”Jag vet inget om orsakerna, det kan vara så att partierna och deras väljare inte är särskilt insatta och politiserar det hela. Det behöver inte vara något fel på myndigheterna. Eller så finns det någonting. Det finns anledning att titta både på myndighetssidan och på medierna, hur debatten förs”, säger Sören Holmberg.

Det är förvånande att en institution som Sören Holmberg, som är en gediget vetenskapligt förankrad och oväldig yrkesman, behöver tassa kring denna fråga.

Politiseringen av de svenska myndigheterna från den politiska statsledningens sida har pågått i accelererande takt sedan tidigt 2000-tal. Först under den manipulative Fredrik Reinfeldts två regeringar och sedan under två regeringar med den okunnige och ovetande Stefan Löfven.

Det är t. o. m. så att under senare tid har vissa myndigheter öppet börjat skryta med sin egen myndighetsaktivism.

Att personer/medborgare/väljare, som influeras av politisk korrekthet, globalism, multikulti-propaganda, identitetspolitik, rabiat-feminism och allmänt socialistisk hållning, tenderar att lita mer på statlig myndighets-propaganda och på myndigheterna själva är inget konstig i sig.

Man måste också hålla i minnet att företeelsen inte uppstod ur tomma intet i början av 2000-talet. Den under åren 1969-1999, i tysthet och bakom kulisserna uppbyggda socialdemokratiska (med även andra vänsterinslag) Djupa Staten, har naturligtvis underlättat och befrämjat denna politiseringsprocess av det allmänna.

Man ska ha klart för sig att det inte är slumpen som ligger bakom det offentliga elände vi lever med idag. Det är vänsterkrafternas planerade och målmedvetna ”marsch genom institutionerna” under de senaste femtio åren som har gett detta resultat.

Tyvärr är det också så att t. ex. folk som i dagarna drömmer om ett regimskifte i Rosenbad, inte tycks kunna inse att detta inte på långa vägar räcker för att detronisera den enorma hydran den Djupa Staten.

En politisk konstellation som Sd/M/Kd/L saknar alla förutsättningar att ta sig an en så svår – och inte heller helt ofarlig – uppgift. För det jobbet krävs det krafter med helt andra politiska preferenser och förebilder.
–