SR-profilens sågning av kollegerna: “Deras politiska engagemang följde helt modet och gruppen”

Den politiska inriktningen på Sveriges Radio präglas av en grund och slentrianmässig ängslighet som helt följer modet och gruppen. Det skriver Anna Björklund, som nyligen fick sparken från ”Tankesmedjan” i P3, i en debattartikel om åsiktsklimatet på Public service.

I våras tvingades Anna Björklund lämna sitt arbete på P3 med hänvisning till att hon hade samarbetssvårigheter. I en debattartikel på GP skriver hon nu om sin tid på Sveriges Radio. Björklund drar bland annat paralleller till Sverige från journalisten Bari Weiss nyliga avskedsbrev till New York Times, där Weiss bland annat nämner att redaktionens arbete domineras av världsfrånvända vänsteraktivister som missförstått sitt journalistiska uppdrag.

“Diskussionen om amerikanska gammelmedier är märkligt lik den vi har här. En betydande del av svenskarna ser det som självklart att de etablerade medierna styrs av inskränkta Södermalmsbor som känner fler människor i Feministiskt Initiativs partiledning än vad de träffat folk som röstat på Sverigedemokraterna. En självupptagen klick, så bortvänd från folket och verkligheten att de varken uppfattar eller förstår vad som pågår i landet de har som jobb att bevaka och analysera.”

Björklund menar samtidigt att den politiska inriktningen inte styrs så mycket av ideologisk övertygelse eller andra ideal som den styrs av allmän ängslan och trendkänslighet.

”Deras ställningstaganden kändes grunda och slentrianmässiga, deras politiska engagemang följde helt modet och gruppen. Trenden svängde sen till min fördel, det ansågs plötsligt coolt att strunta i politiska tabun, jag började skoja om att jag var nazist och hela redaktionen tog efter.”

Hon nämner bland annat en episod då en inspelning om flyktingars utbildningsnivåer avbröts av en medarbetare som inte tyckte kulturella skillnader mellan olika världsdelar var något man skulle prata om, oavsett informationens giltighet eller nyhetsvärde.

Björklund hävdar dock att hatet i Public service mot SD och Jimmie Åkesson snarare än åsikterna beror beror på att han uppfattats som ”töntig” av journalisterna.

”På Sveriges Radio finns ingen fanatisk elit, utan välanpassade och trendkänsliga gruppmänniskor, alltid redo att byta tröja om en annan färg sägs funka bättre den här säsongen.”