Sedan över ett år tillbaka har vi blivit matade med information om covid-19, eller SARS-CoV-2 som är det riktiga namnet för själva viruset. Det har varit den ena dystra och skrämmande rapporten efter den andra med dödstal, snabb smittspridning, unga som drabbas svårt, berättelser om intagna på intensivvårdsavdelningen som kämpar för sina liv och många som lider av långtids-covid. Vi har blivit uppmanade att inte träffa våra äldre, hålla avstånd till varandra, arbeta hemifrån och inte skapa nya kontakter. Kortfattat: isolera oss från omvärlden.
Detta har fått konsekvenser som mer våld i hemmet, fler barn som far illa och mer psykisk ohälsa, men räknas ändå vara värt det för att hålla covid-19 på avstånd. För det är ett lotteri vem som råkar riktigt illa ut och vem som klarar sig utan minsta symptom, och därför ska alla vara försiktiga. Men är det verkligen så? Är det ett lotteri? Och finns det inga sätt att arbeta proaktivt för att undvika svår sjukdom?
Nyfiken och ifrågasättande som jag är började jag därför göra research kring just covid-19 och vad det finns för vetenskapligt underlag kring riskfaktorer, diagnos, behandling och immunitet.
Om vi börjar med riskfaktorerna så finns underlag som visar att brist på vitamin D, C och selen ger ett svårare sjukdomsförlopp än vid tillräckliga/höga nivåer.1 En rapport beskriver även hur tillskott av zink2 minskar cytokinstormar i kroppen, det vill säga det som dödat flest yngre personer när de utsatts för en stor dos av viruset. Cytokiner är ämnen som utsöndras av immunförsvaret för att försvara cellerna från infektionen, men vid för hög dos av ett främmande virus som attackerar cellerna börjar därför immunförsvaret gå på högvarv och sänder ut så stora mängder cytokiner att kroppen till slut skadas.
Studier på olika håll i världen3 visar också att fetma är en stark riskfaktor för att drabbas av svår infektion. Även diabetes typ 2 fastslås vara en riskfaktor. Vad har då dessa två gemensamt? Jo, de är symptom som ingår i det metabola syndromet, en benämning av moderna sjukdomar som orsakats av den moderna livsstilen med mycket socker, skräpmat och stillasittande. Det är även därför ganska troligt att dessa personer även har diverse näringsbrister, vilket medför att deras risk att bli svårt sjuka då ökar markant.
Jag har även intresserat undersökt vad det finns för behandlingsmetoder av just covid-19 och förvånande nog framträder en ganska chockerande bild. I decennier har läkare använt sig av ett medel som heter hydroxiklorokin som antiviralt medel. Detta används framför allt som malariamedel och brukas regelbundet av människor i malariadrabbade länder. Det som står tydligt i flera forskningsrapporter är att det är effektivt som behandling av covid-19, särskilt om det sätts in i ett tidigt skede och helst tillsammans med zink.4 Här i Sverige skrivs det dock endast ut vid reumatiska sjukdomar och har vad jag vet har det inte provats på covid-patienter på våra sjukhus. Av någon anledning anses det farligt, osäkert och utan tillräcklig vetenskaplig grund för att användas på covid-patienter, men intas av barn, gravida kvinnor och gamlingar i malariadrabbade länder. Och det anses ofarligt. Även om hydroxiklorokin anses vara otillräckligt beprövat för användning som läkemedel vid covid-19 så måste det väl ändå vara värt att prova när inget annat fungerar i stället för att låta folk dö? Framför allt om vi ser till den evidens som finns och pekar på dess fördelar.
