Jo.
Har märkt det. Mina s.k ”vänner” har försvunnit och ingen är gladare än jag. I nöden prövas vännen!

Oviljan bottnar ofta i rädsla. Eftersom man riskerar sin relation med släkt, vänner och arbetskamrater så tvekar många att föra obekväma frågor på tal. Det har väl blivit bättre med åren men det är fortfarande ett effektivt sätt att lägga locket på. Det var när folk slutade vara rädda som Sovjetunionen föll!

Trodde inte att så många var så lättpåverkade!
Kan inte förstå deras ovilja att analysera vad som händer.

Vi förväntas lyda! Utan dialog! Och den som vägrar får räkna med att utså kulturmarxistisk åsiktsrepression med ett brett spektrum av bestraffningsåtgärder. Från okvädningsord, via social stigmatisering till att drivas till självmord. Allt är rättfärdigt i den totalitära vänsterns självgoda värld.