Kort, koncist och kloka ord. Mitt i prick, min herre!

Att dessa personer kallar sig libertarianer är löjeväckande. Om man är starkt förknippad med postmodernt tänkande, tror man också på postmodernismens metafysik och kunskapsteori. Men då underkänner man människans förmåga att genom sitt förnuft objektivt skaffa sig och ha kunskap om verkligheten. Man är en subjektiv relativist och erkänner inga sanningar.

Men en grundpelare i libertarianismen är förnuftstron och att det finns en objektiv verklighet, som människan kan skaffa sig kunskap om. Om man inte tror på det, är man en ideologisk charlatan och har föga med libertarianism att göra. Att vänsterorienterade personer vill tillhöra en ideologi, som de tror tillåter vilka åsikter som helst, och sätta dess namn på sitt sammelsurium av åsikter är möjligt. Men om de inte erkänner existensen av den objektiva verkligheten, mänskligt förnuft och kravet att deras åsikter inte får strida mot individuella rättigheter är de inte libertarianer..

De är ”marknadsorienterade vänsterlibertarianer”, starkt förknippade med postmodernt tänkande (Left-wing market anarchism | Wiki). De är som regel motståndare till nationalstaten. Ekonomismen är vägledande. Med invandringen ökar ju BNP. Ökad BNP är någonting gott—därmed punkt! När förre finansministern Anders Borg besökte USA så passade han på att tacka amerikanarna för deras krigföring. Därav följde nämligen massinvandring till Sverige, vilket är gynnsamt för BNP.

Libertarianismen är som Pandoras box. När den öppnas flyger en massa farsoter ut. Att anhängarna till dessa galenskaper skulle ta sitt förnuft till fånga och ansluta sig till ditt alternativ är bara en from förhoppning.

Det finns områden i en bred ideologi som libertarianismen, vilken omfattar de flesta samhällsfrågor, där förvirring fortfarande råder bland teoretikerna. Det kommer säkert att rättas till rätt automatiskt, när de börjar förstå hur invånarnas i ett land individuella rättigheter djupt kränks genom de utgifter mm fri invandring orsakar medborgarna i västerländska ”välfärdsstater”. . Den insikten kommer, och det är jag inte alls orolig för. Avvägningen mellan olika individers individuella rättigheter väger tyngst i vågskålen och anger att min syn gällande invandring är teoretiskt den korrekta. Det är det avgörande. Sedan praktiskt är fri invandring en helt orealistisk politik i d a g och från från flera utgångspunkter,

Jag förstår inte din skrivning om illegal invandring och globalister. Säger Du att de senare önskar illegal invandring för att nå ett libertarianskt samhälle ? De flesta politiska globalister önskar nog driva igenom i grunden socialistiska samhällen. Korrumperade kapitalister., som vill använda övernationella organisationer för att stärka de multinationella företagens makt på bekostnad av nationellt inriktade företag, har nog en blandad målbild. De är vanligen inte libertarianer utan önskar främst vara de politiska globalisternas kompiskapitalister dvs de är i grunden korrumperade.

Det finns libertarianer som vill ha en restriktiv invandring, men de flesta är för fri invandring, såsom Samuel Edward Konkin, Walter Block och Jacob Hornberger (Libertarian_perspectives_on_immigration).

Ofta är de också för illegal invandring, för att underminera de nationella ekonomiska systemen och jämna vägen för ett libertarianskt. Det är vad som ligger bakom globalisternas understöd av illegal invandring från tredje världen. Amerikas Libertarian Party är för fri invandring, utom för individer som är dokumenterat kriminella (Libertarian Party: Immigration).

Även Zack Rofer (Busting Myths About the State) och David Boaz (Libertarianism: A Primer) förespråkar fri invandring. Det blir alltså svårt att hävda att din egen sorts libertarianism omfattas av majoriteten libertarianer och att de övriga har ”missförstått” eller inte begriper ”den verkliga” libertarianismen.

