Könskriget – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se Morgondagens Dagstidning! Fri, 11 Sep 2026 12:13:43 +0000 sv-SE hourly 1 https://wordpress.org/?v=7.1.1 https://nyadagbladet.se/wp-content/uploads/2021/11/cropped-nyd-logo-500-32x32.jpg Könskriget – Nya Dagbladet https://nyadagbladet.se 32 32 Helldén vill sänka gränsen för juridiskt könsbyte till 12 år: ”Kan upptäcka vad man är för kön” https://nyadagbladet.se/inrikes/hellden-mp-juridiskt-konsbyte-12-ar/ Fri, 11 Sep 2026 11:07:00 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=240129 Miljöpartiets språkrör Daniel Helldén vill att tolvåringar ska kunna ändra juridiskt kön med föräldrarnas godkännande. Motiveringen han ger är att det är först i den åldern som ett barn kan upptäcka vad det känner sig som. Uttalandet kom under onsdagen, fyra dagar före riksdagsvalet den 13 september. Helldén fick frågan i en kort intervju med Tiktok-profilen Christian Skogsgårdh, publicerad på Instagram den 9 september. Skogsgårdh frågade varför man borde kunna byta kön vid tolv års ålder. Enligt Riks svarade språkröret: – Vi tycker att man är 12 år kan man byta juridisk könstillhörighet vid 12 år med föräldrarnas godkännande. När intervjuaren invände att en tolvåring knappast är mentalt mogen för ett sådant beslut höll Helldén inte med: – Därför att vid den åldern så kan man upptäcka vad man är för kön, det vill säga vad man känner sig som.

Folkbokföringen, inte vården

Det Helldén talar om är juridiskt kön, alltså det kön som står i folkbokföringen. Ingen hormonbehandling och ingen kirurgi följer med ändringen. Socialstyrelsen skriver rakt ut: "Att ändra juridiskt kön har inte något med sjukvård eller behandling att göra." Det som krävs är ett intyg från läkare, psykolog, psykoterapeut eller hälso- och sjukvårdskurator. Uttalandet är heller inget löst utspel i en snabbintervju. På mp.se uppger partiet att "för minderåriga vill Miljöpartiet att ändring ska vara möjlig från 12 års ålder med vårdnadshavarens tillstånd". Samma sida slår fast att juridiskt kön ska kunna ändras genom självbestämmande utan kontakt med vården, att ett tredje juridiskt kön ska införas och att transpersoners diskrimineringsskydd ska skrivas in i grundlagen. Helldén har tillsammans med språkröret Amanda Lind och riksdagsledamoten Ulrika Westerlund dessutom drivit linjen att rätten att ändra juridiskt kön ska grundlagsskyddas.

Dagens gräns är 16 år

Gällande rätt är lag (2024:238), i kraft sedan den 1 juli 2025. Där går gränsen vid 16 år. En ansökan för ett barn görs av barnets vårdnadshavare, och en ansökan för ett barn som fyllt tolv får inte göras utan barnets skriftliga samtycke. Tolvåringen finns alltså redan i lagen – som den som ska samtycka, inte som den som kan få sitt juridiska kön ändrat. För kirurgiska ingrepp gäller fortfarande 18 år, och 23 år för avlägsnande av könskörtlar. För barn under 16 år med medfödd avvikelse i könsutvecklingen finns särskilda regler. Frågan skiljer partierna åt inför valet. Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna vill riva upp könstillhörighetslagen, Moderaterna vill se över den och Liberalerna vill behålla den. Enligt SVT hade Socialstyrelsen fått in nästan 2 000 ansökningar om att ändra juridiskt kön, räknat från juli 2025 till och med maj 2026. Årligen brukade myndigheten få in runt 300–600 ansökningar med den tidigare lagstiftningen. I samma intervju sade Helldén också att drivmedelspriserna både kommer och behöver höjas. På frågan om han är för kärnkraft eller kärnvapen i Sverige svarade han: "Vi vill varken se kärnvapen eller kärnkraft."]]> Matriarkat: Kvinnor dominerar Islands topposter – hyllas som jämställdhet https://nyadagbladet.se/norden/matriarkat-kvinnor-dominerar-island-hyllas/ Thu, 27 Aug 2026 13:12:42 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=238636 Islands president, statsminister och talman är kvinnor. Detsamma gäller ledningen för regeringspartierna, universiteten och Reykjavíks två högsta kommunala poster – en maktkoncentration som skulle ha kallats en allvarlig könsobalans om rollerna varit omvända. Kvinnor dominerar Islands topposter och innehar en anmärkningsvärd del av landets mest symboltyngda offentliga ämbeten. Halla Tómasdóttir är president, Kristrún Frostadóttir statsminister och Þórunn Sveinbjarnardóttir talman. Guðrún Karls Helgudóttir leder nationalkyrkan, Halla Bergþóra Björnsdóttir är rikspolischef och Sigríður J. Friðjónsdóttir riksåklagare. Kristrún Frostadóttir, Þorgerður Katrín Gunnarsdóttir och Inga Sæland leder också varsitt parti i regeringskoalitionen. Efter kommunalvalet 2026 är Hildur Björg Björnsdóttir Reykjavíks borgmästare, medan Björg Magnúsdóttir leder stadsfullmäktige. Mönstret omfattar även hela universitetssektorn. Sex rektorer leder isländska universitet efter omorganisationen den 1 juli – samtliga är kvinnor. Islands universitet och Hólar bildade då ett konsortium som Silja Bára Ómarsdóttir leder, medan Hólmfríður Sveinsdóttir leder Hólar-enheten. [caption id="attachment_144457" align="alignnone" width="640"] Island styrs numera av vad som på goda grunder kan beskrivas som ett matriarkat. Foto: Gabrielle Henderson/Unsplash[/caption]

