Klimatöverdrifterna – Nya Dagbladet

Färre orkaner på Atlanten

Tege Tornvall — Sun, 20 Sep 2026 12:10:00 +0000

Den varma havsströmmen El Niño orsakar fler orkaner än normalt över Stilla havet och gör stora områden på jorden varmare. Samtidigt tycks den minska antalet orkaner på Atlanten öster om de amerikanska kontinenterna. Orkaner över varma havsytor i Stilla havet på norra halvklotet uppträder under sommaren och en bit in på hösten. Orkaner har minst 32,7 sekundmeters vindstyrka. Det motsvarar 118 km/h. De allra värsta kan blåsa tre gånger hårdare. Men orkaner bildas också över andra världshav. På Atlanten slutar orkansäsongen i mitten av september på det norra halvklotet. Men under El Niño-år i Stilla havet tycks det bli färre orkaner på Atlanten. Till mitten av september tycks i år ingen enda storm på Atlanten ha nått orkanstyrka. Senast den 11 september de senaste åren kom den första orkanen över Atlanten så sent som 2002 (Gustav) respektive 2013 (Humberto). I år tydligen ännu senare – om alls. Att ingen enda eller bara någon enstaka orkan över Atlanten bildats kan bero på att det inte räcker med särskilt varmt ytvatten för att utlösa dem. En särskilt stark El Niño i Stilla havet kan förskjuta och dela upp samlade, stora åskmoln som kan orsaka orkaner. Atmosfären rör sig då för mycket för att ge samlade åskmoln tillräcklig samlad styrka för att kunna utlösa orkaner. De stormar som ändå bildas blir aldrig orkaner. Alltså har Atlanten hittills i år saknat riktiga orkaner – hittills. På liknande sätt växlar tropiska orkaner i andra världshav med den samlade kraft atmosfären kan ge vindar. Orkaner söder eller norr om tropiska områden drivs av temperaturskillnader. Tege Tornvall

Vad händer med klimatet?: Klimatforskaren som vägrar skräckretoriken

Emil Fjellstedt — Fri, 18 Sep 2026 13:39:53 +0000

Klimatdebatten har i åratal drivits framåt av slagord och undergångsretorik. Nu kommer meteorologen Lennart Bengtssons Vad händer med klimatet? i en tredje reviderad och utökad upplaga på Karneval förlag – en bok som enligt förlaget vill flytta samtalet tillbaka till erkända fakta, faktiska osäkerheter och energilösningar som faktiskt går att bygga. Den första upplagan kom 2019 och nominerades till Stora fackbokspriset. Efter en andra upplaga 2022 föreligger boken nu i ett tredje, omarbetat skick med undertiteln En klimatforskares syn på jordens klimat. Enligt förlaget har texten uppdaterats och nyanserats på ett hundratal punkter och kompletterats med efterord och appendix. Omfånget är 264 sidor i flexband med 32 illustrationer av Svante Ström.

Frågorna i stället för slagorden

Upplägget är osentimentalt. Boken tar sig an de frågor som i den offentliga debatten oftast förutsätts redan besvarade: Vad bestämmer jordens klimat? Vad är växthuseffekten? Är det möjligt att förutsäga klimatet? Hur ska jordens energiförsörjning lösas? Kan oönskade globala klimatförändringar motverkas – och vilken roll kan Sverige spela? Det är en frågelista som skiljer sig från kampanjspråkets tidsfrister. Författaren, professor i dynamisk meteorologi och tidigare chef för det europeiska vädercentret ECMWF i Reading, argumenterar för att man först måste förstå systemet: atmosfären, energibalansen och modellernas gränser. Klimatet kan inte observeras, bara bestämmas och beräknas; det vi ser är vädrets variationer. Riktningen kan anas, men inte varje avstickare. En av bokens poänger är att den också tar upp vad forskarna inte vet. Moln är ett sådant exempel: de både värmer och reflekterar solljus, och det är ännu oklart om de sammantaget bidrar till mer eller mindre uppvärmning. Okunskapen används inte som tillhygge mot allt, utan som en karta över var kunskapens gränser går.

