Bra! Några inslag om frimurare och chabad lubovich hade givit extra styrka.

kunkap måste spridas om elitens redskap

Tack för en intressant litteraturhänvisning!
Dan

Som Ahlberg visar är den kulturmarxistiska läran ohållbar. Men det spelar ingen roll för kulturmarxisterna, då det endast handlar om att störta ”patriarkatet” och tillskansa sig makt. Således struntar de fullständigt i teoretiska och empiriska motbevis. ”Patriarkatet” är bara en illusorisk fiendebild, ett samlingsnamn för alla de individer, oavsett åskådning, som motsätter sig kulturmarxisternas dominans. Det är smärtsamt att iaktta hur lätt det är att indoktrinera unga människor till att tro på dessa tokigheter. De tycks bara svälja vad de får lära sig på universitetet. Ahlmark tror att med mera kunskap hos allmänheten så skulle deras stöd sjunka kraftigt. Så tänkte också Sokrates och Platon, att om man begrep vad som var rätt och sant så handlade man därefter. Emellertid är de flesta människor inte så intellektuellt och moraliskt ärliga. De ansluter sig till den åskådning som gynnar dem själva.

Själv har jag valt en annan infallsvinkel, för att förstå vår värld och hur den styrs: Att alltid se på världen utifrån sanna fakta. Det är inte heller någon lätt sak: Vad ÄR sanna fakta? Hur skall vi kunna avgöra om det vi ser är sant?

Sådana som jag är just den typ som media fokuserar på, för att förse oss med lagom tillrättalagda ’fakta’, som satts ihop till ett hyfsat logiskt system. Ur detta skall man (helst) bara se den bild, som det är avsedd att vi skall se. För att kunna genomskåda dessa hopkokade scenarier, måste man därför studera mängder av alternativa scenarier, vilket kräver massor av tid, för att sedan försöka bilda sig en uppfattning om vad som är sant eller falskt.

När man sätter den officiella historien under luppen, inser man faktiskt nästan omedelbart att den är full av hål. På den verkligen härskande klicken, bakom de århundraden som gått i Europa sedan nationalstater och kungahus uppstod, ligger en nästan ouppnåelig uppgift: När den skall ljuga om ett skeende, så måste lögnen ju stämma, inte bara med det som har varit och det som just nu är, men också med vart man vill gå. Man måste även förändra den övergripande berättelsen, efter hur utvecklingen faktiskt gestaltar sig. Allt detta måste göras, samtidigt som man rensar bort fakta, som stör berättelsen. Själv tror jag att det är just detta, som slutligen knäcker alla civilisationer: Maktelitens hopkokade berättelse blir med tiden så komplicerad och ologisk, att de intelligentaste och mest pålästa medborgarna till slut vämjes över eländet och i stället överger hela korthus-bygget.

Det är där vi befinner oss i vår civilisation. Den har vuxit fram under kanske 1500 år, efter att den romerska civilisationen degenererade och slutligen besegrades av germanerna. Amsaga efter amsaga har fogats till berättelsen, vilka med vapenmakt har tvingats på undersåtarna. Med renässansen började bygget knaka i fogarna, nya idéer och tankar spred sig. I sin desperation måste makteliten hitta på något nytt. I sina hemliga sällskap kokade man ihop en berättelse, som senare har kallats för Frihetstiden. Eliten gled därvid smidigt in bakom kulisserna och ersattes på scengolvet av sina nickedockor: Politiker, jurister och journalister. De ur eliten, som vägrade att lämna rampljuset, gjorde man sig av med.

För att få medborgarna med på noterna, försågs de med vad som på papperet verkade vara frihet och medbestämmande. För att kunna sälja in denna pseudodemokrati, skapade man några lämpliga politiska ideologier – de främsta var liberalismen och marxismen – och i de politiska rörelserna fick medlemmarna kämpa hårt, för att nå de illusioner, som eliten ville att de skulle omfatta. Därigenom skapades hos medborgarna en grundmurad känsla av att ha makt över sitt personliga öde, man kände sig fria och såg sitt samhälle som demokratiskt. Med ett sådant folk under sig, gick det fortsatta dirigerandet som en dans.

Så långt var allt gott och väl. Eliten hade dock vidare ambitioner: Den ville härska oinskränkt över hela världen. Den ville skapa sig absolut makt, som aldrig kunde hotas. Redan i mitten på 1700-talet skissade professorn i kanonisk juridik i Ingolstadt i Bayern, Adam Weishaupt (illuminatis grundare), på denna nya värld, vilken idé sedermera utvecklats till det som kallas New World Order och som Aldous Huxley beskrev i sin bok ”Du Sköna Nya Värld” redan på 1930-talet.

Hm, tänkte eliten för ett sekel sedan, snart har vi kommit till delmålet, när merparten av alla människor har nått hyfsad materiell standard, är fullt nöjda med sin ’demokrati’ och med sina aktiviteter i städernas vuxendagis. För att komma ända till vårt slutmål, måste vi riva ned hela bygget. Nationalstaterna måste bort. Människorna måste fördummas intill idiotins gräns, så att de inte har något annat alternativ, än att för evig tid vara våra slavar.

Sagt och gjort: Efter VK2 satte man igång med fördummandet och skolorna försämrades medvetet. Från att tidigare enbart ha varit inriktade på att lära ut (lämpliga) fakta och färdigheter, började man lära ut fjoll och snömos. För att rasera nationerna började man massimportera kulturfrämlingar och ruinera länderna med klimattrams. Bill Gates triljoner satsades på genmanipulering och folkreducering med hjälp av vaccinationer. Hittills har det gått som tåget.

Men, som i alla högkulturer, börjar det slutligen knaka i fogarna. De intelligentaste och kunnigaste, inom snart sagt alla områden, genomskådar och vämjes över elitens agenda. De halvintelligenta medarbetarnas skapelser blir taffligare och taffligare. Ta Anthony Fauci, till exempel: Denne okunnige mytoman (inte min bedömning, utan nobelpristagaren Kary Mullis’, han som uppfann PCR-metoden) har klantat till det, så att hela Covid19(84)-charaden är på väg att explodera i ansiktet på eliten.

Det finns två vägar som utvecklingen kan gå: Antingen kollapsar elitens skrytbygge som ett korthus eller så slutar det i ett ragnarök av bibliska proportioner. Eliten försöker förstås, med censur och diktatur, att fortsätta på den inslagna vägen, men man börjar få förfärligt ont om begåvade medarbetare.

Visst är det viktigt att bena ut kulturmarxisternas teoretiska idébygge, men ärligt talat: Har vi inte passerat det stadium, där detta redan är raserat? Marxismen som sådan är gårdagens snömos, som genomskådas av de flesta. Dess effekter ser vi förvisso överallt i samhället, men de som fortfarande omfattar dumheterna är ju i princip bara underbegåvade. Att vi inte ser så mycket protester mot alla dessa perversa företeelser, beror på att svenskarna håller käften, på grund av det massiva åsiktsförtrycket i vårt land.