Att Socialstyrelsen nu i smyg sopar undan bevisen på dess kriminellt okunniga och ovetenskapliga* behandling av de misshandlade barnen, är dock inte att undra på. Potentaterna där är förstås medvetna om sitt brott mot läkaretiken.

För att söka svara på frågorna ovan, måste vi göra en djupdykning i det svenska samhället och hur det styrs. Landet har, alltsedan den Djupa Staten tog makten från kungarna på 1700-talet, styrts av gråa eminenser – de höga tjänstemännen i statsapparaten. Bakom den demokratiska fernissan, i form av parlamentarisk demokrati, har dessa eminenser styrt allting.

De politiska frontfigurerna – politikerna – är bara en samling skådespelare. Dessa var tidigare kunniga och skickliga folkförförare med stor pondus, men från och med Olof Palme liknar de mera aktörer i en tragikomisk fars av bröderna Marx, än som efterföljare till Karl Marx. De mera liberala politikerna är ännu sämre skådespelare…

Politikerna vet naturligtvis att de är odugliga, men de befinner sig ju i ’gott’ sällskap av liknande tomtar. Därför inriktar de sig numera endast på att sko sig ekonomiskt, så mycket det går.

Vi är då framme vid Socialstyrelsen. Där satt det tidigare läkare och professorer, med genuin klinisk erfarenhet, vilka alltid satte läkaretikens regler framför partiprogram. Så är det inte längre, sedan mer än ett halvsekel. Där sitter nu läkare, vilka knappast ens sett en patient på vykort, som streberaktigt har armbågat sig fram till köttgrytorna. Tillsammans med civilingenjörerna – vilka självklart har ytterst dimmiga begrepp om vad som verklig vård av sjuka människor innebär – har de inriktat sig på att bygga sina fantastiska skrytkomplex, fulla av tekniska finesser, men helt utan själ. För att göra skrytbyggena möjliga har man lagt ned alla smålasarett, där läkaretiken var lag, och medvetet gjort patienterna till passiva vårdobjekt utan inflytande.

Det är därför inte underligt att dessa okunniga strebrar på Socialstyrelsen så lätt föll i farstun, när politiska fanatiker i media, med Gellert Tamas i spetsen, iskallt började slå politiska mynt av de föräldra-misshandlade barnen. Den lätthet, med vilken de misshandlande invandrarföräldrarna hade lyckats lurat idioterna inom den svenska statsapparaten, spred sig förstås som en farsot i invandrarkollektivet och ’De Apatiska Baaarnen’ dök upp överallt. Till och med inom de barnmedicinska klinikerna stoppade en och annan överläkare läkaretiken längst in i skrivbordslådan och spelade glatt med i bedrägeriet, för att få glänsa i media och med hopp om rask befordran.

Tja, det blev många ord, men det svenska samhällsmaskineriets erbarmliga tillstånd visar sig nu i alla dess aktiviteter. Med okänsliga psykopater och okunniga strebrar – tillsammans med ’världsmedborgare’, vilka vill se nationalstaten Sverige spolas ned i avloppet – på alla viktiga poster i samhällsmaskineriet, kan det inte gå på annat sätt. Etik, moral och omtanke om medmänniskorna väger lätt, när framgång endast mäts i makt och pengar.

*/ Fenomenet ”Münchhausen-by-proxy” är välkänt inom den medicinska vetenskapen. Det handlar om föräldrar, vilka medvetet gör sina barn sjuka, för att skaffa sig personliga fördelar av detta. I detta fall handlade motivet om att få uppehållstillstånd i Sverige, och därmed få full tillgång till de omfattande sociala förmåner, som den svenska staten ger svenskarna som plåster-på-såren, för det astronomiska skatteuttaget på dem.