Utsläpp, nederbörd och energi

Samtidigt slår boken fast växthusgasernas roll. Uppvärmningen av mänskliga utsläpp är ett problem. Bengtsson bekymrar sig särskilt för nederbörden: mer regn och snö där det redan faller mycket, mindre där det redan är torrt. Både översvämningar och torka kommer att förändra världen, och det är anledning nog att minska utsläppen. Sverige har tidigt haft ett fossilsnålt energisystem genom vattenkraft, kärnkraft och fjärrvärme. Den stora utsläppsminskningen skedde genom kärnkraftsutbyggnaden på 1970- och 80-talet; koldioxidskatt och andra klimatåtgärder har hjälpt till, men inte i närheten lika mycket. Vill Sverige driva på utvecklingen ska landet enligt Bengtsson producera kärnkraftsel för export. Förnybart utvecklas snabbt men är ojämnt, och då är det ofta fossila källor som fyller dalarna. På en avgörande punkt skiljer sig Bengtsson från många klimatskribenter. Han bedömer inte talet om tipping points som trovärdigt – att klimatet skulle riskera att skena i processer som inte går att hejda, till exempel genom metan från tinande tundra.

Ett lösbart problem

Widar Andersson skrev i Folkbladet den 29 juli 2024 att boken är "en befrielse att läsa". Poängen han fäster sig vid är densamma som löper genom boken: växthusgaserna är ett problem som går att hantera, inte ett skäl till undergångsretorik. Temperaturen stiger förhållandevis långsamt, och modern solenergi och kärnkraft kan enligt Bengtssons bedömning inom det närmaste halvseklet ersätta det mesta av den fossila produktionen. Förlaget återger också fysiknobelpristagaren Klaus Hasselmann, som kallar boken "En realistisk och optimistisk bedömning av tillgängliga förändringsalternativ." I den nya upplagan ingår enligt förlaget efterord, appendix och klimatberäkningar. Bengtsson är ledamot av Kungliga Vetenskapsakademien och har mer än 230 vetenskapliga artiklar bakom sig; enligt Andersson refererar IPCC till hans forskning. Man behöver inte skriva under på Bengtssons tes om mänsklig klimatpåverkan för att ha behållning av boken. Tvärtom är den extra användbar just då. Klimatpaniken vilar ofta på auktoritet, och här talar en forskare som inte kan avfärdas som outsider. Boken kan därför räckas till vänner som gripits av undergångsstämningen – inte som ett krav att byta övertygelse, utan som ett sakligt motgift mot skräcken. Boken finns att köpa direkt hos Karneval förlag.

Global brandyta minskar kraftigt – 2026 mot rekordlåg nivå

Emil Fjellstedt — Thu, 27 Aug 2026 11:45:21 +0000

Trots sommarens dramatiska rubriker brinner en betydligt mindre del av jordens landyta än tidigare. Satellitdata pekar mot att 2026 kan få den lägsta globala brandytan sedan mätningarna inleddes 2001, och möjligen den lägsta sedan 1900. Den danske klimatdebattören Bjørn Lomborg har sammanställt uppgifter från EU:s globala brandövervakning. Fram till den 19 augusti låg den sammanlagda brandytan 41 procent under genomsnittet för åren 2012–2025. Samtliga kontinenter låg under sina respektive genomsnitt, medan Afrika, Nordamerika och Sydamerika noterade rekordlåga nivåer. — Att peka på förödande bränder i en del av en kontinent och samtidigt bortse från en planet som brinner betydligt mindre är inget annat än selektivt urval, säger Lomborg enligt Bild. Copernicus bekräftar den bredare nedgången. Under årets första sex månader låg de globala utsläppen från biomassabränder strax under 400 miljoner ton kol, den lägsta nivån i den 24-åriga mätserien.