Lygodactylus ! Du påstår att ”Enligt libertarianismen ska vi ha fri invandring, då inget får begränsa individens frihet”. Ja, vissa av media uppmärksammade libertarianer har kanske påstått något liknande, men de har i så fall fel. Formuleringen ” inget får begränsa individens frihet” är naturligtvis inte korrekt. Andras individuella rättigheter får inte kränkas, och det sker ju pga massinvandringen. Man har helt enkelt inte tolkat libertarianismens grundläggande principer korrekt, vilket jag förklarar i: https://fridebatt.se/en-libertariansk-invandringspolitik En restriktiv invandringspolitik enligt mitt förslag där är i dagsläget – med den överinvandring vi haft – det rätta från libertariansk synvinkel. Och Annie Lööf är långt ifrån någon libertarian, ifall du nu tror det.

Du hänvisar till Ayn Rands princip om egoism. Denna är ofta misstolkad och jag gissar att du inte heller förstår den. Kravet är, att individen har rätt att bestämma sina värderingar och mål, och att få arbeta mot dem utan att krav kan ställas på henne (annat än att hon inte bryter mot andras individuella rättigheter). Vilka värderingar hon vill ha och vilka mål hon inriktar sig på är bara hennes ensak, men man hoppas att den valprocessen är rationell. Moder Theresas ”uppoffrande” arbete i indiska slumområden skulle kunna vara resultatet av en libertariansk övertygelse, ifall hon såg detta som vad hon främst vill göra, att detta är hennes värdigaste livsmål, och på inget vis orsakat av att hon känner någon skuld eller tvång att hjälpa dem. Hon hjälper dem därför att hon därmed troligen blir lycklig och realiserar sina högsta värderingar och livsmål, valda utifrån ett självständigt tänkande där alla alternativ beaktats.

Men sannolikt är det inte det som drivit henne, utan någon religiös övertygelse eller skuldkänslor eller någon känsla av att uppoffring för andra är något värdefullt och fint i sig. Det är inte ett rationellt val utan beror troligen på inplanterade värderingar och därmed känslor.

Du förlorar tydligen tron på din förmåga att själv presentera argument, eftersom ditt inlägg ovan till åtminstone 2/3 är skrivet av Jung, som du tydligen är imponerad av. Det är inte jag: hans tendens till mysticism med tal om ett kollektivt omedvetet psyke, paranormala aktiviteter, spiritualism etc gör honom mindre intressant. Men du tycker tydligen åsikter som: ” ..individuation means precisely the better and more complete fulfilment of the collective qualities of the human being.. “ är tänkvärda. Det är de inte. De stycken du tar fram har ingen kontakt med eller säger inget intressant om verklig individualism, och det visas ju av, att du dragit (eller håller med om) slutsatsen att kollektivism och individualism är två sidor av samma mynt. Det finns inget samma mynt; det är helt olika företeelser. Och när du kallar postmodernism för vänsterlibertarianism, demonstrerar du bara att du överhuvudtaget inte förstått ens libertarianismens grunder. Försök att förstå dem, så kan vi diskutera senare.

Bara för att den starka välfärdsstaten (”the nanny state”) leder till förödande konsekvenser behöver man inte springa till den motsatta ytterligheten och förespråka total frihet för individen. Enligt libertarianismen ska vi ha fri invandring, då inget får begränsa individens frihet. Därför förordade Annie Lööf att 40 miljoner invandrare skulle välkomnas till Sverige. Det ena vansinnet ska bytas ut mot det andra. Kan vi inte använda sunt bondförnuft istället?

Att utvecklas till en individ innebär att inlemma sig i gemenskapen och att rota sig i den gemensamma kulturen. Individualism, däremot, innebär självcentrering. Det hämmar mognandeprocessen vars mål är individualitet. Men individualism enligt libertarianen Ayn Rand innebär att egoismen ska bli till ledande princip. Psykologen C.G. Jung associerar den ”morbida individualismen” med den värsta sortens subjektivism. I The Development of Personality (CW 17) säger han:

But individualism is not and never has been a natural development; it is nothing but an unnatural usurpation, a freakish, impertinent pose that proves its hollowness by crumpling up before the least obstacle. What we have in mind is something very different […] The developing personality obeys no caprice, no command, no insight, only brute necessity; it needs the motivating force of inner or outer fatalities. Any other development would be no better than individualism. That is why the cry of “individualism” is a cheap insult when flung at the natural development of personality. (§292)

I Two Essays (CW 7) förklarar Jung skillnaden mellan individuation och individualism:

