Den andra manifestationen skedde på ett litet avskild torg i Gamla Stan, dit man fick leta sig fram, och som inte kunde ses av någon utomstående. En handfull skränande regimagenter fick även där fria händer att störa.

Nu har vi lärt oss! Om man skall framföra kritik mot makteliten, kan man inte först be samma maktelit om tillstånd för att få göra det. Det blir bara halvlöjliga möten utan räckvidd ut till andra svenskar. Filip Sjöströms och andras initiativ – Tusenmannamarschen – var fantastisk!

Genom Telegram nådde man ut också till yngre svenskar. Denna gång fick jag med mig hela familjen – en dotter fick vara hemma och ta hand om katten och hundarna – så vi tog bilen och körde de tjugo milen till Stockholm.

Självklart samlades vi på MEDBORGARplatsen på Söder i Stockholm. Vi var närmare tvåtusen, en härlig samling av människor av alla sorter – höger, vänster och allt däremellan. Föredömligt hade arrangörerna monterat upp en högtalaranläggning, vilket var tur, då den skränande mobben denna gång enbart bestod av poliser med megafoner.

Poliserna försökte ta sig fram till scenen, för att gripa Filip Sjöström, Maneka Helleberg, den från Hamburg hitresta talaren Heiko Schöning och andra talare. Då tryckte vi ihop oss, så de inte kom fram. De började då med våld slita i demonstranter, men vi bara packade ihop oss ännu mer, så
fram till scenen kom de inte!

Efter en timme började marschen mot Kungsträdgården. Poliserna hade spärrat av Götgatan, så vi tog vägen runt Andreaskyrkan, ned bakom piketerna och gick vidare till Slussen. På Guldbrons gamlastan-sida hade polisen spärrat av med fem tvärställda piketer, mängder av poliser och till och med ridande polis. Trots detta lyckades täten ta sig igenom och fortsatte till Kungsan, men vi övriga kom inte fram.

Tusenmannamarschen var en fantastisk manifestation av Folkvilja – höger och vänster, gamla och unga, svenskar och nysvenskar. All heder år initiativtagarna Frihet Sverige och World Freedom Alliance. All heder också åt alla deltagarna, som, med gott humör och bankande trummor och kastullock, gjorde den till en FOLKFEST utan like. Polismaktens våld snarast förstärkte upplevelsen av gemenskap och gav en närmast berusande känsla av hopp – det hopp som Makten och dess fega megafoner i media tagit ifrån oss i så många år.

Framtiden ser ljus ut! Filip Sjöstöms underbara röst sjöng ”Stad i ljus” på Medborgarplatsen och en unison folkmassa sjöng med. Ljuset kommer! Hoppfulla anträdde vi vår hemresa. Svenskarna vaknar!