De germanska begreppen vetenskap=skapat vetande och kunskap=skapat kunnande, säger mycket om vad det faktiskt handlar om. Annat är det med science, på latin scientia, som handlar om esoterisk kunskap, alltså någon form av absolut, gudomlig sanning. Grekiskans motsvarande begrepp (enligt Google Översätt 😉 är epistimi, vilket ordagrant betyder ”på bröstet”, alltså ett kunnande/vetande som kommer från hjärtat, inte från hjärnan, och därmed är absolut sant.

Som Bern skriver handlar matematiken om just scientia/epistími och det var på matematikens område som grekernas gjorde sina största insatser. Missuppfattningen inom västvärlden att absolut kunnande/vetande och kunskap/vetenskap är samma sak, kan man därför misstänka ha uppstått inom Romarriket. Det var ju just inom vetenskapen, alltså skapat vetande, som romarnas storhet ligger. Problemet var att de kallade sitt skapade vetande för scientia, alltså absolut sanning från någon form av högre medvetande eller gudom.

Med svärdets makt spred sig denna uppfattning över större delen av Syd., Väst- och Centraleuropa och begreppet scientia har, liksom många andra latinska ord, parkerat i många europeiska språk. Frankrike och England tog, efter romarrikets fall, över ledarskapet inom vetenskapen – i båda språken kallad science – och uppfattningen att den handlar om gudomlig sanning har spritt sig. Inom den germanska språkgruppen har vi alltid kallat det skapade vetandet för just ’vetenskap’. Dock har glorian från ’science’ smittat av sig även här, främst av – som Bern så förtjänstfullt skriver – av karriär-, prestige- och ekonomiska skäl.

Den förhärskande vetenskapliga processen idag går, i bästa fall, till på följande vis:

Man uppställer en eller flera hypoteser, alltså antaganden. Dessa hypoteser, inklusive den etablerade uppfattningen om saken, testas sedan mot observerade fakta och man utväljer den hypotes, som stämmer bäst med dessa. För att fälla ett avgörande använder man sig ofta av statistiska beräkningar. Den mest spridda statistiska metoden som används är chi-två-test (åtminstone inom medicinsk och biologisk forskning, som jag främst har kännedom om).

Denna statistiska metod är dock utomordentligt svag och kanske den osäkraste av alla statistiska metoder. Dessutom använder man sig av låga kriterier för signifikans, alltså nivån för avgörande om sant eller falskt, vanligen på femprocentsnivån. Det betyder i klartext att 5/100, alltså vart tjugonde, forskningsresultat är falskt! Sålunda är 5% av all den forskning, som använder sig av den metoden, en lögn. Alla forskare vet detta, men nästan alla forskare gillar den gloria, som science-tänkandet ger. Så uppfyllda av sin egen förträfflighet är de, att de ofta till och med har mage att kalla sitt grova hantverk för vishet. Och detta är alltså ”i bästa fall”!

På den vägen är det. Därför kan skol-skolkare, som aldrig har bemödat sig om att skaffa sig några kunskaper över huvud taget, tro på de mest befängda saker. När medvetna lögnhalsar – rikligt belönade med karriärer, prestige och pengar – överallt inom den akademiska världen presenterar sina köpta ’sanningar’ trillar självklart en liten skolkare dit omedelbart. Det är därför inte konstigt att det har gått så lätt för överheten, som exempelvis George Soros, att plantera klimatbluffen, och otaliga andra dumheter, i folks hjärnor.

Sådan ar den akademiska verksamheten idag, pengarna styr. Är det någon som kommer att tänka på hallick-verksamhet och prostituerade luder, kanske?

NyD har själva skrivit i ämnet.
https://nyadagbladet.se/?s=chemtrails&post_type=post

Royal Airforce hade ett program för ”rainmaking” redan på 50-talet.
https://www.theguardian.com/uk/2001/aug/30/sillyseason.physicalsciences

Som vanligt lysande av Bern, det kan inte bli tydligare. Jag föreslår grundläggande filosofi och vetenskapsteori redan i grundskolan åk 6, så att vi slipper för många Greta framöver.

Jag är personligen mycket intresserad av relativitetsteorierna (en hobby med naturvetarbakgrund med en svag 5:a i fysik på gymnasiet). Presenterar här en hypotes inom Speciella relativitetsteorin, som jag tror är sann, men jag vet givetvis inte. Den hänger i varje fall logiskt ihop tycker jag, och innebär en lite ny syn på dynamiken när massa satts i rörelse av acceleration (relativistiska mycket höga hastigheter).