Alarmists: “World on fire!”
Reality: By Aug 19, global burned area likely never lower than 2026 Disasters in France, Spain & Canada are tragic—but climate is global. Cherry-picking isn’t science Climate policy does near-nothing for fires We need better fire policy (prescribed… pic.twitter.com/lfUn2if0da — Bjorn Lomborg (@BjornLomborg) August 20, 2026

Den globala nedgången är väl belagd

Utvecklingen är inte begränsad till ett enskilt år. En omfattande satellitstudie publicerad i Science fann att den globala brandytan minskade med 24,3 procent mellan 1998 och 2015. Minskningen var störst i savanner och drevs framför allt av jordbrukets expansion och intensifiering. Our World in Data visar samma långsiktiga trend sedan början av 2000-talet. Den största nedgången finns i buskmarker, gräsmarker och jordbruksmark. Stora ytor som tidigare brändes återkommande används i dag för odling, bebyggelse eller annan markanvändning som begränsar eldens spridning. Afrika och Asien står normalt för mer än tre fjärdedelar av världens utsläpp från bränd växtlighet. När savann- och jordbruksbränderna minskar där får det därför ett betydligt större genomslag på den globala totalsiffran än uppmärksammade skogsbränder i Europa eller Nordamerika.

Mediebilden styrs av regionala katastrofer

Bränderna i Frankrike, Spanien, Kanada och USA har orsakat svåra skador och stora evakueringar. De utgör däremot inte bevis för att världen som helhet brinner mer. Även AP konstaterar att rekordlåga globala siffror och regionalt extremare skogsbränder kan förekomma samtidigt. Skillnaden blir tydlig när man skiljer mellan all branddrabbad mark och skogsbränder. Savann- och gräsbränder omfattar mycket större arealer globalt. Skogsbränder kan samtidigt bli intensivare, mer kostsamma och farligare i tätbefolkade områden utan att vända den globala nedgången. Även tidsperiod och geografisk avgränsning påverkar jämförelsen. EU:s globala system GWIS räknar exempelvis in hela Ryssland i Europa och inkluderar avsiktliga jordbruksbränder. Den snävare EU-statistiken över skogsbränder visade därför höga nivåer i Västeuropa 2026 trots att den bredare kontinentala totalsiffran var låg.

Lomborg vill prioritera direkt brandskydd

Lomborg förnekar inte att högre temperaturer och torka kan skapa gynnsammare förhållanden för svåra skogsbränder. Han vänder sig däremot mot att enskilda katastrofer används som belägg för att all brandaktivitet ökar globalt. Hans slutsats är att människor skyddas bättre genom skogsskötsel, kontrollerade bränningar, brandgator, snabbare släckningsinsatser och andra direkta förebyggande åtgärder än genom dyr klimatpolitik med långsamma och osäkra effekter på lokala bränder. Den senaste forskningen stödjer bilden av en tydlig global nedgång med regionala undantag. Ett vetenskapligt förhandsmanus om brandsäsongen 2025–2026 uppskattar att den globala brandytan låg 18 procent under genomsnittet. Samma år drabbades ändå Kanada och flera europeiska länder av extrema brandförlopp. Den globala trenden står alltså fast, även när enskilda regioner går i motsatt riktning.

Professor: Havsvind kan kräva 63 miljarder i årligt stöd

Emil Fjellstedt — Tue, 28 Jul 2026 11:03:34 +0000

Sex svenska havsvindsprojekt kan enligt en ny beräkning behöva statligt stöd på omkring 63 miljarder kronor om året. Bedömningen kommer från NTNU-professorn Jonas Kristiansen Nøland, som pekar på stora kostnadsskillnader mellan teknikens produktionskostnad och dagens elpriser. I en krönika i Affärsvärlden skriver Nøland att de sex havsbaserade vindkraftsanläggningar som hittills fått klartecken i Sverige kan kräva återkommande subventioner om de byggs ut med de kostnads- och elprisnivåer han räknar med. Enligt hans beräkning motsvarar 63 miljarder kronor per år cirka 12 600 kronor per svenskt hushåll, om stödet skulle finansieras över statsbudgeten. Nøland uppskattar samtidigt de samlade investeringarna i projekten till uppemot 1 000 miljarder kronor.

Flytande fundament driver kostnader

Två av Vattenfalls planerade projekt, Vidar och Poseidon, är helt eller delvis tänkta att använda flytande fundament. Nøland beskriver detta som den dyraste formen av havsbaserad vindkraft. Han hänvisar till Storbritanniens senaste auktionsomgång, där flytande havsvind enligt honom fick kontraktspriser på över tre kronor per kilowattimme i 2026 års penningvärde. DNV har enligt Nøland kommit fram till en liknande kostnadsnivå i Norge. Detta ska, enligt professorn, ligga långt över de priser som vindkraft får på elmarknaden. Vattenfalls vd Anna Borg har också tidigare sagt att havsbaserad vindkraft för närvarande inte är lönsam på marknadsmässiga villkor.

