Man kan även fråga sig om feminismen och ”jämställdhetspolitiken” är en stor bidragande orsak till att ungdomar idag mår som de gör. Idag är många ungdomar otrygga, deprimerade och allmänt apatiska. Dessutom har de ingen respekt för något, vare sig levande eller döda ting.
Inte så konstigt med tanke på att merparten av dagens ungdomar blev satta i dagis från väldigt ung ålder.
Många har dessutom skilda föräldrar. Alltså bollade mellan olika hem med följden att de fick en dålig relation till en av eller båda föräldrarna.
Detta skapar inte bara otrygghet, föräldrarna har inte haft tid att uppfostra barnen så de vet inte hur de skall bete sig. Skolor och dagis kan inte och skall inte uppfostra barn.

Men idag skall man tydligen skaffa barn bara för att direkt sätta dem på dagis tills de börjar skolan och sen flyttar de hemifrån. Så har man knappt träffat sitt barn under hennes/hans uppväxt. Det finns säkert de som helst gör på det viset (då såklart deras karriär eller eget självförverkligande kommer först) men alla vi andra som bryr oss om våra barn blir tvingade till det.

Och nej hur mycket jag än älskar min dotter har jag inte några medfödda modersinstinkter och är således mindre lämpad att ta hand om barn. Det kan inga ”pappa kurser” råda bot på.

Bra skrivet 🙂

Fantastiskt härligt att höra sunda röster i en jämställdhetsdebatt som i stort sett haft en verklighetsfrånvänd utgångspunkt.

Som om naturen i sig vore förtryckande. Talar man med äldre kvinnor idag födda på tidigt 1900-tal är min erfarenhet att de knappast klandrar sina män för de liv de fick leva. De allra flesta levde i harmoniska förhållanden.