En annan behandlingsmetod som inte praktiseras i Sverige är att ge intravenöst C-vitamin vid en svår infektion. Detta är mycket effektivt och används flitigt på andra håll i världen, men inte här. Jag har stött på en del märkliga uttalanden om att det skulle vara farligt att spruta in ren askorbinsyra i blodomloppet, vilket stämmer och därför neutraliseras den innan för att upprätthålla blodets pH.5
En tredje metod är att ge patienten antioxidanten NAC (N-Acetyl-Cystein) som har antiinflammatoriska och immunmodulerande egenskaper och visat sig effektiv både som behandling och förebyggande vid respiratoriska sjukdomar som orsakas av SARS-CoV-2.6
Vad är det som gör att Sverige tar avstånd från dessa bevisligen effektiva metoder? Är det okunskap? Rädsla för att testa något nytt? Det stämmer dock inte heller eftersom regeringen är ivrig att testa ett akut godkänt nytt sorts vaccin7, 8, 9 på hela befolkningen, trots att de kliniska studierna ännu inte är klara. Så varför är det okej att göra en masstestning med miljontals människor som försökskaniner genom att injicera ett nytt vaccin, men inte okej att behandla redan sjuka med ett beprövat läkemedel samt andra beprövade metoder? Är det inte bättre att vidta förebyggande åtgärder, som att ordinera tillskott av relevanta näringsämnen och ta itu med bakomliggande ohälsa än att proaktivt injicera ett oprövat vaccin i friska människor? Vart tog det sunda förnuftet vägen? Och vad är det för mening med att injicera vaccin i de som redan genomgått infektionen och som därmed redan lärt immunförsvaret att hantera covid-19?
Här kommer diskussionen om antikroppar in. Antikroppar (IgG) mot SARS-CoV-2 mäts på löpande band i vårt avlånga land och många besvikna miner blir det bland dem som haft covid-19 men inte kan uppvisa några mätbara nivåer av antikroppar. Innebär då detta att de är oskyddade och lätt drar på sig infektionen igen? Nej, naturligtvis inte. Har du genomgått en infektion och överlevt så har ditt immunförsvar segrat och därför minns immunförsvaret infektionen och kan försvara kroppen mot den framöver. Detta beror på att de omtalade antikropparna bildas av B-cellerna, men sjunker efter ett tag medan T-cellerna är immunförsvarets elefanter som minns och ligger beredda att agera nästa gång covid-19 närmar sig. Enligt en studie från Karolinska Institutet kunde forskarna mäta T-cellsvar mot covid-19 hos personer som inte ens varit sjuka.10 Detta föranleder därför antagandet att efter ett år av smitta finns det alltså god anledning att dra slutsatsen att majoriteten av alla svenskar faktiskt har immunitet och därför inte har behov av att vaccinera sig.
En annan anledning till att en del som nyligen varit sjuka inte uppvisar antikroppar, kan faktiskt vara för att PCR-testet helt enkelt inte är pålitligt. Studier har visat att den både kan generera ”falsk positiva”11 – och ”falskt negativa”12 resultat. Så låt oss ponera att de som då trott att de haft covid-19, egentligen hade influensa och därför inte kunde visa upp antikroppar mot covid-19 i ett senare skede. Att PCR-testet med andra ord givit ett ”falskt positivt” resultat. På samma sätt finns det även risker med motsatsen, att till exempel anställda inom vården eller hemtjänsten testar ”falskt negativt” och då riskerar att smitta riskgrupper, som gamla och svårt sjuka.
Med all denna information har jag därför svårt att tro på den skrämselpropaganda som nu sprids om ett virus som både går att förebygga och behandla, vid sidan av att majoriteten av befolkningen sannolikt har immunitet mot viruset redan.
Annelie Ek
Källor och referenser:
(3) covid‐19 and obesity (nih.gov) Nick Finer, Sarah P. Garnett, and Jens M. Bruun. 2020-06-10
(11) False-positive covid-19 results: hidden problems and costs- Elena Surkova et al. 2020-09-29
Om skribenten
Annelie Ek är certifierad funktionsmedicinsk terapeut och hälsoskribent med intresse för hälsa och självläkning.
Liknande artiklar:
19 år gammal blev hon rullstolsburen efter att ha ...
Epidemiologen Sunetra Gupta: Hög tid att lyssna på...
Den ökade dödligheten berodde dock inte på själva ...
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