Jämför med Storbritannien

Nøland framhåller att Sverige har begränsad erfarenhet av havsbaserad vindkraft jämfört med Storbritannien. Vid utgången av 2025 hade Sverige 0,2 gigawatt installerad havsvind, medan Storbritannien hade 17 gigawatt, enligt uppgifter han redovisar. Storbritanniens större marknad har enligt Nøland inte automatiskt lett till lägre kostnader. Han skriver att även stora brittiska projekt har fått ekonomiska problem och drar slutsatsen att staten bör vara försiktig med långsiktiga stödåtaganden. Han menar att debatten om havsvind ofta har kretsat kring konflikter med försvaret och fisket, medan den centrala frågan i stället är projektens samhällsekonomiska lönsamhet.

Lecornu: Nio av tio bränder har mänskligt ursprung

Emil Fjellstedt — Tue, 28 Jul 2026 09:35:53 +0000

Nio av tio franska skogsbränder har mänskligt ursprung. Det är premiärminister Sébastien Lecornus besked mitt under landets brandsäsong – samtidigt som 162 personer har gripits sedan den 6 juli för misstänkta avsiktliga anläggningar. Lecornu drar därmed en tydlig gräns mellan berättelsen om bränder som ett rent väderfenomen och frågan om vad som faktiskt får elden att börja. Enligt Omni har fler än 13 500 bränder registrerats sedan brandsäsongen inleddes. Enligt Lecornu har nio av tio bränder mänskligt ursprung. Merparten handlar enligt premiärministern om vårdslöshet – exempelvis cigarettfimpar, grillning och arbeten utan tillräckliga försiktighetsåtgärder – men en del av fallen är, enligt honom, rena brott.

162 gripna för misstänkta avsiktliga anläggningar

De 162 gripandena gäller personer som misstänks ha tänt skogsbränder avsiktligt. Lecornu framhöll enligt den franska tv-kanalen BFMTV att avsiktlig anläggning av skogsbrand kan straffas med upp till 15 års fängelse. Påståendet om människans centrala roll i brandorsakerna är särskilt betydelsefullt i en debatt där omfattande bränder ofta kopplas direkt till klimatförändringar. Lecornus siffror säger inte att väder, torka eller vind saknar betydelse för hur en redan påbörjad brand utvecklas. Däremot pekar de på att antändningen i de flesta fall enligt regeringen har en mer konkret förklaring: oaktsamhet eller ett medvetet handlande.

Vattenfall: Ny havsbaserad vindkraft är inte lönsam

Emil Fjellstedt — Sun, 19 Jul 2026 09:05:30 +0000

Vattenfalls vd Anna Borg bedömer att havsbaserad vindkraft inte är lönsam i Sverige med dagens förutsättningar. Beskedet kommer efter att regeringen gett klartecken till två nya vindkraftsparker till havs. De godkända havsprojekten är Fyrskeppet Offshore i södra Bottenhavet och Vidar i norra Skagerrak. Regeringen har också godkänt ett landbaserat projekt. Vattenfall planerar energiparken Vidar tillsammans med det nordiska bolaget Zephyr. Dagens elpriser och nätförutsättningar räcker dock inte för att göra investeringen lönsam, enligt Anna Borg. — De två huvudsakliga skälen är att det inte finns ett stamnät till havs och att priserna i dagsläget inte är tillräckligt höga för att kunna motivera de investeringarna. Det beror i sin tur på att efterfrågan på el ännu inte ökar i så stor utsträckning. I Sverige har vi gott om el, så det finns inte ett underskott på el som behöver byggas bort i närtid. Det är skälet till att investeringarna inte blir lönsamma, säger hon till Ekot. För att projektet ska kunna bli verklighet krävs enligt Vattenfalls vd både en större nordisk efterfrågan på ny fossilfri el och ett stamnät till havs. — Då skulle vi behöva se en ökad efterfrågan i Norden, som också innebär att det finns en större efterfrågan på ny fossilfri el. Det skulle också behövas ett stamnät till havs, säger Borg.