"Milstolpe för jämställdheten"

Isländska RÚV uppmärksammade samma förhållande i mars 2025. Iceland Review kallade utvecklingen en "milstolpe för jämställdheten". Kvinnlig dominans på toppen framställs därmed som framsteg, medan jämställdhetsdebatten regelmässigt betecknar motsvarande manlig dominans som ett strukturellt problem. Skillnaden finns även inbyggd i WEF:s index. WEF gav Island förstaplatsen 2025 och bedömde att landet hade överbryggat 92,6 procent av könsgapet. Indexet jämför kvinnors utfall med mäns men kapar värden över full paritet till 1. Metoden registrerar därför inte kvinnlig överrepresentation som ett omvänt könsgap, utan som uppnådd jämställdhet. Kvinnor kontrollerar dock inte varje tung isländsk institution fullt ut. Den isländska regeringen består idag av sex kvinnor och fem män, centralbankschefen är en man och män innehar tre av de fyra vice ordförandeposterna i Reykjavíks stadsfullmäktige. Den dokumenterade koncentrationen i landets främsta politiska, akademiska och offentliga ämbeten är ändå svår att förena med föreställningen att könsdominans bara utgör ett samhällsproblem när män står för den.]]> Transkvinna anmäler badhus https://nyadagbladet.se/inrikes/transkvinna-anmaler-badhus/ Wed, 13 May 2026 05:11:50 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=230094 Hagabadet i Göteborg har anmälts till Diskrimineringsombudsmannen efter att en transkvinna fått sitt medlemskap avslutat vid två tillfällen. Fallet aktualiserar frågan om hur bad- och friskvårdsanläggningar ska väga juridiskt kön mot andra kvinnliga besökares integritet i gemensamma nakenutrymmen. En transkvinna, som Sveriges Radio kallar ”Carina”, ansökte för några år sedan om medlemskap på Hagabadet. Vid det tillfället var Carina fortfarande registrerad som man i sina id-handlingar, men välkomnades ändå som kvinnlig medlem på anläggningen. Efter några månader uppstod klagomål från kvinnliga medlemmar. Konflikten gällde hennes närvaro i gemensamma utrymmen där andra kvinnor kunde vara nakna. Hagabadet valde då att hänvisa Carina till herravdelningen, men Carina valde att avböjda och medlemskapet avslutades. I fjol ändrades Carinas juridiska kön till kvinna. Någon så kallad könskorrigerande operation hade ännu inte genomförts, men medlemskapet på Hagabadet återupptogs. Även den gången avslutades medlemskapet efter några veckor, sedan kvinnliga medlemmar åter framfört klagomål. Carina har nu anmält anläggningen till Diskrimineringsombudsmannen, DO, för diskriminering. — Jag upplevde, och de sa även, att jag inte hörde hemma där, för en del av deras medlemmar inte skulle acceptera att någon där såg ut som jag, säger hon till Sveriges Radio. Hagabadet bestrider att diskriminering har förekommit. I sitt svar till DO beskriver anläggningen situationen som en ”konkret och återkommande problematik” rörande användningen av gemensamma nakenutrymmen. I svaret skriver anläggningen också att de tagit upp frågan med Carina och bland annat bett henne visa hänsyn i de gemensamma nakenutrymmena. Carina menar att uppmaningar om att skyla sig inte löser konflikten. — När vi diskuterade det var det ganska tydligt att det alltid kommer att finnas något som folk kan klaga på, så antingen accepterar de en transkvinna eller så gör de bara inte det, säger hon.]]> Ny analys sågar mytomspunnen feministisk könsstudie https://nyadagbladet.se/inrikes/ny-analys-sagar-mytomspunnen-feministisk-konsstudie/ Sun, 25 Jan 2026 11:10:10 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=220333 En inflytelserik svensk studie från 1997, som påstod att kvinnor måste vara 2,4 gånger mer meriterade än män för att nå lika långt i akademin, håller inte vid granskning. En ny analys visar att slutsatsen bygger på grova metodfel – i stället pekar resultaten mot att mäns kompetens underskattats. Våren 1997 publicerade Christine Wennerås och Agnes Wold en artikel i Nature som analyserade hur Medicinska forskningsrådet bedömde postdoktorala ansökningar. Deras slutsats – att kvinnor behöver 2,4 gånger högre meriter för att uppfattas som lika kompetenta – spreds blixtsnabbt i jämställdhetsdebatten och blev en symbol för systematisk diskriminering av kvinnor inom akademin. Talet 2,4 dök upp i flera internationella rapporter, politiska underlag och svenska jämställdhetsprogram. Studien fick snabbt ikonstatus och togs för absolut sanning – trots att ingen tidigare granskat analysen ordentligt. [caption id="attachment_76033" align="alignnone" width="640"] Agnes Wold (arkivbild). Foto: Faksimil/SVT[/caption]

