrati på riksdagen, och att regeringspartier bara babblar fina ord och gör inget. Deras främsta syfte är att vara moralisk stormakt och ta ännu mer statsskulden för att kunna ge pengarna direkt vidare bort till utomlands eller att finansiera mottagning av alla utlänningar som vill komma hit att leva på bidrag.

Därför AfS har sin plats och kommer att behövas senare i framtiden med vårt staten i förfall på händerna av giriga
globalister och andra egoistiska karriärister, som vill ruinera och sälja Sverige till utlänningar billigt. Sådana viktiga samhällsbyggarna såsom AfS som stödpelare inte uppstår på en gång, men när grunden byggs väl så kan den växa småningom större än de gamla partier. Man kan lita till att rättvisans tråd leder slutligen folket att välja rätt.

Folk är inte ännu helt trött på etablissemangets spel och de var inte mogen att rösta helt nytt partiet utan provade först SD, om SD skulle kunna åstadkomma något rejält ändring med ordning och reda. De som röstade dem, kanske önskade att när SD blir ännu större och ska få äntligen delta på riktigt rikspolitik, men så blev det inte. SD är i alla fall större nu med att 1,2 miljoner svenskar har vaknat.

SD och AfS kan vara väldigt bra krafter också utanför riksdagen och på kommunalnivå i samhällslivet. Om de kan
inte hindra skattehöjningar för att finansiera ökad invandring, så kan de i alla fall ha insyn på lokalnivå vad händer i deras egen kommun och inte bidra för negativ utveckling om det går.

Hoppas på att på nästa val har AfS hunnit växa och göra sig mer känd och folk har kunnat bekanta deras konstruktiv
samhällsutveckling och aktivitet, och finner det bättre än andra riksdagspartiernas samhällets avveckling, eftersom väljarna kommer att se att de får ännu mindre trygghet från staten och regeringen såsom skattebetalare och blir ännu mer utnyttjad av ökande invandrarmassor.

Många ser inte att det är medveten agenda att förstöra nationalstaterna i Europa och tror att dessa leende och
ljugande politiker försöker sin bästa. De förstår inte eller vet vad händer med Grekland, Ukraina och några andra europeiska länder som är ockuperat redan av globalister och finanselit, att det blir bara krig efter krig.

Verklighetens intåg i svenskarnas hjärnor lyser tyvärr fortfarande med sin frånvaro. Fortfarande är c:a hälften av svenskarna negativa till fortsatt massinvandring, men ser den inte som ett så stort problem, att de röstar för att den skall upphöra. Detta ser jag som ytterligt anmärkningsvärt. Hur kan det komma sig att gruppvåldtäkter, skjutningar, bil-/skolbränder m.m. inte tycks gå in i svenskarnas huvuden?

Efter att ha studerat politisk historia flitigt, sedan min pensionering för 6 år sedan, har bilden klarnat betydligt. Här skall jag inte fördjupa mig i vilka som styrt utvecklingen de senaste seklerna – inte för att jag inte vet det utan för att det skulle föra för långt från ämnet ’valresultatet’. Det intressanta här är ju vad det är som hindrar svenskarna att se verkligheten som den är och agera utifrån det.

Enligt min bedömning handlar det om den Berättelse som de etniska svenskarna lever i. Alltså inte i den fysiska verkligheten – det gör vi alla – utan i den Berättelse, genom vilken vi betraktar verkligheten. Svenskarna/germanerna hade tidigare asatrons Berättelse, som de levde i. Den Berättelsen gav sina egna förklaringar, till det som var lite svårt att förstå direkt. Dessutom innehöll Berättelsen sedelärande levnadsregler, vilka fungerade som ett lim, som höll ihop samhället/gruppen.

