Irakkriget – Nya Dagbladet

”Den flata kritiken av Irakkriget visar på massmedias dubbelmoral”

Osignerad — Fri, 24 Mar 2023 13:53:31 +0000

Medias rapportering kring tjugoårsdagen av den oprovocerade västerländska attacken mot Irak, som förstörde landet och dödade mellan några hundratusentals och en dryg miljon irakier, var intressant av flera skäl. Dels för att den var mikroskopisk till exempel jämfört med uppmärksamheten som samtidigt ägnades åt ICC:s arresteringsorder mot Putin, medan den trevlige och gemytlige farbror Bush Jr. turnerar med föreläsningar på de främsta universiteten. Det främsta skälet är dock att den verkliga händelsen i stort sett inte finns i samtida historieskrivning. Vad som istället finns är “misstag” och "försök" till "demokratisk intervention". Attacken mot Irak kritiseras i västerländsk media nästan uteslutande för att ha varit ett godhjärtat försök till demokratisk humanism, men “ett misstag” eller “en blunder”. I Nazityskland fanns en liknande kritik mot generalstaben för att anfallet mot Sovjetunionen var ett ogenomtänkt “misstag” och en “blunder”, men det betyder förstås inte att man principiellt motsatte sig det, eller intog någon moraliskt meningsfull ståndpunkt. De västerländska intellektuella som kritiserar Rysslands attack mot Ukraina med motiveringen att det var en “blunder”, ett välvilligt “misstag” är förstås spårlöst obefintliga och istället betonar man att det är en illegal terrorattack som är fel - oavsett om den lyckas eller inte. När fienden begår brott inser vi utan svårigheter att två plus två är fyra. När det gäller oss själva, däremot, är det en annan femma. En av The Guardians texter inför tjugoårsdagen av aggressionen mot Irak, skriven av Patrick Wintour, är representativ för fenomenet. Här beskrivs attacken som en nästan obeskrivligt välvillig intervention med de ädlaste av avsikter. Och faktiskt “verkar det spela mindre roll ifall kriget startades baserat på en lögn, en förvrängning eller en ärligt menad premiss. Det var en blunder”. Vi kan försöka föreställa oss hur allmänheten hade reagerat ifall en rysk kommentator “invände” mot invasionen av Ukraina med samma nonsens-motivering. Wintour avslutar med att beskriva attacken som “det största försöket av liberal interventionism sedan Vietnam”, då USA illegalt och öppet angrep landets bondebefolkning först via proxy, och sedan invaderade och bombade landet och resten av Indokina till stenåldern, och dödade närmare 3 miljoner vietnameser. Alltså har Wintour tekniskt sett rätt om kontinuiteten av Västs ideologi, “liberal interventionism”, i alla fall utifrån rådande nyspråkslexikon som sedan länge ersatt vanligt språk inom den akademiskt utbildade världen.¹ Det är faktiskt rätt roande att noggrannare granska brittiska The Guardian som, liksom den extremt pretentiösa intelligentian i Sverige, tar sig själv på så stort allvar när man i själva verket är patetiska kloner av Pravda från dess värsta dagar. “Bushs tro att Irak kunde förvandlas till en demokrati” visade sig vara “illa genomtänkt”, förklarar Martin Chulov, som förstärker propagandasystemets grundsatser genom att passivt anta att det faktiskt var syftet med invasionen.² Dan Sabbagh, tidningens krigs- och militärspecialist, kom med sin svidande kritik: invasionen “försämrade Storbritanniens anseende”. Varför? Nämligen, enligt Sabbagh, på grund av enstaka sporadiska rapporter om att “brittiska soldater utövade ‘våldsamma och fega’ övergrepp mot irakier”. Detta är perfekt propaganda, verkligen förfinad. Det får Sabbagh att framstå som kritisk mot makten, när han i själva verket ynkligt skyller på förhållandevis marginella problem. De verkliga brotten sker inte av brittiska Joe six-pack som skickats över till öknen och misshandlar lokalbefolkningen. De verkliga brotten sker i Amerikas och Europas huvudstäder, där de faktiska besluten om militär aggression fattas. Man bör tillägga att ryssarna använder sig av samma trick. Således hålls seriösa och uppstyltade rättegångar mot enskilda ryska soldater som begått brott mot ukrainska civila, och detta uppmärksammas mycket. Vi alla vet vad vi ska tycka om sådant; det är endast ett sätt att distrahera uppmärksamhet från de verkliga brottslingarna, politikerna. Dan Sabbagh, och övriga västerländska journalister, är mycket väl medvetna om detta, och resten av världen uppskattar och försöker behärska den professionella teknik av desinformation som Väst förfinat till en konst.