Ny analys avslöjar metodfel

Forskarna Ulf Sandström och Ulla Riis har nu återskapat hela analysen med tillgång till originaldata från Riksarkivet och Medicinska forskningsrådets arkiv. Deras studie i Quantitative Science Studies från december 2025 visar att Wennerås och Wolds resultat kollapsar vid korrekt metod. Kärnproblemet: Originalstudien mätte kompetens enbart via tidskrifters citeringsgrad, utan hänsyn till skillnader mellan forskningsfält. Prekliniska biomedicinare publicerar många internationella artiklar, kliniska forskare färre, och beteendevetare ofta i svenska tidskrifter. Dessa skillnader speglar ämneskulturer – inte kön.

Könseffekten försvinner – män underskattas

När Sandström och Riis justerade för ämnesskillnader, publiceringsmönster och beredningsgruppernas olika normer försvann könseffekten helt. Tvärtom antyder den nya analysen att högpresterande mäns kompetens kan ha undervärderats i bedömningarna. Forskarna konstaterar: "Det som tolkats som könsbias visade sig vara en analytisk artefakt." Sandström och Riis betonar att deras resultat inte bevisar ett jämställt system, men visar hur metodfel kan cementeras som sanning när de passar rådande narrativ. Studien understryker vetenskapens behov av ständig prövning – även av politiskt laddade "sanningar".]]> Sverige: På väg mot ett matriarkat https://nyadagbladet.se/inrikes/sverige-pa-vag-mot-ett-matriarkat/ Sat, 13 Dec 2025 10:19:21 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=218312 En konsekvens av det svenska matriarkatet. Foto: Srdjanns74/iStock[/caption]

Skolan en tydlig indikator

Parallellt ser vi en dramatisk könsobalans inom utbildningssystemet. Enligt SCB har 40 procent av inrikesfödda kvinnor mellan 25 och 65 år minst tre års eftergymnasial utbildning – jämfört med 24 procent av männen. Skolsystemet är dessutom format så att flickor genomgående får högre betyg än pojkar, trots att pojkarna överlag presterar bättre på nationella prov. När meritokrati ersätts av subjektiva bedömningar är det knappast förvånande att skillnaderna växer. Universiteten förstärker bilden. På en klar majoritet av de mest sökta högskoleprogrammen är majoriteten av de antagna kvinnor. Journalistutbildningarna – som formar framtidens opinionsbildare – har ofta över 70 procent kvinnliga studenter. Enligt 2020 års siffror från Skolverket, via Vi Lärare, är tre av fyra grundskolelärare kvinnor. Det betyder att den institution i samhället som formar barnens tidigaste normer, värderingar och uppfattningar om kön, relationer och makt är nästan helt kvinnodominerad. En hel maktsektor växer alltså fram där kvinnor är normen, samtidigt som männen i praktiken lämnar spelplanen. [caption id="attachment_163908" align="alignnone" width="640"] Kvinnor i kraftig majoritet i den svenska grundskolan. Foto: Thirdman/Pexels[/caption]

