Alla politiker väljer sig en del av befolkningen, som de lockar till sig, just med ’pengar-för-intet’. Uppenbarligen är majoriteten av människorna mutbara och låter sig gärna prostitueras. De med en etik och en moral, som kräver att de måste arbeta för sin egen försörjning – stå på egna ben – är idag lätt räknade.

Det måste, naturligtvis, i stort sett alla andra också, men de hoppas på att också en dag få tillhöra den elit, som får ’pengar för intet’. Därför dansar, hoppar, sprattlar och kråmar de sig till tonerna från etablissemanget, de sjunger etablissemangets lov i alla tonarter och alla jublar de över smulorna, som de besuttna föraktfullt kastar till dem.

Med skattesystem, som tar allt utom skjortan på kroppen, har politikerna obegränsade medel att köpa röster för (fast inte allt, förstås: En försvarlig del (=det mesta) går ju in i finanselitens fickor). Sin egen belöning får de politiska hororna – direkt eller indirekt – från bank-&-företags-eliten. Typiska exempel sedan millennieskiftet är Göran Persson, Fredrik Reinfeldt och Anders Borg, men detsamma gäller alla politiker.

De tillhör ju – varenda en – det politiska panoramat Extremhögern-Mitten-Extremvänstern, alltså ’Pengar-för-intet’-rörelsen.

Efter att man, sedan ett par sekler, bit-för-bit lyckats prostituera svenskarna, så kommer man inte längre med denna befolkning. Efter att ha gjort fattiglappar av nästan varenda svensk – så skickligt att de arma svenskarna inbillar sig att de är rika – vill eliten ha mer än alla pengarna, man vill ha den totala makten över varenda person. För att kunna få det importeras nu de horder, som skall utöva själva krossandet av vårt land och förslavandet av dess befolkning.

Och importen sker just genom ’pengar-för-intet’, vilket ju uppenbarligen fungerar klockrent. Invandrarna skall självklart inte avkrävas någon prestation – annat än att misshandla och våldta svenskar, förstås – då skulle ju hitlockandet av fr. a. gangsters och annat drägg inte fungera så bra, som det gör.

Som hypnotiserade lämlar jagar svenskarna fram mot sitt eget utrotande, mumlande (mycket, mycket tyst för sig själva): ”Pengar-för-intet, pengar-för-intet, pengar-för-intet…”.

På förrädare skall ingen ammunition slösas, med rep skall deras halsar långsamt sträckas ut, gärna i lyktstolpar.