1. Einstein tyckte inte att man skulle använda den s.k relativistiska massan som ett mått inom teorin, även om han presenterade ekvation för beräkning av den. Det innebär alltså, i traditionell mening, att massan ökar signifikant hos ett objekt som accelerererats till relativistiska hastigheter. Den traditionella synen på detta är att den kinetiska energin (rörelse-energin) hos objektet istället kan betraktas som massa (vilket i sig är en annan form av energi egentligen, enligt Einsteins klassiska Energi = massa ● c2).

2. Många som studerat teorin ingående håller med Einstein, den relativistiska massan bör inte förekomma när man lär ut teorin etc. Men en del experter håller fast vid den och tycker den är relevant/logisk.

3. Jag har den uppfattningen att den helt enkelt inte (aldrig) existerar i verkligheten, utan att dynamiken i ett objekts rörelse under/efter acceleration istället är enligt punkt 4. (Dynamik innefattar energi-transformeringar och balanseringar t.ex vid rörelser, kinematik innefattar endast rörelser). Jag baserar också detta på två extra postulat till teorin:
● Att summan av all energi (i dess olika former) i universum är noll (0). Många nutida forskare/teoretiker hävdar detta, det är inget nytt eller märkligt.
● Att all energitransformering (omvandling av energiformer till andra), alltid måste ske omedelbart och successivt. Detta är helt logiskt i samband med det föregående extra postulatet, energi kan inte ”buffras upp” på något sätt för att sedan frigöras, summan i en process med alla dess energitransformerande delar måste successivt vara 0 hela tiden (inklusive värmeutveckling etc).

4. Det är alltså inte så, är min hypotes, att kinetisk energi ”buffras upp” gällande ett objekt som accelererats, utan det balanseras omgående med en reducering av objektets interna rörelse-energi (energin i elektroners hastighet, denna sänks). Summan av den externa och interna rörelse-energin är då, vill jag hävda, alltid 0. Och det är därför som den relativistiska massan då inte kan existera, det skapas aldrig någon energi som den
kan anses bestå av. Ett objekt har alltså med andra ord då alltid samma massa, sin vilomassa, oavsett hastighet. Och s.k time dilation (tidsförändringen) hos ett objekt i rörelse (även levande massa), beror alltså isf i grunden på denna sänkta förändringstakt i atomerna, inte på att Minkowski en tid efter Einstein definierade s.k space-time (att tidsmekanismen fundamentalt skulle ligga inbyggd i kosmos). Space-time är alltså då endast en spegling av atomernas förändrade cykliska förändringstakt, ett kvantmekaniskt fokus istället gällande teorin. Hendrik Lorentz hade, innan Einstein presenterade teorin 1905, ett dylikt fokus, men hamnade i skuggan av Einstein för att han envist hävdade förekomsten av en ether (ett tänkt medium i kosmos för ljus- och gravitationsöverföring), vilket olika experiment inte visade på. Einstein använde dock Lorentz grundläggande matematiska delar i sin formulering av teorin, för beräkning av tidsskillnader t.ex.

Kommentera gärna (rimligt eller inte…), det är spännande/kul att diskutera, och få korrigerat direkta feltänk/motsägelser. Man kan inte förutsätta att den store själv (Einstein) hade allt helt klart för sig redan 1905. Han vacklade t.ex lite grand på senare år när det gäller förekomsten av en s.k ether. Den kanske trots allt existerar i någon form, det s.k kvant-vakuumet i kosmos som många forskare numera elaborerar kring i sökandet efter kvant-gravitationen (gravitationens innersta dynamik).

En relevant fråga är ju då t.ex, hur kan en dylik energi-balansering tänkas funka gällande en enskild proton som accelererats till relativistiska hastigheter, den har ju inga rörliga elektroner att balansera med ? Jag skulle, som ren spekulation, gissa att energin tas från dess interna bindnings-energi istället, dvs svagare bindningar mellan dess kvarkar (protonens beståndsdelar) t.ex. En foton (ljuspartikel) har ingen massa (ingen vilomassa, och kan inte vara i vila) och har inga möjligheter att förändras alls (kan inte ha någon förändrad intern förändringstakt). Men i och med att ljus uppenbarligen böjer av kring starka gravitationsfält är det naturligt att se det som om att just den partikeln faktiskt får en relativistisk massa.

Angående ”naturen själv” och vad som ”ska exponeras” så är det som syns på bilden alls icke några naturliga moln utan s.k. chemtrails. För den som observerar vad som dagligen sker på himmelen, vilket jag gjort något decennium, är de inte svåra att särskilja. https://chemtrailsisverige.wordpress.com/