Hej, tack för infon. Vet du hur domstolen ser på dem hära Tvistmålen? Mvh

För att knyta en person till en brottslig handling eller en överträdelse av exempelvis den upphovsrättsliga lagstiftningen måste Njord styrka att det är just den personen som begått den brottsliga handlingen, vilket inte är möjligt med ett IP-nummer, särskilt om hushållet består av fler än en person eller om vederbörande haft gäster på besök när den påstådda överträdelsen skett.

En annan invändning man kan ha är att dagens brandväggar och antivirusprogram som bäst täcker upp 25% av de angrepp de påstår sig ge fullvärdigt skydd mot (detta enligt inofficiella uppgifter från amerikanska FTC och DoJ). Det finns alltså med stor sannolikhet knappt någon internetansluten dator som inte är smittad av någon slags malware. Allt som oftast är de nerlusade. Nämnda malware kopplar upp sig på samma sätt som en webbläsare (ett av många sätt) till hackern via proxies vilket gör det möjligt för denne att kontrollera datorn, ladda ner filer, sätta upp en server och t.o.m. konfigurera om brandväggen i routern, exempelvis genom att ändra DNS-adresser.

Saken blir inte bättre att brandväggar i routrar i konsumentledet lämnar mycket att önska. Det räcker med att DLNA är aktiverat så kan en hacker ta sig in och göra s.k. packet injections och på så vis ta kontroll över routern.

Och den som tror att ett säkert lösenord på det trådlösa nätverk skyddar? Glöm det! Numera är även WPA2 hackat. Även om den anklagade, som utsatts för Njords utpressningsbrev, säkrat sitt trådlösa nätverk, kan en någorlunda slipad hacker ta sig in och använda nätverket. Kompisar till barn kan mycket väl stå utanför huset och koppla upp sig (det där har jag själv varit med om).

Tror vederbörande att routerns brandvägg skyddar? Läs om det jag skrivit ovan. Samma sak med antivirusprogrammen och brandväggarna på datorn.

Den kortfattade versionen av ovan är att Njord kan ta sig där bak och stoppa upp sitt utpressningsbrev, så länge invändningarna ovan används.

Vad är då min erfarenhet? Jag är jurist med bl.a. inriktning på IT-rätt och även s.k. white hacker. Jag har sett en del och det jag skrivit ovan är att skrapa lite på ytan.

Den utrustning jag själv använder mig av är:
1. En hemmabyggd linuxbrandvägg (inte så komplicerat som det låter bara man ger sig tid att läsa bruksanvisningarna)
2. Två st. business grade brandväggar (de är faktiskt inte dyra).
3. En av de lite dyrare routrarna, med tredjepartsmjukvara, MAC-adress och andra uppgifter som tillåter identifiering av tillverkare och modell.
4. Ovanpå detta finns en enhet i nätverket som söker efter intrång, svagheter i nätverket och brandväggen samt kontrollerar trådlösa enheter som närmar sig huset.

Andra åtgärder:
1. Om det finns öppna portar på nätverket är de konfigurerade att endast tillåta specifika IP-nummer tillträde.
2. När jag kopplar upp mig på mobilt bredband kopplar datorn alltid upp sig på min egen VPN och jag behåller alltså skyddet jag har hemma.
3. Eventuella IoT-prylar och streamingboxar är uppkopplade på ett separat IP via en av brandväggarna. Skulle de mot all förmodan bli hackade är det inte någon katastrof. Backup finns och den egentillverkade brandväggen skickar hackaren in i ett virtuellt limbo där denne kan få hacka tills håret blir grått (ganska kul att följa faktiskt) 🙂
4. Jag har backup på alla datorer i form av avbilder som tillåter en återställning som tar 30-60 minuter.
5. Eventuell användning som kan innebära risker görs i virtuella avbilder av operativsystemet (kan även kallas sandlådor). Efter användning raderas den virtuella avbilden och ersätts av en ”ren” version. Har något oönskat hamnat i avbilden försvinner det ut i cyberrymden. Detta tar ca. 1 minut.
6. Alla besökare får endast använda sig av ett separat ”gästnätverk” på ett eget publikt IP och får alltså inte tillgång till mitt egna LAN. De blockeras efter besöket och vid nästa besök tar jag bara bort blockeringen. Det tar maximalt en minut att genomföra.
7. Skulle jag mot all förmodan behöva göra något i ”gråzonen” görs detta med användning av en VPN som skyddar min egna IP-adress.

Resultatet är ett någorlunda bra skyddat nätverk, även om det inte ens här kan garanteras ett hundraprocentigt skydd. Datorer går dock snabbt, gör inga konstiga försök att koppla upp sig till oönskade adresser i Indonesien och liknande. Nätverket är även det snabbt och väl fungerande.