In Memoriam: Dirty Harry

Rättsväsendet följer samma mönster. Sammanställningar baserade på Domstolsverkets statistik visar att kvinnor är i tydlig majoritet i domarkåren, särskilt i de yngre domarleden, och inget tyder på att den utvecklingen har brutits. Även Polismyndigheten rapporterar en snabb ökning av kvinnliga chefer, i en takt som saknar historiskt motstycke. Petra Lundh är sedan 2023 rikspolischef, Charlotte von Essen är chef för Säpo, Katarina Johansson Welin är riksåklagare och Lena Lindgren Schelin är generaldirektör på Kustbevakningen – för att ta några exempel. När även rikspolischefen blir nationell symbol för en ny sorts ledarskap – känslostyrt, kommunikativt och PR-anpassat – ser vi hur maktens språk ändras i grunden. Det handlar inte om enstaka exempel, utan om strukturella skiften. Ingen Dirty Harry här inte. Frågan är om någon på politisk nivå ens reflekterat över konsekvenserna av det som pågår? Sammantaget pekar siffrorna åt ett enda håll. Det svenska samhället är på god väg att bli ett matriarkat – åtminstone i den bemärkelsen att den institutionella makten koncentrerats kraftigt till kvinnor. Samtidigt halkar männen efter i utbildning, avancemang och karriärmöjligheter. På stora delar av arbetsmarknaden blir männen i praktiken överflödiga, och hamnar i marginaliserade, lågavlönade eller helt utdöende yrken. Det mest anmärkningsvärda är dock tystnaden. Den här utvecklingen diskuteras nästan inte alls. Ingen offentlig kommitté analyserar varför männen faller efter. Man kan fråga sig hur det hade låtit om det hade varit tvärtom. Svaret på det vet nog de flesta av oss – ramaskri. [caption id="attachment_218329" align="alignnone" width="640"] Dirty Harry får inte vara med i matriarkatets Sverige... Foto: Imdb[/caption] [caption id="attachment_166136" align="alignnone" width="640"] Rikspolischefen Petra Lundh kan sägas symbolisera det som nu sker i Sverige. Foto: faksimil/SVT[/caption]

Samtyckeslagen – ett uttryck för hämnd, inte rättvisa

Samtyckeslagen, framröstad och införd av samtliga (inklusive SD) riksdagspartier år 2018, har kommit att bli ett av de tydligaste uttrycken för hur rättsstaten förskjutits i ideologisk riktning. I praktiken har lagen inneburit ett paradigmskifte där beviskraven i sexualbrottsmål sänkts, samtidigt som rättssäkerheten för den anklagade – i de allra flesta fall tonårspojkar och unga män – kraftigt försvagats. Kritiken har varit återkommande: domstolar dömer i allt större utsträckning på subjektiva berättelser, där ord står mot ord, och där frånvaron av motbevis tolkas till den åtalades nackdel. Detta strider mot en av rättsstatens mest grundläggande principer: att skuld ska bevisas bortom rimligt tvivel. I stället har ett system vuxit fram där den anklagade förväntas visa att samtycke faktiskt förelåg – något som i praktiken ofta är omöjligt. Att kalla detta rättvisa är svårt. Lagen tillkom i ett politiskt klimat präglat av moralpanik och kollektiv skuldbeläggning av män som grupp. Den bars fram som ett symbolprojekt, inte som ett juridiskt genomarbetat reformarbete. I stället för att stärka rättssäkerheten för verkliga brottsoffer har den bidragit till att urholka förtroendet för domstolarna – särskilt bland unga män, som nu vet att ett anklagande påstående kan räcka för att ödelägga deras framtid. Samtyckeslagen framstår därmed inte som ett verktyg för rättvisa, utan som ett ideologiskt korrektiv – ett slags juridisk hämnd, där balans och proportionalitet fått stå tillbaka för politiska signalvärden. [caption id="attachment_218392" align="alignnone" width="640"] Är du (ung svensk) man och anklagad för våldtäkt är utgången i flertalet fall i princip given. AI-genererat montage. Illustration: Nya Dagbladet[/caption]

Hysch... inte tala högt om fakta...

