Det sägs att Olof Palme ville ha en journalistkår som låg till vänster om politiken, så att de politiska positionerna kunde flyttas åt det hållet.

1. Medieredaktionernas traditioner: ett slags tyst kultur som kan beskrivas som ”det sitter i väggarna”.
2. Journalisterna politiska preferenser, som jag ska återkomma till.
3. Upplagestorlekar, tittar- och lyssnarsiffror: Materialet ska vara så attraktivt att de kommersiella medierna går med vinst. För public service gäller ungefär samma villkor. De måste fortsatta vara attraktiva för att staten ska vilja finansiera dem. Kort sagt, ägarna ska vara nöjda.
4. Stat och stora tidningshus framställs regelmässigt som icke-styrande, som att de inte lägger sig i redaktionsarbetet utan att i ett demokratiskt land som Sverige är journalistiken självklart fri. Så förhåller det sig emellertid inte. Ägarna styr det journalistiska innehållet genom att tillsätta chefer med rätt värderingar och rätt politisk hållning. Ett exempel är Aftonbladet, som till 91 procent ägs av Schibsted och till bara 9 procent av LO. Genom avtal med Schibsted har LO ändå rätt att bestämma vem som ska vara chefredaktör för ledar-, debatt- och kulturavdelningen. Ett annat exempel är när Peter Wolodarski av Bonniers år 2013 fick jobbet som chefredaktör på Dagens Nyheter. Hans uppfattning av hur DN:s journalistik skulle utformas kan knappast ha kommit som en överraskning för ägarna. Vid tillträdet sa Wolodarski: ”Vi kommer att satsa mer på agendajournalistik”, vilket betyder att medierna inte längre ska nöja sig med att sakligt rapportera om ”verkligheten” utan filtrera och skapa den. Dessutom ska de koncentrera sig på ett fåtal frågor, så att mediekonsumenterna förstår att dessa ämnen är viktigare än andra. Två frågor har näst intill helt politiskt dominerat DN, efter Wolodarskis tillträde: klimatfrågan samt att med snart sagt alla medel skända och motarbeta Sverigedemokraterna.

• Tillämpning av principen två av varandra oberoende källor.
• Texterna ska i huvudsak vara beskrivande
• Tydligt skilja på fakta å ena sidan och tolkningar och spekulationer å den andra.
• Alltid skilja på bekräftade och obekräftade uppgifter.
• Vara tydlig med vilka källor som använts.
• Att inte dramatisera så att gränsen mellan fiktion och fakta suddas ut.
• Inte anspela på allmänt hållna stereotyper och fördomar och på så sätt bidra till att de sprids och förstärks.

Det är uppenbarligen långt viktigare att de politiker som man hejar på vinner, än att värna om de demokratiska procedurerna.

Massformatering skapar alltid nya offer eftersom det är ångest och meningslöshet som ligger bakom och det är spänningslösande när man ”upptäcker” att det finns något slags fiende som måste attackeras och besegras.

• Feminismen, som innebär att kvinnorna kämpar för lika villkor med männen. När de uppnått det kommer kampen att handla om lika utfall och ytterst om vilka som ska ha makten i samhället, männen eller kvinnorna. Det är inte så att den kampen någonsin är vunnen utan kampen leder från berättigade krav till patologi. Att vinna skulle för segrarna vara liktydigt med att åter kastas ut i meningslöshet.
• Globalismen, som dels handlar om anti-rasismen, dels om kampen mot nationerna. Nationella ledare som har folket med sig i värnandet av det egna landet kallas för odemokratiska. Patologin handlar i mycket om den politiska retoriken. Vad får sägas och vad får inte beröras? Vilka ord och narrativ är förbjudna och vilka är tillåtna?
• Kampen för klimatet, som är den berättelse som har de tydligaste religiösa dragen. Vid FN:s första miljökonferens i Stockholm 1972 varnade arrangören, som blev den första chefen för FN:s miljöprogram, att världen bara hade tio år på sig att undvika katastrof. År 2004 skrev brittiska The Guardian att klimatförändringarna, om inte drastiska åtgärder vidtogs, senast år 2020 skulle ha raserat civilisationen. Stora europeiska städer skulle sjunka under havsytan. På Storbritannien väntade ett ”sibiriskt” klimat och våldsamma upplopp. Det fanns risk för att ett kärnvapenkrig skulle följa i spåren av omfattande torka och svält. Trots 50 år av förutsägelser som slagit helt fel, säljer fortfarande klimataktivister, journalister och politiker med god framgång in bilden av en nära förestående undergång och ogrundad skräckpropaganda får verkliga konsekvenser. Ungdomar världen över lider av klimatångest. Två tredjedelar är rädda och ledsna, och nästan hälften uppger att deras oro påverkar vardagen.
• Kampen mot antivaxxarna. Nu i covidhysterin riskerar de så kallade antivaxxarna att bli samhällets fiende nummer ett. De förlorar jobbet, får inte gå på restaurang, inte flyga, kanske inte får åka med kollektiva transporter etc. Bortblåst är uppfattningen att alla människor är lika mycket värda. Vaccinfrågan har drivit oss längst mot det totalitära samhället, eftersom vi på grund av rädsla för spridningen och för att vi själva eller våra nära och kära ska drabbas, är beredda att ge fri lejd åt maktens begränsningar av våra liv.

