Arbetet är inte största problemet i samhället. Förbjud cigaretter, alkohol, medicin utan läkarens tillstånd etc. så har vi genast ett mycket bättre samhälle. Finns ju alltid folk som går bakvägen men dom flesta följer lagarna om det är för krångligt och för osäkert att bryta mot lagen.

Kan gott och väl kalla detta för välfärdsland. Vi har resurser att försörja alla boende i Sverige på ett eller annat sätt. Men om det fortsätter att välla in folk som inte kan få jobb och bostäder då har vi ett stort problem. Till slut brister då vårt välfärdsland. Det finns antagligen många bidrag som är nödvändiga att söka för. Sådana som vissa personer/familjer etc. med extra svårigheter behöver. Och om jag ska betala till alla andra, varför ska jag då ens fundera på att sköta mig? Då kan jag ju bara hela tiden driva runt och leva på bidrag. Det måste finnas regler och struktur.

Du talar om heltidsjobb åt alla och frågar om vi behöver det? Folk vill ha det så. Hemmafruarna etc. har valt att börja jobba istället och det finns väldigt många arbetslösa idag som aktivt söker jobb men inget får vare sig det handlar om heltid/halvtid eller något annat trots bra meriter. Den värld du drömmer om kommer förmodligen inte att existera de närmaste hundra åren. Folk kan inte släppa hur vi lever idag. Folk är för upptagna för att stanna upp och lyssna eller fundera. Allt rullar bara på. En käpp i hjulet är tyvärr det enda som hjälper för att få folks reaktion.

Jag har även varit tvungen att avveckla ett företag då jag inte hade råd att ta ut någon lön till mig själv eftersom mitt företag inte hade råd att betala de sociala avgifterna/skatterna. Istället för att dra runt mig själv – vilket jag hade kunnat göra utan den stora skattebelastningen – fick jag åter skriva mig som arbetslös och leva på andras skattepengar. Arbetsförmedlingen erbjöd mig då ironiskt nog ”starta-eget-bidrag” och jag kunde starta igång en ny verksamhet. Min kreativitet och vilja har som sagt aldrig saknat några gränser, bara mitt ekonomiska kapital. Du behöver pengar för att kunna skapa pengar. Men hade det ändå inte varit bättre för alla om jag hade dragit runt mig själv?

Sen skriker samhället åt de ”lata jävlarna” som ingenting gör. Förstår ni hur befängt det är?! Människor vill oftast ”göra rätt för sig”. Ingen vill vara en belastning för någon annan. Men när valet står mellan att överleva och att inte göra det så väljer vi förnedring alla dagar i veckan.

Med en Basinkomst hade jag kunnat fortsätta driva mina företag och utveckla dem mer. Kanske så småningom även kunnat skapa arbetstillfällen för andra? Varför finns det inte (som i vissa andra länder) en rimlig gräns för när enmans-/småföretag ska beskattas? Många bra idéer får inte ens en chans att prövas, än mindre utvecklas.

Många är rädda att en Basinkomst skulle få människor att lägga sig på soffan. Jag är övertygad om motsatsen. En Basinkomst skulle frigöra många människors kreativa energi och skapa förutsättningar för nya idéer och företag att blomstra. I det nuvarande systemet tvingas däremot många rent krasst till sofflocket för att överleva.