Inga partier vågar fråga sig vad det innebär när ett helt samhälle glider in i en könsmässig obalans. Ingen debattör nämner ordet matriarkat – trots att vi, baserat på faktiska siffror och institutionellt inflytande, befinner oss närmare ett sådant än något annat land i västvärlden. Man kan förstås välja att ignorera allt detta och fortsätta tala om vanföreställningen patriarkatet i Sverige som om det vore en levande realitet, trots att nästan alla centrala samhällssektorer i dag präglas av en motsatt maktfördelning. Den som är intresserad av vart Sverige faktiskt är på väg gör klokt i att ställa sig en mer relevant fråga: Vad händer i ett land där ett kön dominerar utbildning, offentlig sektor, skola, vård, rättsväsende, media – och där den andra halvan av befolkningen gradvis tappar fotfästet? Det svaret kommer att forma Sveriges framtid långt mer än några högtidstal om jämställdhet.   Jan Sundstedt]]> Mansrörelsen som vill leva utan kvinnor https://nyadagbladet.se/analys/mansrorelsen-som-vill-leva-utan-kvinnor/ Sat, 10 May 2025 11:31:39 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=200706 Artikeln publicerades ursprungligen på Nya Dagbladet den 21 februari 2025.
MGTOW har rötter i så kallade mansrättsgrupper och antifeministiska forum från tidigt 2000-tal, där kritik växte fram mot familjerättssystem, MeToo-rörelsen och vad man generellt betecknar som "toxisk feminism". Centralt är en uppfattning att samhället i allt högre grad demoniserar män och manlighet i stort, något som kopplas till den feministiska analysen av "patriarkatet" som en huvudorsak till strukturellt förtryck. Rörelsens anhängare pekar på att män idag straffas för historiska och kollektiva synder, och att detta skapat en kultur där mäns röster och behov trivialiseras. Som svar förespråkar man att "opt outa" – att leva i frivilligt celibat, undvika äktenskap och ibland till och med undvika sociala relationer med kvinnor helt och hållet. Rörelsens idéer har sedan spridits från internetforum in i populärkulturen via YouTube-kanaler och sociala medier. Centrala "förgrundsgestalter" kända med namn som Barbarossaa, Sandman och Turd Flinging Monkey har populariserat MGTOW:s budskap genom att blanda humor, provokation och analyser av samhällsfrågor. Retoriken överlappar till delar med andra samhällskritiska rörelser exempelvis med metaforer som "det röda pillret" – en referens till filmen The Matrix som symboliserar uppvaknandet till vad som uppges vara en hård sanning om ett sjukt samhälle, i MGTOW:s fall med särskild åsyftan till påverkan av feminismens och kvinnors roll i det moderna samhället.

De fyra stadierna: En väg mot total avskildhet

MGTOW beskriver ofta sin filosofi som en progression genom fyra stadier, där varje steg innebär en allt djupare separation från samhället och från kvinnor: 1. Situationsmedvetenhet Detta inledande skede beskriver man som att män börjar ifrågasätta sina relationer till kvinnor och även till samhället i stort. Detta beskrivs som förknippat med att man upplever att man utnyttjas, ofta med hänvisning till äktenskap och rättssystem som man anser vara ojämställda. Män i detta skede tror fortfarande på äktenskapets värde men har samtidigt börjat "inse" att de manipuleras av kvinnor. 2. Förkastandet av långsiktiga relationer I det andra steget avvisar män långsiktiga förbindelser, samliv och äktenskap. De ser dessa institutioner som fällor som begränsar deras frihet och utsätter dem för stora ekonomiska och emotionella risker. Kortvariga förhållanden och sexuella möten accepteras dock fortfarande, eftersom de inte innebär samma grad av förpliktelser. 3. Förkastandet av kortvariga relationer I det tredje steget, som MGTOW-anhängare ofta ser det, minskar män sina interaktioner med kvinnor till ett minimum. De undviker inte bara romantiska förbindelser utan också vänskapliga eller till och med professionella relationer med kvinnor. Detta skede präglas av en stark misstänksamhet och en övertygelse om att kvinnor, oavsett kontext, utgör ett hot mot deras frihet och välbefinnande. 4. "Going Ghost" Det sista steget, kallat "going ghost", innebär en fullständig separation från det moderna samhället. Män i detta skede försöker minimera sin medverkan i "vardagssamhället" och säger ofta upp sig från sina arbetsplatser. De strävar efter att leva så individuellt som möjligt, ofta genom att flytta till avlägsna platser eller leva så anonymt de kan.

Äktenskapet blir ett "juridiskt hot"