• Det finns inget sätt att nå objektiv kunskap på. Allting är kulturella och sociala konstruktioner.
• Samhället domineras av makt- och privilegiesystem som medborgarna accepterar som normala och sunt förnuft. Dessa ser olika ut i olika kulturer och subkulturer. Inget av dem är korrekt eller överlägset något av de andra.
• De kategorier vi använder för att förstå såväl fakta som fiktion, förnuft och känsla, vetenskap och konst, manligt och kvinnligt är falska. De i själva verket maktsystem som behöver brytas ner och analyseras.
• Språket har total makt över våra sinnen och används för att konstruera förtryckande sociala realiteter, vilket gör att språkliga begrepp måste kritiskt granskas, i syfte att frilägga maktens diskurser.
• Det en talare för fram har inget företräde framför åhörarnas tolkning.
• Idén om en autonom individ är en myt eftersom också individen är en kulturell konstruktion, formad av sin relation till makten.
• Idén om en universell mänsklig natur är också en myt. Den är konstruerad av makthavare som bestämt att detta är det rätta sättet att vara på. Det är därför som den mänskliga naturen är vit, västlig, maskulin och heterosexuell.

• Det som de intelligenta gör är till glädje både för dem själva och kollektivet
• Det som banditerna gör är bara till glädje för dem själva, på de övrigas bekostnad
• Det som de hjälplösa gör är till glädje för andra, men på deras egen bekostnad
• Det som de dumma gör leder till problem för andra utan att de själva har någon glädje av det

När och om sanningssökandet upphör, så får det två mycket allvarliga konsekvenser: Samhällsskicket blir totalitärt och samhällsutvecklingen stannar av.

• Sverige hade ett av världens bästa elsystem – stabilt och fossilfritt – med vattenkraften i norr och kärnkraften i söder på väl uttänkta platser.
• Sverige toppar numera listan över dödsskjutningar i Europa.
• Ungdomsrånen har fördubblats på fem år.
• Rika personer är numera särskilt utvalda måltavlor för gängen.
• Vårt pensionssystem undermineras i både ord och handling. Varenda valrörelse framöver kommer att urarta i en budgivning om pensionerna.
• Budgetprocessen håller på att bli lika ifrågasatt.
• 18 procent av svenska elever blev inte godkända i läsförståelse i den senaste Pisa-undersökningen, trots den stora exkluderingen av nyanlända. Vi riskerar att bli en nation med fickor av halv-analfabetism.
• Bland kvinnor i åldersgruppen 20 – 24 år uppger 26,9 procent att de utsattes för sexualbrott under 2020, enligt den senaste Nationella trygghetsundersökningen (NTU).
• Var sjätte niondeklassare numera lever under hedersförtryck i storstäderna liksom att det finns flickor i svenska förskolor som inte får visa benen eller håret.
• På Södermalm i Stockholm svarar 75 procent att man kan lita på de flesta politiker medan motsvarande siffra i Rosengård i Malmö ligger på 24 procent, enligt den senaste Tillitsbarometern.

Det är skrämmande att i inget av de båda ovan nämnda rättsfallen är domstolen intresserad av att ens försöka ta reda på vad som är sant.

Det ingår i det politiska ansvarstagandet att fatta kontroversiella beslut.

För den stora massan är techindustrin ett meritokratiskt undantag. För majoriteten gäller att den under den nya feodalismens välde packas ihop i urbana utkanter, där den sociala rörlighet, den som var 1900-talets framgångsrecept, i stort sett stannat av.

Han kunde göra som han ville, samhällets regler gällde inte för honom.

Han förstod inte – vilket inte heller Soros gör – att nationen och patriotismen är demokratins fundament.