Så kom Ansgar hit på 800-talet, med bibeln och dess Berättelse. Det var en mycket mer omfattande Berättelse, som dessutom var nedskriven på pränt, vilket gjorde den mera imponerande. Levnadsreglerna i den skiljde sig inte alltför mycket från de tidigare, men hade andra historier, som gjorde den intressantare. Det tog ett par hundra år innan den Berättelsen hade arbetat sig ut från Birka och herrefolket, ned till gemene man.

Så kom 1700-talet, med sina upplysningsidéer, där den franska anarkoliberala revolutionen kan sägas vara kulmen. (Man försökte i den skapa en ny religion, med den gamla egyptiska religionen som förebild, men den slog inte rot, så man återgick till kristendomen.) Den liberala berättelsen byggdes sedan på med marxismens klasskampsidéer och de slog ganska omgående an hos proletärerna. I slutet på 1800-talet lades sedan feminismen till och därmed hade man nu en omfattande Berättelse, som innefattade de grupper, som efter fr.a. VK2 utgör folkflertalet.

Därmed är vi framme vid början på 60-talet. De fiffiga Berättelse-skribenterna hade då utarbetat ytterligare tillägg till Berättelsen. Den vänsterliberala Berättelsen hade ju tidigare ifrågasatt i stort sett alla samhälleliga företeelser och normer, nu ämnade man ge sig på den fysiska verkligheten: Man började med biologin, närmare bestämt sexualbiologin. Det är ingen tillfällighet att det var just på 60-talet som fria aborter, p-piller och fritt sex infördes med buller och bång i vårt land. Och allt, självklart, med hänvisning till Berättelsens dogmer om frihet och jämlikhet.

Det har nu gått femtio år sedan dess och arbetet på att avlägsna sexualbiologin alltmer från verkligheten har nu accelererat, så man nu är ute i rena perversiteter. Nu upphöjs sexuella beteenderubbningar (HBTQ) till skyarna och till och med skillnaderna mellan män och kvinnor ifrågasätts. Man har även lagt till ett sidoskott gällande biologiska människoraser. Så verklighetsfrånvända är man numera, att man totalt förnekar dessa skillnader. Att sälja detta till svenskarna har gått smärtfritt, annat är det med invandrarna – som lever i en helt annan Berättelse – varför man har varit tvungna att införa ett nytt rasbegrepp (som naturligtvis inte definieras) i form av ”rasifierad”. Dessa nya idéer sedan 60-talet har i dagarna sammanfattats i begreppet ”Värdegrunden” och brott mot den berättigar till offentlig skampåle i media, uteslutning ur fackförening/parti och t.o.m. till att få sparken från jobbet.

Det är här det står idag, det svenska folket. Deras Berättelse består av ett sinnessjukt hopkok av anarkistiska, liberala, marxistiska och feministiska idéer, kryddade av en Värdegrunds-soppa, bestående av HBTQ-fjoll, genus-galenskap och ras-idiotier. Det är alltså dessa totalförvirrade människor, som vart fjärde år skall rösta om, vilka politiker som skall härska över dem. Eftersom även dessa politikers verklighetsuppfattning är lika perverterad, så är det inte konstigt att allt går åt h-e.

Motorn i Berättelsens utveckling, mot alltmer alienation från verkligheten, är Media. Så länge som dessa tillåts att förvrida svenskarnas sinnen med en allt sjukare Berättelse, kommer svenskarna att vara oemottagliga för sakliga argument och även för den objektiva verkligheten. Och då går vi ofelbart mot vår undergång som ett folk.

(Själv bedömer jag att ’point-of-no-return’ passerats för något årtionde sedan. Jag är nu så pass gammal, så jag sticker nog inte förrän jag handgripligen slits ut från min bostad. Yngre människor bör dock nu överväga att ta sin mats ur skolan och flytta till ett vettigare land, samt där snarast anamma den där rådande Berättelsen och glömma det döende Sverige med dess perversa Berättelse. Det stora problemet består i att hitta ’ett vettigare land’. Denna mentalsjukdom är nämligen inte en lokal svensk epidemi, den är en pandemi och hela västvärlden är svårt angripen och döende.)