”Och så, efter det att jag tillåter mig skämtet, beviljar den en plats, i det konsekvent tvetydiga livet, så kan knappast någon rapport vara helt sann, så jag lägger med intimt allvar ned boken i tillförsikten att det förr eller senare, för de som ska förstå, de på vilka det allena riktas kan, och förresten däri avslappnad inser, att också ödet träffade honom i fulla mått, som med varje kunskap, alltså att i det viktigaste så var det alltid en del av sanningen, som enbart beviljas en kort segerfest, mellan de båda långa tidsrymderna, där de blir förbannade som paradox och blir underskattade som triviala. Det första ödet påverkar medförfattaren också. Men livet är kort och sanningen inverkar fjärran och lever länge: låt oss säga sanningen.”

”Und so, nachdem ich mir den Scherz erlaubt, dem eine Stelle zu gönnen, in diesem durchweg zweideutigen Leben kaum irgend ein Blatt zu ernsthaft seyn kann, gebe ich mit innigem Ernst das Buch hin, in der Zuversicht, daß es früh oder spät diejenigen erreichen wird, an welche es allein gerichtet seyn kann, und übrigens gelassen darin ergeben, daß auch ihm in vollem Maaße das Schicksal werde, welches in jeder Erkenntniß, also um so mehr in der wichtigsten, allezeit der Wahrheit zu Theil ward, der nur ein kurzes Siegesfest beschieden ist, zwischen den beiden langen Zeiträumen, wo sie als paradox verdammt und als trivial geringgeschätzt wird. Auch pflegt das erstere Schicksal ihren Urheber mitzutreffen.— Aber das Leben ist kurz und die Wahrheit wirkt ferne und lebt lange: sagen wir die Wahrhcit.”

Källa: https://en.wikiquote.org/wiki/Arthur_Schopenhauer