[W]e do not sufficiently distinguish between individualism and individuation. Individualism means deliberately stressing and giving prominence to some supposed peculiarity rather than to collective considerations and obligations. But individuation means precisely the better and more complete fulfilment of the collective qualities of the human being, since adequate consideration of the peculiarity of the individual is more conducive to a better social performance than when the peculiarity is neglected or suppressed. The idiosyncrasy of an individual is not to be understood as any strangeness in his substance or in his components, but rather as a unique combination, or gradual differentiation, of functions and faculties which in themselves are universal. Every human face has a nose, two eyes, etc., but these universal factors are variable, and it is this variability which makes individual peculiarities possible. Individuation, therefore, can only mean a process of psychological development that fulfils the individual qualities given; in other words, it is a process by which a man becomes the definite, unique being he in fact is. In so doing he does not become “selfish” in the ordinary sense of the word, but is merely fulfilling the peculiarity of his nature, and this, as we have said, is vastly different from egotism or individualism.

Now in so far as the human individual, as a living unit, is composed of purely universal factors, he is wholly collective and therefore in no sense opposed to collectivity. Hence the individualistic emphasis on one’s own peculiarity is a contradiction of this basic fact of the living being. Individuation, on the other hand, aims at a living co-operation of all factors. But since the universal factors always appear only in individual form, a full consideration of them will also produce an individual effect, and one which cannot be surpassed by anything else, least of all by individualism.

The aim of individuation is nothing less than to divest the self of the false wrappings of the persona on the one hand, and of the suggestive power of primordial images on the other […] Everyone knows what is meant by “putting on official airs” or “playing a social role.” Through the persona a man tries to appear as this or that, or he hides behind a mask, or he may even build up a definite persona as a barricade. So the problem of the persona should present no great intellectual difficulties… (§267-9)

Individualism och kollektivism är två sidor av samma mynt, då individualismen är narcissistisk och kretsar kring egot. Kollektiv identifikation leder till en kompensatorisk reaktion som gör att individerna blir såsom isolerade öar, likt pueri aeterni, som bara tänker på att manifestera det egna jaget. Så skiljelinjen är konservatism + individuation kontra kollektivism + individualism. Din analys är i enlighet med postmodernismen (= vänsterlibertarianism), för du ser bara kollektivism och individualism, och är okunnig om att dessa förstärker varandra. I enlighet med kollektivismen skall individen förkvävas, och resultatet är individualism.

Se mitt svar ovan

Bosse: Enkelt uttryckt betyder den fria viljan, att människan kan utföra handlingar, som inte bestämts av krafter utanför henne dvs hon kan göra val, som inte orsakas av tidigare externa faktorer eller händelser. Djur drivs av perceptioner, som det fått genom dess olika sinnesorgan. Människan har format begrepp och ord och har ett – vad vi kan kalla – konceptuellt medvetande, vilket gör att hon kan tänka avancerat. Men detta medvetande har två nivåer. Ett lägre, där man egentligen mera som djuren reagerar på stimuli utifrån och handlar utifrån rätt automatiska handlingsmönster, och ett högre där man verkligen överväger vad man egentligen gör och vill och bör göra. Man tänker medvetet och utnyttjar aktivt det konceptuella medvetandet.

Men denna högre nivå av medvetande är alltså inte automatisk: det kräver en viss ansträngning att börja tänka och överväga t ex grunden för handlingsalternativ och val av handlingsalternativ osv. Vi måste aktivt välja att tänka, och det är den egentliga innebörden av den fria viljan. Vi väljer då att använda vårt konceptuella medvetande aktivt för att registrera eller analysera eller dra slutsatser om något. Värderingar, som verkligen är våra egna och inte inplanterade av samhället , väljer vi just genom detta egna aktiva tänkande, och dessa värderingar skapar senare huvuddelen av våra känslor.

Genom tänkandet frigör vi oss av beroendet att exempelvis agera pga känslor, vars ursprung vi inte känner till. Vi kan istället överväga vad vi rationellt bör göra. Det möjliggör, att vi kan bli oberoende och självständiga (ett tillstånd du syns håna). Det bryter det som du verkar kallar den genetiska programmeringen, som ju främst gäller djur, som befinner sig på nivån att reagera på perceptioner av verkligheten. Människan har ett viljestyrt konceptuellt medvetande och kan välja att aktivera detta – hon väljer att tänka – vilket möjliggör att hon i mycket befriar sig från automatiskt handlande byggt på perceptioner.