MGTOW framhålls ofta av sina medlemmar som en motvikt till vad de ser som en ensidig feministisk berättelse i den allmänna samhällsdebatten. I feministisk teori lyfts ofta "patriarkatet" som en systemisk orsak till alla tänkbara orättvisor - från könsbaserat våld till lönegap och maktobalanser – en analys som MGTOW-anhängare avfärdar som felaktig och mansfientlig. "Feminismen har gått från att kämpa för jämställdhet till att göra män till syndabockar för alla samhällsproblem", skriver en anonym MGTOW-medlem i ett forum. Andra anhängare menar att rörelsen erbjuder ”brödraskap” och manlig ”solidaritet” – något som i det moderna samhället upplevs vara en bristvara. ”En av de främsta anledningarna till att MGTOW är bra för män är att det ger dem ett sätt att behålla sitt oberoende och sin frihet. I dagens samhälle förväntas män ofta försörja sina partners, både ekonomiskt och känslomässigt. Detta kan vara en betydande källa till stress och ångest för många män, vilket leder till känslor av förbittring och frustration. Genom att välja att gå sin egen väg kan män fokusera på sina egna behov och önskningar, snarare än att försöka uppfylla andras förväntningar”, argumenterar en anhängare. Kritiker av rörelsen, som den kanadensiske psykologen Jordan Peterson, menar bland annat att den trots att den pekar på verkliga problem, som mäns ensamhet eller orättvisa vårdnadstvister, misslyckas med att erbjuda konstruktiva lösningar. Istället för att adressera frågor som behöver lösas eller främja förståelse och samarbete mellan könen romantiserar rörelsen en tillvaro präglad av misstänksamhet, isolering och könsbaserad segregation. Att betrakta kvinnor som en kollektiv fiende eller ett "juridiskt hot" (en vanlig MGTOW-term för äktenskap) riskerar naturligtvis att förstärka polarisering snarare än att läka den. Andra konstaterar att det är en handling av maktlöshet snarare än egenmakt och självbestämmande att retirera från samhället och att många av medlemmarna mest tycks vara förbittrade och har svårt att bearbeta oförrätter de varit med om i tidigare relationer.

Vem tjänar på splittringen?

Jordan Peterson har uppmärksammat MGTOW-rörelsen vid flera tillfällen och kommenterat den med att han förstår vissa faktorer bakom dess upphov men att han samtidigt noterat den destruktiva inverkan den har, särskilt på yngre män. https://www.youtube.com/watch?v=GLbjmIajj9g En central fråga vad gäller kritiken mot MGTOW är också vem eller vilka som egentligen gynnas av denna splittring, eftersom varken män eller kvinnor de facto tjänar på att se varandra som fiender eller konkurrenter. Genom att skapa en "vi mot dem"-mentalitet undermineras förutsättningar till sunda relationer och samarbeten medan de som istället vill splittra folket gynnas – oavsett om det handlar om oligarker och politiskt drivna aktörer eller algoritmdrivna sociala medier som drar nytta av konflikten. Det finns en förståelig föreställning om att det aldrig tidigare varit lika svårt att skapa bestående relationer och familjer som idag, inte bara eftersom samhället bygger på att båda parter helst gör någon form av karriär, vilket i praktiken förstås försvårar familjebildande – utan också för att synen på vad en relation faktiskt innebär har förändrats radikalt. Den liberala synen på relationer har i den offentliga debatten lyfts fram som något som kan främja ”frihet”, individualism och självförverkligande – men på samhällsnivå är den av allt att döma också en starkt bidragande orsak till att hälften av alla äktenskap idag slutar i skilsmässa, att svenskarna är ensammast i världen – och till en alarmerande låg nativitet. Vem vågar längre bilda familj med någon om både män och kvinnor känner att man när som helst kan bli utbytt eller utnyttjad av nästan vilket skäl som helst? Vem vågar egentligen satsa när allt känns så osäkert? Att bryta upp en relation så snart någon form av missnöje eller konflikt uppstår ses ofta som en lika rimlig lösning som att slänga en produkt som krånglar. Vad är egentligen poängen med att försöka reparera något när man bara kan skaffa nytt? Även denna ultraindividualistiska verklighet är något som ofta tas upp i MGTOW-kretsar, i både positiva och negativa ordalag. Samtidigt som många medlemmar känner sig rädda, svikna och bedragna av kvinnor som valt bort dem framhäver de själva ofta vikten av att vara ”fria” och ”oberoende” och fokusera på sig själva snarare än på någon annan. Som även Peterson pekar på är MGTOW på många sätt ett olyckligt symptom på en tid av stort, och till delar legitimt, missnöje eller rädsla hos många män – i många fall direkt förtvivlan. Rörelsens svar – att kollektivt förkasta kvinnor och vända samhället ryggen – är dock att kasta ut barnet med badvattnet och förpassar istället oundvikligen män till en skadlig tillvaro av isolering och växande bitterhet. Kritiker, av såväl extrema misogyna mansrörelser som mansfientliga feministideologier, konstaterar att lösningen inte är att fly från varandra eller att leva i olika nyanser av destruktivt fiendeskap. Lösningen är att både män och kvinnor tar ansvar för att söka en bättre förståelse för våra naturliga olikheter och på detta sätt kan respektera och bejaka dem, fokusera på att bygga sunda relationer och komplettera varandra i smått och i stort. Social ingenjörskonst inklusive destruktiv ideologi kan störa det naturliga normaltillstånd som både individen och samhället mår och utvecklas bäst av. Historiska fynd pekar på att tvåsamhet har varit den etablerade normen hos folken i Europa sedan förhistorisk tid, och att den i sig själv också utgör grunden för Västerlandets civilisation som vi känner den. Kanske kan vi helt enkelt bara tillåta oss att förmoda att naturen och försynen har skapat oss i två kön på goda grunder.   Isac Boman]]> Det destruktiva könskriget https://nyadagbladet.se/inrikes/det-destruktiva-konskriget/ https://nyadagbladet.se/inrikes/det-destruktiva-konskriget/#respond Sat, 28 Dec 2024 16:19:47 +0000 https://nyadagbladet.se/?p=195257
  • Sträva efter kvinnlig maktkoncentration inom Maktens Boningar som politik, juridik, utbildningssäten, förment objektiva och opartiska Public Service-kanaler, Svea rikes 811 myndigheter samt förvaltning - med mera.
  • Borga för att försvaga pojkar och män, företrädesvis den etniskt svenska sorten, och för att de får så lite att säga till om som möjligt (läs; "håll truten, man"). Således det diametralt motsatta vad gäller punkt ett.
  • Iordningställa och förvrida statistik inom ämnen och områden som är så att säga "känsliga" på temat.
  • Med alla till buds stående medel underminera kärnfamiljens status i samhället.