Lägre resultat under andra kvartalet

Vattenfall presenterade samtidigt sin delårsrapport för årets andra kvartal. Omsättningen minskade med över nio miljarder kronor jämfört med samma period förra året, medan rörelseresultatet föll med omkring 20 procent. Anna Borg pekar främst på lägre kärnkraftsproduktion. Planerat underhåll i Forsmark 2, ett förlängt driftstopp i Ringhals 3 och att Ringhals 4 gått på halv kapacitet sedan maj tyngde produktionen.

Stegras skulder rusar till 36 miljarder

Emil Fjellstedt — Wed, 15 Jul 2026 06:31:50 +0000

Stålbolaget Stegras skulder ökade från 10,8 till 36 miljarder kronor under 2025. Samtidigt redovisade bolaget en förlust på motsvarande 3,3 miljarder kronor. Uppgifterna framgår av Stegras årsredovisning för 2025 och har granskats av Affärsvärldens analytiker Christian Sandström. Skuldbördan växte därmed med drygt 25 miljarder kronor på ett år, medan de beviljade skuldfinansieringarna totalt uppgår till omkring 45 miljarder kronor. Enbart kostnaderna för att ta upp lån uppgick till omkring en miljard kronor under året. Posten omfattar bland annat bankavgifter, garantiprovisioner, juridiska kostnader och andra transaktionskostnader, men inte bolagets löpande räntor. Stegra, tidigare H2 Green Steel, bygger ett stålverk i Boden med målet att producera stål med kraftigt minskade koldioxidutsläpp. Projektet har ännu inte börjat generera intäkter från stålproduktion och är fortsatt beroende av externt kapital.

Ersättningarna till toppen fördubblades

Trots den växande förlusten fördubblades löner och övrig kompensation till ledning och styrelse från 3,8 till 7,8 miljoner euro. Den rörliga ersättningen uppgick till sammanlagt omkring tio miljoner kronor. Bolaget hänvisar till förändringar i ledningen och styrelsen som förklaring till ökningen. Under början av 2026 pressades Stegra av obetalda fakturor, krav från entreprenörer och en akut jakt på nytt kapital. I juni meddelade bolaget att en finansieringsrunda på 1,4 miljarder euro, motsvarande omkring 15,6 miljarder kronor, hade slutförts. Rundan leddes av ett konsortium under Wallenberg Investments.

Miljardgarantier från staten

Även staten är ekonomiskt exponerad mot projektet. Under 2025 aktiverades 7,7 miljarder kronor av Riksgäldens kreditgarantier till Stegra, enligt uppgifter ur myndighetens årsredovisning. Stegra har tidigare uppgett att den kommersiella produktionen i Boden ska inledas under 2027. Sandströms bedömning är att de ökande skulderna, kostnaderna och förseningarna lämnar projektet med mycket små marginaler för ytterligare motgångar.

Sveriges klimatprojekt i Ghana havererar – gav inga minskade utsläpp

Emil Fjellstedt — Fri, 03 Jul 2026 06:35:06 +0000

Sveriges försök att räkna hem utsläppsminskningar genom solcellsprojekt i Ghana avbryts. Efter flera år finns inga bekräftade resultat – och Energimyndigheten vet inte ens om några solceller har installerats inom projektet. Den svenska regeringen har framhållit internationella klimatprojekt som en viktig väg för att nå Sveriges egna klimatmål. Tanken är att svenska skattemedel ska finansiera åtgärder i andra länder, samtidigt som Sverige får tillgodoräkna sig de påstådda utsläppsminskningarna. Nu stoppas ett av prestigeprojekten i Ghana helt av Energimyndigheten, rapporterar SVT. Projektet gällde solcellsanläggningar och skulle enligt planerna ge Sverige 165 000 ton i så kallade koldioxidekvivalenter fram till år 2030. Satsningen skulle därmed bidra till att Sverige på papperet närmar sig det långsiktiga klimatmålet till 2045. Men utfallet blev noll. Sedan projektet inleddes 2024 har inga utsläppsminskningar kunnat bekräftas. — Vi bedömer att tidplanen inte kan hållas, säger Sara Sundberg, avdelningschef för klimatavdelningen på Energimyndigheten, till SVT.