Istället för att läsa böcker av en ekonomiprofessor som Gunnar Adler Karlsson rekommenderar jag läsning av t ex pionjären avseende biocentrisk psykologi : Nathaniel Branden. Hans analys av människans psykologi är grundläggande och återfinns i t ex boken: The Psychology of Self-Esteem(Nash Publishing Corporation, 1969).

Lygodactylus: Att protestantismen har varit en styrka för USA är klart, men det viktiga i religionen avseende ekonomisk utveckling är, att den är förknippad med individualism, fri vilja, personligt ansvar, förståelse för nödvändigheten av plikter, samt stimulerar till arbetssamhet. Helt andra religioner och samhälleliga ideologier har dock haft samma effekter gällande exempelvis plikt och arbetssamhet t ex konfucianismen i Kina, och samhällsideologin i Japan. Deras svagheter har hittills varit dessas kollektivism, vilket så småningom blev en nackdel, och även idag hindrar viss kreativitet och utveckling i länderna. Majoriteten av sydkoreaner är exempelvis inte religiösa men de är hårt arbetande och har snabbt skapat en imponerande ekonomi och hög standard. Religion är numera inte nödvändig för att människor ska visa personligt ansvar, pliktkänsla och arbetssamhet.
En sekulär individualistisk ideologi som libertarianismen, vilken naturligt medför liknande personliga krav på ansvar, plikter och arbetssamhet, skulle kunna vara en god ersättning för den befolkningsmässigt minskande andelen av protestanter i USA. Dessutom är duktiga människor av alla raser och de flesta religioner, vilka individer finns med hög frekvens särskilt i USA, också en god kompensation. Det är alltså inte så, att bara protestantism kan rädda USA från undergång.