    • Matriarkatfeminism

    Med split följer sår; med sår följer smärta och hat; med hat…följer lidande. Lidandet är också det som ger hatfyllda ideologier, såsom den postmoderna feministiska rörelsen, näring. Den är en bred samling av individer och lobbyister samt övriga intressegrupper, som med fog kan sägas ha skapat vad som kan beskrivas som "matriarkatfeminism". Ett färskt exempel på denna variant av feminism är den sexistiska retoriken i samband med fackförbundet Sveriges Ingenjörers förbundsstämma Ingenjörsmöte 2024. Stämman hölls i andra halvan av november och det som där utspelades kan komma att bli en svensk så kallad klassiker i sportgrenen särbehandling. Inför Sveriges ingenjörers centrala fullmäktigestämma hade en gemensam motion lagts av Sveriges Ingenjörer Syd, Sveriges Ingenjörer AB Volvo, Klöver Dam, Mera Pang för Pengarna/Volvo Cars, Chefer & Ledarskap samt Ericssonlistan, om att nyexaminerade kvinnliga ingenjörers löner ska vara 15 procent högre än mäns, något som sedermera också klubbades på stämman. Från talarstolen kunde åhörarna bland annat höra följande yttras: "Jag tror att vi ska gå ut och säga att tjejerna är bättre och ska ha bättre betalt" samt "Vi ska inte vara så ängsliga" - Philip Stankovski, Sveriges Ingenjörer Syd. "Förslag behöver sticka ut för att synas", tillade Michael Goldberg, Ericssonlistan.

    Välkommen till den svenska modellen - könsapartheid

    I rättvisans namn ska sägas att den fasta procentsatsen ströks. 15 procent högre ingångslön för kvinnor blir ett riktmärke. I verkligheten kan det bli såväl mer som mindre än 15 procent, men riktningen vara på så sätt att en manlig sökande erbjuds lägre lön än kvinnliga sökanden. Föreställ er ramaskriet om det varit tvärtom. Det är svårt att inte drabbas av en viss känsla av overklighet när man tar del av sådana uttalanden som yttras av fackliga representanter. Dessa borde rimligen företräda alla sina medlemmar, oavsett kön. Vad vi ser här är inte jämställdhet i dess rätta bemärkelse av lika rättigheter och skyldigheter – det är snarare en form av könsapartheid i en ny, illasmakande förpackning. Den manliga ingenjören, som kanske kämpat sig genom en tuff utbildning, byggt upp sin erfarenhet och sina kompetenser, reduceras plötsligt till någon slags B-kategori. Hans lön ska vara lägre, inte på grund av bristande kvalifikationer eller insats, utan på grund av det oförlåtliga "brottet" att vara man. För detta finns ingen ursäkt, ingen rättfärdigande motivering som håller för kritisk granskning. [caption id="attachment_184410" align="alignnone" width="640"] Män och kvinnor i harmoni och symbios - en svunnen era? Foto: Leah Newhouse/Pexels[/caption]

