Delvis rätt tänkt, att elen bör produceras så nära förbrukarna som möjligt. Eller vice versa, att lokalisera eltunga industrier nära en elproducent. Att överföra el från norra Norrland till södra Sverige är galenskap. I ett välskött Sverige skulle detta inte förekomma.

Men du har fel om självkostnadsprincipen. Elpriset bör givetvis, som alla andra priser, bestämmas på en fri marknad i samspel mellan säljare och kunder, utan statlig inblandning.

Ingalunda, det finns inget SANT behov av ökad elkapacitet. Vad som finns är starkt diskriminerande energiskatter som i så hög grad gynnar elsektorn och missgynnar kol, olja och naturgas, att de senare nästan helt slås ut.

Att språkrör för partsintressen bluffar må vara hänt. Det skamliga är att även ämbetsmän och professorer vilseleder väljarna. Så t ex Konjunkturinstitutet, KI, som via en inhyrd ekonomiprofessor struntar i vad alla ekonomer vet: att man i samhällsekonomiska kalkyler INTE får ta med s k fiskala skatter, t ex dagens straffskatter på kol, olja och naturgas. Dessa är att klassa som ”fiskala” eftersom klimathotet är falsk. Vilket professorn själv har varit om att klarlägga i andra sammanhang, men nu motsäger i sin roll som rådgivare åt KI.

Så dras lögnens slipstenar. Med mycket stora ekonomiska förluster i släptåg. Men via minusräntan övervältras dessa förluster (och fler därtill) på våra barn och barnbarn. Skamlöst är bara förnamnet.