Oklart om något har byggts

Avtalet slöts 2023 mellan Energimyndigheten och det svenska bolaget Stella Futura, som skulle genomföra klimatåtgärderna på plats i Ghana. Trots mer än två års arbete har bolaget inte ens lyckats presentera en godkänd projektplan – det första steget i processen. Energimyndigheten kan inte heller säga om några solceller faktiskt har satts upp inom ramen för projektet. — Jag kan inte svara på om företaget installerat några solceller, säger Sara Sundberg. På frågan om det alltså kan vara så att ingenting har hänt under åren svarar hon: — Det kan det absolut vara. Vi kommer in i ett tidigt skede när projekten inte finns på plats, och det är så den här typen av finansiering fungerar. Projektet stoppas även på grund av en tvist kring ett ägarbyte som genomfördes förra året, då Stella Futura köptes upp av ett annat bolag. Kontraktet var värt 90 miljoner kronor, men pengarna kommer enligt Energimyndigheten inte att betalas ut.

Klimatkompensation som politiskt verktyg

Klimatminister Romina Pourmokhtari (L) har tidigare beskrivit internationell klimatkompensation som en viktig del av regeringens klimatpolitik. På klimattoppmötet i Dubai 2023 sade hon att Sverige såg en möjlighet att ”gå före” genom den här typen av system. Modellen bygger på artikel 6 i Parisavtalet, där länder kan finansiera åtgärder utomlands och därefter räkna hem utsläppsminskningarna själva. Förespråkare beskriver det som ett sätt att göra klimatåtgärder där de är billigast, medan kritiker länge har varnat för att systemet gör det möjligt för rika länder att köpa sig fria från åtgärder på hemmaplan. Genom Ghanaavtalet blev Sverige ett av de första länderna att använda det nya systemet. Utöver Ghana har Sverige slutit liknande avtal med Dominikanska republiken, Kenya, Nepal, Rwanda och Zambia. Ghana är det enda land där Sverige hittills har påbörjat projekt.

Fler problem med Ghana-satsningar

Det havererade solcellsprojektet är inte den första svenska klimatsatsningen i Ghana som väckt frågor. Aftonbladet rapporterade i fjol att Sveriges planer på 48 000 elmopeder i Ghana då bara hade resulterat i 152 fordon. SVT kunde 2024 även visa att Stella Futuras pilotprojekt i Ghana bara hade resulterat i 39 kilo minskade koldioxidutsläpp – ungefär motsvarande en bilresa mellan Stockholm och Göteborg. På frågan om Energimyndigheten borde ha avbrutit satsningen tidigare svarar Sara Sundberg: — Det är väl något vi får titta på när vi utvärderar processen. SVT har sökt Stella Futura, som inte har återkommit.

Varmt i städer – behagligt utanför

Tege Tornvall — Tue, 30 Jun 2026 23:48:13 +0000

I dag är det 35 grader varmt mellan våra hus och vår garagelänga här i Leksand. Luften nästan dallrar i solvärmen. Men det gör den inte strax intill. På andra sidan husen mot älven råder 22–25 graders angenämt sommarväder med svalkande fläktar. Temperaturskillnaden är 10–13 grader inom mindre än 100 meter. På baksidan av husen står luften nästan helt stilla, och solen värmer asfalten. På framsidan med träd och älv råder i stället uppfriskande sommarvind. Fenomenet med den varma baksidan kallas på svenska värmeö och på engelska UHI, Urban Heat Island. Starkt solsken utan luftväxling eller skugga värmer marken. Nästan alla ”rekordtemperaturer” och annan ”extrem värme” mäts just i städer. Mätningarna där är enklast och billigast. Få mätstationer finns nu kvar ute på landet. Det visar förstås att det är varmt i städer, inte hur varmt det är utanför. Men om folk envisas med att trängas i städer, upplever de förstås besvärande värme. Den enklaste lösningen är att söka skugga, till exempel under ett träd i närheten. Ännu bättre kan vara att helt lämna bebyggelsen och ge sig ut i naturen i stället. Det gör många utländska gäster när de kommer hit. Tege Tornvall