    När hatet göms bakom förment godhet

    Vad vi bevittnar kommer samtidigt inte som något överraskande uttryck för något som blivit alltmer utbrett i vår samtid – en form av institutionaliserat manshat, maskerat som progressivitet och "rättvisa". Den postmoderna feministiska rörelsens polariserande retorik att hävda att tjejer och kvinnor per definition är "bättre" skapar inte en jämlik arbetsmarknad, utan en där kön ska gå före kompetens. Det är en "utveckling" som är djupt skadlig - inte bara specifikt för män, utan för samhället i stort. Kanske är det dags att lyfta blicken från motioner som Sveriges Ingenjörers och ställa en grundläggande fråga: Har vi inte kommit längre än så här? Är det verkligen detta som ska vara arvtagaren till den jämlikhetskamp som så många före oss offrat sig för? För övrigt kan, i diskussionen som sådan, nämnas att allmän och lika rösträtt för kvinnor och män infördes den 24 maj 1919. Trots att matriarkatfeministerna så gärna vill få oss att tro annat. Tacksamt vore även att kreti och pleti upphörde med det oklädsamma uttrycket "mäns våld mot kvinnor" som i praktiken används i osmaklig propaganda som kastar skuld och skam på vart gossebarn. Inte minst med tanke på att Jämställdhetsmyndigheten själva bakar in allt våld i nära relationer i begreppet. I myndighetens egen handbok "Inget att vänta på", publicerad 2020, formulerar man det exakt så. Rapportmakarna ägnar sig i handboken åt en egen definiering av begreppet "mäns våld mot kvinnor". Enligt författarna avser inte begreppet enbart den enskilda mannens våld mot den enskilda kvinnan i nära relationer. Det avser allt våld i nära relationer, och, som grädde på moset, allt hedersrelaterat våld utanför nära relationer. Samt även prostitution och all "kommersialisering och exploatering av kvinnokroppen i reklam, medier och pornografi i syfte att reproducera föreställningar om kvinnors underordning".

    En rörelse på villovägar

    Matriarkatfeminismen har sedan länge lämnat de ideal som en gång präglade kampen för jämställdhet. Istället ser vi nu en rörelse som med alla medel tycks verka för att cementera kvinnlig makt, oavsett konsekvenserna. Manliga knähundar – i form av individer som Stankovski och Goldberg – ser dessutom till att bana vägen genom att sjunga med i kören. För varje beslut likt detta tas ännu ett steg mot en arbetsmarknad där mäns bidrag och värde ignoreras eller till och med aktivt motarbetas. Hur många män ska förlora möjligheter, självkänsla och framtidstro innan samhället vågar sätta ner foten? Ta vilket område som nämnts ovan, så ser en blind höna vartåt det barkar. När hade skattefinansierade SVT senast en manlig vd? Svenska Filminsitutet - utöver Bengt Toll, som äntrade byggnaden, tog en kaffe och vände hem? Utbildningsväsendet, det förmenta rättsväsendet, myndighetssverige (inklusive dess 811 förvaltningsorgan) och en miljon HR-avdelningar (läs: personalavdelningar) - kvinnor i majoritet inom i princip samtliga områden. Är det svensk "jämställdhet"? Vad ska alla förhaltiga pojkar och män göra förutom att vara överrepresentaterade i självmordsstatistiken och slita ihjäl sig på verkstadsgolven (det finns emellertid även gott om hårt arbetande kvinnor med så kallade vanliga jobb - heder åt Er) och avlida på arbetsplatser med obefintligt säkerhetstänk? Enligt den strömning som matriarkatfeminismen representerar är svaret enkelt; håll tyst. [caption id="attachment_176481" align="alignnone" width="640"]Byggbranschen byggbolag bostadsmarknaden Samhällets fiender Nummer Ett - män - ifärd med att färdigställa ännu ett hus för såväl kvinnor som män att sedermera sätta bo i. Foto: Perawit Boonchu/iStock[/caption]

    Kärnfamiljen – ett hot?

    Det kanske inte är någon tillfällighet att matriarkatfeminismens framfart också sammanfaller med en intensiv attack mot kärnfamiljen. Kärnfamiljen, en gång samhällsstommen, har blivit en måltavla. För att kunna implementera sina idéer om maktkoncentration och könsbaserad splittring behöver dessa krafter stärka misstron och polariseringen mellan könen – och var är väl bättre att börja än i hemmet? Det är dags att tala klarspråk om dessa frågor och att våga kritisera den riktning som jämställdhetsarbetet tagit. En rörelse som förr försvarade lika rättigheter har förvandlats till en maktapparat vars syfte allt tydligare tycks vara att diktera vem som är värd vad – baserat på kön. Sveriges Ingenjörers senaste beslut är bara ett exempel på ett bredare elakartat fenomen. Om vi inte säger ifrån nu, riskerar vi att lämna över ett samhälle till nästa generation som är mer splittrat än någonsin. Där hat och misstro mellan män och kvinnor får regera, i motsats till samarbete, ömsesidig respekt och förståelse för varandras olikheter.   Jan Sundstedt]]>     https://nyadagbladet.se/inrikes/det-destruktiva-konskriget/feed/ 0