Mänskligheten verkar i stort sett ha samma mentala förmågor, var människor än bor. Det må finns något undantag, men även där torde det vara oklart, om skälet är biologiskt eller kulturellt. Dessutom spelar det vanligtvis ingen stor roll, eftersom spridningen runt ett intelligensgenomsnitt i befolkningarna gör, att alla raser och folk ändå har en stor mängd excellenta och högintelligenta personer. Ifall nu IQ-genomsnittet skulle skilja sig något mellan regioner, vilket jag inte känner till, har det därför troligen ingen nämnvärd praktisk betydelse. Det är kulturerna, som avgör ett lands framsteg.
Du säger att högerinriktade personer ofta är meritokrater. Frågan är hur man definierar meritokrati; i mitt liv har jag träffat många formellt välmeriterade personer, som är väldigt omdömeslösa, i praktiken korkade och utan ledaregenskaper. Så akademiska formella bedömningar av meritering blir ofta fel i yrkeslivet. Akademiska meriter är dessutom ofta bara ett baskrav och därför rätt ointressanta. De situationsspecifika kraven är sedan ibland så speciella, att klarheten i om bedömningen av en person är meritokratisk eller ej försvinner. Vem som i realiteten är den mest meriterade för ett arbete är ofta svårt att säga. Det är ju fråga om avvägningar mellan många egenskaper
Och i vilket samhälle idag förväntar du dig att strikt formell meritokrati ska gälla ? I Sverige gäller ofta partiboken avseende chefer i offentlig förvaltning och dylika organisationer. När kulturmarxismen allmänt slår igenom kraftigt och allmänt avseende inflytande på rekrytering till mellanchefs- och högre poster, tror du meritokratiska regler eller identitetspolitiska kommer att gälla ? Och se bara på vissa akademiska läroämnen i Sverige: sociologi, nationalekonomi och en rad andra. Lärarkåren är huvudsakligen vänster, eftersom det akademiska systemet inte kan stå emot professorernas politiska inriktning. Och detta gäller alltså det mest meritokratiska av alla system. Och motsvarande situation råder i land efter land. Så du drömmer, ifall du tror att vänstersamhällen accepterar meritokrati. Så länge vänsterideologier gäller, gäller ofta inte meritokrati.
Marknadssamhällen är då de mest lovande avseende meriter, eftersom man där – av ekonomiska skäl – fäster störst avseende vid dugliga och effektiva människor. Dina försök att säga, att personlig kompetens och förmåga att ta ansvar inte gäller där, luktar vänsterlitteratur och bristande erfarenhet av världen. Inget byråkratiskt system kan effektivare än marknadssystem sålla fram duktiga människor. Du talar om behovet av regleringar och fördelningspolitik just för att duktiga människor ska kunna komma fram. I dagens värld är sådant just hinder för duktiga människor och organisationers utveckling. Precis lika förutsättningar för alla är en illusion, och om man försöker ordna det krävs socialism, vilket är ett uselt samhällssystem, som verkligen skapar korruption, orättvisor av många slag och stagnation. Att marknadssamhällen tillåter rika människor att hjälpa sina barn att ta plats i sina företag de skapat eller ärvt, innebär en rätt ringa effektivitetsförlust. Du överdriver också allmänt betydelsen av sociala kontakter knutna till födseln och familjen.
Särskilt i dagens värld med den nivå av effektivitet och därmed standard vi nått, kommer duktiga ungdomar i CVS att kunna få den utbildning de kan tillgodogöra sig. Att statliga regleringar behövs för det är inte korrekt. Precis som i USA kommer det att finnas tillräckligt med stipendier o dyl för att ungdomar med hög intelligens och arbetsförmåga tas tillvara. Att beskriva läget för dem som det kanske var för 100 år sedan i Sverige, är orealistiskt. Egentligen, Lygodactylus, resonerar du precis som en sovjetmänniska! De kunde heller inte föreställa sig en annan värld än den de levde i. Samhällena i Väst de hörde om var ju rena pesten. Där svalt ju människor, kunde inte få riktig sjukvård eller en bra bostad, och de exploaterades och förtrycktes av de rika osv. Sedan föll muren, och de i öst upptäckte, att allt de fått sig inpräntade under sin livstid var lögn.
Läget idag i Sverige påminner om detta. Dagens stat – StatsVälfärdsStaten (SVS) – uppfattas som så bra och tros dessutom kunna ”förbättras” genom ytterligare fördelningspolitik, regleringar och ökad radikalisering. Men det är en illusion och en väg, som bara fortsätter att leda till stagnation och idag till politisk extremism i form av kulturmarxism. ”Samhällsförbättring” enligt kulturmarxismens recept leder till en dramatisk försämring av samhället. Skillnaden mellan dagens SVS och den libertarianska Civila VälfärdsStaten (CVS) kanske ungefär är som den, vilken fanns mellan Sovjetsystemet och Västsamhällena.
Negativa friheter är då oerhört grundläggande, därför att positiva friheter är förenade med tvång mot andra individer än de som utnyttjar dem. Vissa måste bekosta alla de fria godsakerna. Hindren för unga människor att välja sina egna mål och skapa sin framtid kommer inte att vara betydande i en etablerad CVS, vars system och former du inte vet mycket om. Vi talar dessutom inte om precis samma människor. Dessa individer, vilka växer upp i en CVS, kommer sannolikt att vara rätt annorlunda, eftersom de främst i CVS kan skapa sina egna värderingar och ha verkligt egna åsikter, eftersom de inte utsätts för den massindoktrinering, som vi exempelvis upplever i vårt land. De skadas heller inte av ett uselt skolsystem, som likriktar och nivellerar människors förmåga. Morgondagens skola ska utgå från varje individs förutsättningar, och skillnaderna mellan dem ses som värdefulla. Ungdomarnas värderingar och mål kommer sannolikt att vara rätt annorlunda från dagens. Begåvade unga män och kvinnor kommer att finna, att alla möjligheter finns i denna stat, när den är fast etablerad just pga att ekonomiska resurser kommer att skapas betydligt snabbare där, och alla är medvetna om ansvaret att hjälpa andra.
Medan de flesta libertarianer (och vissa libertarianska partier) i mycket talar om slutmålen gällande CVS, har jag intresserat mig för just övergången mellan SVS och CVS. Den är viktig och kritisk, och jag skrev därför en bok om denna fas. Läs den, så förstår du bättre hur falska svartmålningarna av libertarianismen (liknande din ovan) är. Den moderna CVS kommer vara ett verkligt gott – och fritt – samhälle.