Kritiserade coronavaccineringen

Indien först med att utveckla DNA-vaccin – fler på väg

publicerad 13 september 2021

ZyCoV-D-vaccinet är ett av de första i vågen av kommande DNA-vacciner för olika sjukdomar som just nu genomgår kliniska prövningar runt om i världen. Indien har godkänt ett nytt covidvaccin som använder cirkulära DNA-strängar för att stärka immunsystemet mot viruset SARS-CoV-2. Experter oroar sig dock för att de nya vaccinen kan orsaka permanenta förändringar av cellens naturliga DNA-sekvens.

ZyCoV-D, som förs in i huden utan den klassiska injektionen med nål, sägs ha ett skydd mot symptomatisk Covid-19 på 67% och kommer sannolikt att börja administreras till allmänheten i Indien denna månad. Forskare påpekar att även om effekten inte är särskilt hög så är det faktum att det är ett DNA-vaccin som är det väsentliga i frågan, rapporterar Nature.

“Detta är ett riktigt viktigt steg framåt i kampen för att besegra COVID-19 globalt, eftersom det visar att vi har en annan klass av vacciner som vi kan använda,” säger Peter Richmond, pediatrisk immunolog vid University of Western Australia i Perth.




Nära ett dussin olika DNA-vacciner befinner sig i skrivande stund i kliniska prövningar runtom i världen, och minst lika många är under utveckling, inte bara mot Covid-19 utan även mot andra sjukdomar.

Virologen Shahid Jameel vid Ashoka University i Sonipat, Indien, säger att om DNA-vaccinen visar sig vara effektiva kommer de att bli framtidens vaccin, speciellt eftersom de är lättare att producera och även mer stabila jämfört med mRNA-vaccin, då de inte kräver lika låga temperaturer vid lagring.

ZyCoV-D utvecklades av det indiska läkemedelsföretaget Zydus Cadila och godkändes av Indiens läkemedelsverk den 20 augusti i år, för personer i åldern 12 år och äldre. Effektivitetssiffran på 67% kommer från studier med fler än 28 000 deltagare som, enligt studien, såg 21 symptomatiska fall av Covid-19 i den vaccinerade gruppen och 60 bland de personer som fick placebo.

Utmaningen för DNA-vacciner, enligt Jameel, är att de behöver ta sig hela vägen till cellkärnan, till skillnad från mRNA-vacciner som ”bara” behöver komma till cytoplasman. På grund av detta kämpade forskare länge med att få DNA-vacciner att framkalla reaktioner i immunförsvaret i kliniska prövningar, vilket även var en utav anledningarna till att de endast blivit godkända för användning på djur – fram tills nu.

ZyCoV-D förs in under huden utan nålstick, i motsats till andra vaccin som injiceras med nål in i muskelvävnaden. Detta för att området under huden är rikt på immunceller som suger upp främmande föremål, till exempel vaccinpartiklar, och därefter bearbetar dem. “Detta hjälper cellerna att fånga upp DNA-vaccinet mycket mer effektivt än genom muskeln”, säger Jameel. DNA-vaccinet pressas alltså mot huden med en nålfri anordning, vilket skapar ett tryck som punkterar ytan på huden, som i sin tur suger upp vätskan som frigörs.

ZyCoV-D kräver dock minst tre doser för att uppnå så kallad full effekt. Detta, tror Jameel, kommer sannolikt att öka den logistiska utmaningen att administrera vaccinet.

Många forskare har kritiserat bristen på öppenhet i godkännandeprocessen av vaccinet, eftersom inga försöksresultat från sent skede ännu har publicerats. Zydus Cadila säger att prövningen för vaccinet fortfarande pågår och att hela analysen kommer att skickas in för publicering inom kort. Företaget säger även att de första doserna kommer att börja administreras i Indien i september och de planerar att producera upp till 50 miljoner doser i början av nästa år.

Flera andra DNA-vacciner håller just nu på att utvecklas, varav två nyligen gått in i slutskedet för prövningsprocesserna: en av det japanska företaget AnGes; den andra av Inovio Pharmaceuticals i Plymouth Meeting, Pennsylvania i USA. Inovios vaccin förs även det in under huden med hjälp av en anordning som trycks mot översta hudlagret och med elektriska impulser bilder porer i cellerna som får vaccinet att glida igenom.

“Hittills har det inte skett någon massproduktion av vacciner baserade på DNA eller RNA”, säger Maria Gennaro, professor i medicin vid Rutgers New Jersey Medical School, till Very Well Health. “Så det här är lite nytt.”

DNA- och RNA-vacciner fungerar annorlunda än traditionella vacciner. Istället för att injicera en försvagad form av ett virus eller bakterier i kroppen, som med ett traditionellt vaccin, använder DNA- och RNA-vacciner en del av virusets egna genetiska kod för att stimulera fram ett immunsvar.

DNA- och RNA-vacciner uppskattas för sin kostnadseffektivitet och förmåga att utvecklas snabbare än traditionella proteinvacciner. Traditionella vacciner förlitar sig ofta på verkliga virus eller virusproteiner som odlas i ägg eller celler och kan ta många år att utveckla. DNA- och RNA-vacciner kan däremot teoretiskt göras mer lättillgängliga eftersom de är beroende av genetisk kod – inte ett levande virus eller bakterier. Detta gör även att de är billigare att producera.

Gennaro påpekar dock att det med ett DNA-vaccin alltid finns en risk att det kan orsaka en permanent förändring av cellens naturliga DNA-sekvens och att eftersom inget DNA-vaccin tidigare varit godkänt för mänskligt bruk, finns det fortfarande mycket att lära om det.


 


Liknande artiklar:

Eftersom du läser det här…

Nya Dagbladet är Sveriges bredaste helt oberoende dagstidning. Vi ägs inte av några mediekoncerner eller utländska riskkapitalbolag. Vi styrs inte av industriintressen eller någon politisk korrekthet.

Men att driva fri oberoende media kostar. Med ditt stöd kan vi fortsätta att växa och bli en verkligt utmanande kraft till de gamla mediehusen.

Stöd oss via Swish på 123 611 3021, PayPal eller via andra alternativ på denna länk.

Tack för ditt stöd!