Vi har ett årligt återkommande par av tranor, som inte kommer att återvända. Inte heller kommer de upp emot 10 ormvråkarna åter. Året runt har vi slaguggla här, vilkens hoande i vinternätterna är en upplevelse – också de kommer att fly fältet. Och komme dessa stora fåglar även fortsättningsvis hit, så riskerar de att hackas till bitar av snurrbladens enorma hastighet – i vingspetsarna upp emot ljudets hastighet – likt de närmare 100 havsörnar som styckats av vindsnurror i Norge.

Månskensbonden i grannbyn Dullbo, som räknar med att dra in 11 x 2 miljoner i arrende under snurrornas livstid (15-25 år), bor idag nästan lika nära snurrorna som jag, men han kommer att ha råd att skaffa sig ett annat boende. (Jag kommer inte att kunna flytta, eftersom min fastighet kommer att bli fullständigt värdelös på marknaden.) Även om Engström i Dullbo, enligt en intervju i Fagersta-posten, tycker att snurror är ”majestätiska”, lär hans fru och barn knappast att stå ut med oljudet i längden.

Men artikeln handlar inte om landsbygdshatande kommunalpolitiker – i Bergslagen framför allt Marxister, Centerpartister och Liberaler – eller ens giriga markägare, utan om regeringspartiet Miljöpartiet. Det partiet befolkas av en alldeles särskild sorts människor, vilka även utgör hela partiets väljarbas. För det första är de storstadsbor, nästan allihop, vilka sällan sätter sin fot utanför staden. För att förstå, vad för slags människor det handlar om, måste vi gå några årtionden tillbaka i tiden.

På 50- och 60-talen tvingade marxister, liberaler och storkapitalet, i ’skön’ förening, genom ekonomisk utpressning, 2 miljoner svenskar att lämna sina bostäder på landsbygden, för att fylla miljonprogrammets förortsgetton i storstädernas utkanter. Hela det svenska bondesamhället krossades då för alltid. Samtidigt rev samma ligister de svenska stadskärnorna, i landets alla 133 städer, vilka tidigare bestod av arkitektoniskt vackra byggnader, för att där i stället smälla upp enorma betongkomplex. De kreatur till arkitekter, som sålde sig till detta mord på den svenska bostadskulturen, ämnar jag här inte att kommentera närmare, det skulle kräva en hel bok för att få med dem alla.

Självmordsstatistiken i Sverige låg, under denna folkomflyttningsperiod, högst i världen (endast Japans var högre). Andra generationens tvångsförflyttade landsortsbor reagerade, i slutet av 60- och början av 70-talet, mot sin torftiga
bostadsmiljö och skapade underlaget för det som kom att kallas Miljörörelsen. (Vi, som var med då, minns att på Svensktoppen kunde man, under många-många veckor, höra Anna-Lena Löfgrens ”Lyckliga gatan” och Lena Anderssons ”Är det konstigt att man längtar bort nå’n gång?”.) Då fanns en längtan till naturen och bort från betonggettona, hos alla dem som slitits från sina rötter.

Marxister och andra hatiska nihilister var inte sena att hoppa på miljö-tåget. När USAs bestialiska folkmord i Vietnam tog slut hade vänstern ingen fråga att lura med sig unga människor med. De hade förstått att socialdemokraternas mord på den svenska kulturen och Sovjetrysslands fasansfulla slakt i Östeuropa hade gjort det omöjligt att propagera för mera
förtryck i vårt land. Via miljörörelsen såg de en möjlighet att fortsätta smyga in sin vedervärdiga ideologi bakvägen och 1981 skapades Miljöpartiet.

Marxister har aldrig dragit sig för att ha kontakter med storkapitalet. Faktum är att Marx själv levde på månatliga checkar från självaste Rothschild, medan han filade på det kommunistiska manifestet. Lenins och Trotskijs ryska revolution finansierades direkt av amerikanska och tyska bankirer, som, tillsammans med amerikanska storföretag, sedan höll deras slaktregim under armarna under alla de 70 år som skräckväldet varade. Därför är det absolut inte konstigt att marxisterna i Socialdemokraterna och krypto-marxisterna i Miljöpartiet fortsätter gå Kapitalets ärenden.

I vindkraftverken har miljöpartisterna funnit en fråga, där de kan tala om energiskapande från förnybara källor, smygpropagera för sin perversa ideologi och ändå samtidigt ge det internationella storkapitalet fria händer att tjäna stora pengar. Så miljövänligt med vindkraft är det ju förstås inte: Som jag skrev ovan jagar snurrornas buller de vilda djuren på
flykten och inom 5 km från dessa vill ingen människa bo eller vistas. Snurrornas vingar görs i epoxi i en industriell miljö, som är så giftig så den har utlokaliserats till Mexico. (Tidigare gjordes vingar i Danmark, som skickade över tillverkningen tillTyskland, vilket sedan naturligtvis inte heller ville ha den giftiga produktionen.)

När vingarna efter ett eller två decennier tjänat ut, så återvinns de inte – det är alltför giftigt. Så de grävs helt enkelt bara ned – där de inte bryts ned, utan kommer att läcka epoxi ned i grundvattnet i århundraden. De enorma betongtornen, upp till 120 m höga, i slutet av 20-talet kanske ända upp till 200 m(!), och det gigantiska betongfundament som dessa vilar på, kommer, när vindkraftssnurren blåst förbi, att bli kvar också de i århundraden, eftersom ingen kommer att vilja betala för att riva dessa.

Varför behöver vi då el från dessa snurror, som dessutom bara levererar när det blåser – Sverige har ju under många år haft en överproduktion av el? Jo, S+MP-regeringen har aktivt upplåtit svenskt territorium till de amerikanska jätteföretagen Googles, Facebooks och Amazons serverhallar. Dessa serverhallar förbrukar så mycken elektricitet, så att de slukar mer än en kärnkraftsreaktors produktion. För att locka hit dessa företag bjuder marxistregeringen på elen – de behöver bara betala 3% av vad övriga elkonsumenter måste betala. Mellanskillnaden kommer förstås att hamna på övriga elkonsumenters bord – eller på de svenska skattebetalarnas.

Så ser det alltså ut när marxister styr i ett land. Marxister är, och har alltid varit, det internationella rovkapitalets viktigaste förtrupper, samtidigt som de har lurat i folk att de går i fronten för att bekämpa samma kapitalister. På samma sätt har Miljöpartiet lurat i folk att de värnar om miljön, när det tvärtom gör allt för att låta storkapitalet förstöra den.

IEA-chefen menade nyligen att koldioxidlagring är nödvändigt för att kunna nå klimatmålen. Därigenom kan man fortsätta att utnyttja fossila bränslen under en övergångsperiod, vilket är både miljömässigt och ekonomiskt ansvarsfullt. Framförallt om man kan slippa framtida kärnkraftsberoende.

Norge satsar på koldioxidlagring och pratar om att kunna lagra koldioxid för hela Europa. Även stora oljebolag som Shell, Total och Equinor satsar på koldioxidlagring.

Vikingarna västanfjälls är inte dumma. Det kan ta betalt för kolet tre gånger i stället för en. När de säljer oljan, när de lagrar koldioxiden och när de sedan kan sälja koldioxiden som en resurs i en framtid när man bättre vet hur man ska hantera den. Det är bara att hoppas att de också har förstånd att hålla sig utanför EU även i framtiden.