Jag har läst om folk på nätet som har struntat i kallelsen och som har klarat sig undan just pga polisens brist på resurser. Det var därför jag tog upp det. Antar att det är en 50-50 chans det går hem. Dessutom kan man alltid skylla på PostNord och påstå att man aldrig fått nåt brev. Men då är det nog säkrast att destruera det helt. Bevisbördan ligger på deras sida, inte vår.Har man dock otur att hamna på förhör ska man bara svara ingen kommentar på alla frågor. Möjligtvis kan begära advokat eller åtminstone ett jurididkt biträde är närvarande. Man måste förstå att polisen inte är våra vänner. Deras uppgift är att sätta dit oss. Speciellt äldre kan låta sig luras av att dom är vänliga och därmed ger dom repet man själv ska hängas med.

I ett sådant läge ska man nog infinna sig och, om man har möjlighet, spela in förhöret och lägga ut det på nätet. Det gjorde Jan Sjunnesson och även andra har gjort det. De förhörande tjänstemännen imponerar inte, det kan jag vidimera. Det blir stundtals patetiskt.

Får man med post finns det rätt stora chanser att bara helt sonika slänga brevet. Med bristande resurser kanske dom struntar i det. Fast vissa brott är ju mer prioriterade än andra så riktigt säker kan man aldrig vara. Ett slängt brev kan mycket väl leda till att man blir hämtad mitt i natten istället.

Alla är lika värda men somliga är mer lika värda än andra. Du får vara tacksam om du inte hämtas till förhör mitt i natten utan enbart får en kallelse till förhör med post. Där du får det tveksamma nöjet att få träffa en snabbutbildad zombie från polisens hatbrottsgrupp. Har du tur vill de bara skrämma dig till tystnad. Annars blir det till att få posera i en skådeprocess i HMF-domstolen.

Vi har problem med hela statsapparaten

Märkligt att protokollen ( förfalskningarna ), nämner detta som ett vapen mot gojen.