Docent: Ideologisk enkelspårighet och marknadsliberala reformer gör coronahantering tandlös

Coronavirusets utbrott har visat hur inkompetenta svenska myndigheter är på krishantering och hur undermålig myndigheternas samordning faktiskt är. Det konstaterar docenten och lektorn Jens Stilhoff Sörensen som menar att sjukvård och myndigheter vid sidan av ideologisk enkelspårighet även hämmas av en rad marknadsliberala reformer.

I SvD debatt skriver Jenf Stilhoff Sörensen, docent och lektor i globala studier att coronaviruset bekräftat en rad svagheter gällande svensk krishantering, myndighetsstyrning och samordning under krissituationer.

”Sverige har under decennier monterat ner civilförsvar och viktiga samhällsskyddande funktioner, samtidigt som myndigheter och sjukvården och äldreomsorgen utsatts för marknadsliberala reformer (new public management eller NPM) som i kombination med det ökade behovet efter migrationsflödet har lett till en omfattande systemstress” , skriver docenten.

Han pekar på att myndigheterna redan till vardags drivs på 100 procent av kapaciteten och att det inte finns någon förmåga eller möjlighet att trappa upp verksamheten vid en krissituation. Det optimala anser han borde vara att myndigheterna låg på omkring 60 procent av arbetskapaciteten med en möjlighet att vid enskilda incidenter eller kortare kriser kunna utöka kapaciteten.

Myndigheter som sägs vara i ett permanent stresstillstånd är exempelvis polisen, Migrationsverket och sjukvården.

Stillhoff Sörensen menar att också politiseringen av myndigheterna med ökat politiskt styre och politisk inkompetens försämrar landets krishantering sämre och tar upp tsunamin i Thailand, migrationsvågen 2015 och läckan i Transportstyrelsen som skräckexempel.

”En annan förklaring är ideologisk enkelspårighet där tron på globalism och öppna gränser drivits så långt att man inte ens vill eller vågar ta beslut om kortvariga avbrott i den normala cirkulationen. Mitt i en begynnande pandemi landade åtskilliga flyg i Sverige direkt från riskområdena Kina och Iran”, förklarar han vidare.

Han jämför också med andra europeiska länder där exempelvis Italien, Frankrike och Ungern tagit till snabba åtgärder för att bromsa spridningen, medan Sverige ofta varit sist på bollen.

Avslutningsvis konstaterar docenten att coronapandemin förhoppningsvis kan bidra till en tillnyktringsprocess och att det blir tydligt vilka risker som finns med att vara fullständigt beroende av EU eller andra länder och att man förhoppningsvis kan återupprätta en fungerande krishantering och myndighetssamordning.

”Men i förlängningen behövs också ett återupprättande av ansvarsutkrävande på såväl politisk som tjänstemannanivå. Utan fungerande ansvarsutkrävning blir förutsättningarna till ansvarsfullt agerande alltför svaga”.