Jag vill inte förringa Siegfrieds yrkesmässiga kunnande och karriär, men det korta CV han presenterar tyder på att han har varit strängt sysselsatt som problemlösare inom produktion, fjärran från de strategiska diskussionerna inom de företag han har betjänat.

Av hans artikel får man ett starkt intryck av ’gråsosse’ – han har ju även varit medlem i det Socialdemokratiska partiet, vilket talar starkt för detta påstående. Det han förspråkar är att vi måste hitta på lösningar till de problem, som nu störtar landet in i våld, kaos och anarki. Ansatsen är naturligtvis behjärtansvärd och visst behöver vi konkreta handlingsprogram.

Men: Det vi framför allt behöver är en grundlig analys av VARFÖR Sverige idag ser ut som det gör. För detta behöver vi en SANN verklighetsbekrivning och framför allt en SANN beskrivning av det svenska samhällets historiska utveckling, åtminstone för de senaste två-tre seklerna. Det vi har fått oss ibankat i skolan och av media har varit en starkt friserad version av vad som skett. Dessutom med en i grunden lögnaktig version om vilka motiv, som ligger bakom den utveckling som skett.

Det är nämligen så, att den utveckling av Sverige och Västvärlden, som skett sedan industrialismens gryning på 1600-talet, inte har skett som en spontan process, som slumpteoretikerna påstår. Utvecklingen har följt en noggrannt utstakad plan. Dokumentation av både planerna och planerarna finns lätt tillgänglig, framför allt numera genom Internet. För att avskräcka folk från att gräva i detta har man myntat begrepp som ’konspirations-teoretiker’ (lär ha CIA som upphov på 50-talet) och ’foliehatt’, som används för att brännmärka sanningssökare som paranoida galningar.

Det vi behöver idag är inte lappa-och-laga, som Siegfried i artikeln synes förespråka, eftersom alla försök i den vägen hittills alltid har saboterats av dem som har makten. Vi måste först och främst skaffa oss en sann beskrivning av den verklighet, som vi vill förändra. Först när vi har en fast grund att stå på, kan vi söka vägar att lösa de konkreta problemen ett-efter-ett.

Siegfried använder många-många ord, för att understödja sina teser. Tyvärr måste också jag göra det, för hans resonemang vilar på mycket lösan grund – ja, faktiskt på rena lögner.
Socialdemokratin vilar till 100% på marxismen. Det var socialdemokraterna som genomförde den ryska revolutionen 1917 och stod för det terrorvälde, som därefter plågade folken i Sovjetunionen i över 70 år – först efter revolutionen bytte det partiet namn till Kommunistiska partiet. Marxismens
revolutionära idéer fungerade inte i västerlandet – Pariskommunen 1871 och Spartakist-upproret i Berlin 1919, de mest militanta försöken, misslyckades skändligen.

Marxismens upphovsman var, som vi alla känner till, Karl Marx. Vad få känner till är att Karl Marx, när han totade ihop denna ideologi, var avlönad av Rothschild-klanen med månatliga checkar. Bankirernas bankirer skapade med hjälp av denna ideologi en kraftfull rörelse, med vilken de effektivt rensade bort all konkurrens. När någon uppstickare trots detta ändå skapade sig en maktposition, som hotade Rothschilds maktmonopol, lät man mördare helt enkelt skaffa denne ur vägen – vilket vi såg, när Ivar Kreuger sköts i Paris 1932.

Efter råmarxismens misslyckande i Västeuropa sadlade socialdemokraterna om. Man lånade väsentliga delar från liberalismen och blev sedermera rumsrena. På 30-talet kopierade Socialdemokraterna de tyska Nationalsocialisternas samhällsprogram rakt av och skapade Per-Albin Hanssons Folkhemmet. Därmed skaffade sig (S) ett grundmurat förtroende hos svenskarna – ett förtroende som fortfarande en fjärdedel av de svenska medborgarna uppenbarligen hyser.

Men Socialdemokraterna är ett marxistiskt parti, med proletariatets diktatur på dagordningen. För att kunna genomföra denna diktatur har partiet konsekvent underminerat hela det svenska samhällsbygget, de senaste 70 åren. Genom den försiktiga steg-för-steg-metoden har detta undermineringsarbete gått helt under radarn hos gemene man. Man skyller på okunskap, hos maktens kreatur, ja till och med på ren dumhet. Men allt är centralt planerat, av mycket intelligenta, kunniga, hänsynslösa och målmedvetna – ja rent av fanatiska – män och kvinnor.

Att – som Siegfried föreslår, enbart fokusera på de konkreta problem, som de marxistiska fanatikerna skapat – lägga upp handlingsprogram för att lösa dessa, kommer aldrig att tillåtas fungera. Den svenska nationalstatens upplösande och det svenska folkets fortsatta förslavande är för dessa fanatiker prio-ett. Deras mål ligger nu runt hörnet och vi ser dagligen hur
hela den svenska staten alltmer övergår i ren anarki.