Erika Bjerström pekar ut vita män som klimathot i DI

Jan Sundstedt — Wed, 27 May 2026 09:32:53 +0000

Dagens industris krönikör Erika Bjerström pekar ut vita män som ett särskilt "klimatproblem". Den tidigare SVT-profilen kopplar mäns resor, köttkonsumtion och högerröstande till den så kallade klimatkrisen – och lyfter fram individuella "koldioxidkvoter" kopplade till kreditkort som en möjlig väg att förändra beteenden. Erika Bjerström, som tidigare arbetade som global klimatkorrespondent för den skattefinansierade kanalen SVT, skriver i Bonniertidningen Dagens industri att vita män har "en mer negativ klimatpåverkan än kvinnor". Krönikan bygger bland annat på en sammanfattande studie från 14 länder med titeln "Men, masculinities and the planet at the end of (M)Anthropocene". Bjerström skriver att studien analyserar hur så kallade klimatförändringar hänger samman med mäns beteendemönster. Hon hänvisar även till en fransk studie från 2025, som enligt henne visar att män orsakar 26 procent mer utsläpp av växthusgaser än kvinnor. Skillnaden beror framför allt på mer bilkörning och högre köttkonsumtion, skriver Erika Bjerström. En arbetsrapport från brittiska Institute for Fiscal Studies, som bygger på detaljerade konsumtionsdata från Frankrike, anger att kvinnor släpper ut 26 procent mindre än män från mat och transporter. Efter justering för socioekonomiska faktorer och konsumtionens omfattning återstår enligt rapporten en skillnad på åtta procent. I krönikan kopplar hon också "klimatfrågan" till svensk partipolitik, och lyfter en Verianmätning från april där 64 procent av kvinnorna uppgav att de tänkte rösta på det rödgröna blocket. Bland männen var motsvarande siffra 43 procent. "Vad beror det på?", frågar hon i texten. Bjerström svarar själv att kvinnor "av tradition tar på sig ansvaret för andra, för vård, välfärd och mänskliga relationer". Därefter lägger hon även "ansvaret för kommande generationer och planetens överlevnad" på kvinnornas sida av vågskålen. "Män har historiskt ansett sig stå över både naturen och kvinnan", skriver hon vidare i krönikan.

Vill slå mot plånboken

Krönikan mynnar ut i vad Bjerström beskriver som det mest effektiva sättet att förändra männens beteende. "Lösningen är att gå igenom det som kanske djupast talar till rika vita män – plånboken". Bjerström hänvisar därefter till ett förslag från den brittiska tankesmedjan New Economics Foundation om individuella "koldioxidkvoter" kopplade till kreditkort. En person som förbrukat sin kvot skulle i praktiken kunna få köpet nekat vid påstått hög klimatpåverkan. Hon målar upp ett exempel där "den köttätande mannen" vill flyga till Barcelona över helgen. Vid betalningen lyser kortet då rött med texten "transaktion nekad". Mannen får då, enligt Bjerströms exempel, köpa så kallade koldioxidkrediter av någon som inte använt sin kvot – "troligen en kvinnlig undersköterska som inte haft råd att semestra utomlands på år och dag". Hon avslutar med att ett sådant system skulle kunna leda till ändrade beteenden.

Manshat legitimeras alltmer

Krönikan ligger samtidigt i linje med en bredare samtidstendens där öppet förakt mot män – i synnerhet vita män – allt oftare legitimeras i offentligheten. Erika Bjerström har själv under lång tid varit tongivande för en sådan retorik, där kön, hudfärg och konsumtionsmönster vävs samman till en politisk förklaringsmodell. Nya Dagbladet har tidigare uppmärksammat den växande mansfientligheten i samhällsdebatten, med artiklar som visar hur pojkar väljs bort vid könsaborter, hur forskning som gynnar män ofta möts av negativa reaktioner och hur kritiker varnar för att rättssäkerheten urholkas i sexualbrottsdebatten, för att ta några exempel. Dagens industri understryker att krönikan publicerades som en fristående krönika och att analyser och ställningstaganden är skribentens egna.