³ [caption id="attachment_145942" align="alignnone" width="1170"] Foto: Christopher Hubenthal/CC BY 2.0[/caption] Också The Guardians systertidning, The Observer, tryckte aspirerande agitprop, skriven av Peter Beaumont. Han börjar med att konstatera att “de moraliska likheterna” mellan invasionen av Irak och Ukraina “är mycket komplexare än Putin-apologeter hävdar”. Han har rätt, men oavsiktligen: Rysslands invasion, om än helt illegal, var totalt och medvetet framprovocerad, till skillnad från invasionen av Irak, såsom massiv dokumentation visar, om än denna sällan når en allmän läsekrets. Beaumont går vidare med att fördöma det oprovocerade angreppet mot Irak som “dumdristig, fal”, allra främst eftersom det kunde “utnyttjas av Moskva” för att påvisa Västs hyckleri – en standardrädsla inom pressen, som helt och hållet struntar i legaliteten av aggression såtillvida vi är ansvariga. Beaumont är särskilt orolig över “statligt sponsrad desinformation, av vilket Kina och Ryssland är de främsta främjarna”. Skillnaden i Väst är att “desinformation” i statens tjänst utförs av journalister utan statligt tvång, till skillnad från deras kloner i de auktoritära fiende-staterna, och därmed är den moraliska och intellektuella nivån hos oss långt mycket lägre.⁴ Det råkar dessutom hända att Beaumont är pristagare för Orwell Prize. Det finns en särskild ironi i detta svärtande av Orwells namn eftersom Orwell var den som mest klarsynt – i ett censurerat förord – genomskådade denna systematik. Orwell noterade att “Den bittra sanningen” om propaganda i demokratiska samhällen är att “den är huvudsakligen frivillig. Impopulära idéer kan tystas, och opassande fakta undanhållas, utan behovet av officiell censur”. Det här censurerade förordet skrev han för Djurfarmen, en i Väst älskad satir om den ryska Fienden. Att se sig själv i spegeln, däremot, kunde inte gå an.⁵ Låt oss heller inte glömma att vända blicken även till den svenska propagandan. Även här härmar man det ryska propagandasystemet – som ständigt kritiserar sitt lands krig mot Ukraina på rent pragmatiska grunder – i det att man klagar över att invasionen av Irak var “förbluffande oskicklig och vårdslös”, och att Irak därefter blivit en “språngbräda” åt våra fiender (FOI:s och UI:s Mellanösternexpert, Aron Lund). Hade Väst kommit undan med attacken utan en skråma, hade allt varit OK; åtminstone finns det inga tecken på motsatsen.⁶ På motsvarande sätt beskrev GP:s ledande utrikespolitiska analytiker invasionen som endast “en historisk strategisk blunder”, Solovyov-style.⁷ Sydsvenskan inflikade att Västs “invasion av Irak var ett av de största politiska misstagen som gjorts” (Hibba Abbas), “ambitionen att bygga demokrati” – en total lögn – som gick “uselt” (Olle Lönnaeus). Återigen beskådar vi den spektakulära sordin som lagts på västerlänningar, som hindrar oss från att konsekvent fördöma aggression och våld.⁸Det har alltså mer eller mindre skapats en hel litterär genre som går ut på att klaga över hur pass illa invasionen av Irak var, eftersom den var så dåligt utförd, och eftersom “Mycket talar” för att den “formade Putins beslut att angripa Ukraina”, som Aftonbladets Wolfgang Hansson uttryckte saken.⁹ Ingenting mer, alltså. Faktum är att hökarna och duvorna knappt skiljer sig på detta sätt, ett allra högst talande faktum om propagandans monumentala prestationer. För att ta ett exempel, betrakta Jan Guillous läsvärda text på tjugoårsdagen, den med stor marginal absolut mest kritiska av dem alla. Även Guillou beskriver attacken som “USA:s mest kontraproduktiva insats”, i synnerhet Västs “mest kontraproduktiva insats för demokratin”. Det kunde inte finnas en tydligare illustration av medias och intellektuellas samhälleliga roll av att tjäna rådande Makt och Ideologi, än att de, även de mest “kritiska”, enhälligt beskriver ett illegalt aggressionskrig som dödat uppemot en miljon människor, genomfört massiv oljeplundring och så vidare, som en “insats för demokratin”. Inga argument anförs, inga bevis presenteras; att Partilinjen är sann per automatik är så djupt ingrodd hos oss att vi psykologiskt inte kan föreställa oss något annat. Vi bör återigen försöka föreställa oss vad reaktionerna hade varit ifall någon svensk journalist använde sig av denna skandalösa förljugenhet i sin “kritik” av Rysslands attack mot Ukraina.¹⁰ Å andra sidan har vi de ledarskribenter och redaktioner som var “så entusiastisk[a] inför kriget att det vid vissa skrivbord senare sattes upp idolbilder på Condoleezza Rice”, som en stödjare av aggression och rått våld, DN:s Isobel Hadley-Kamptz, påpekade. Men hon “var ung” då, och nu har hon bättrat sig. Hon är nu en kritiker av “Irakkriget”. Eller, rättare sagt, kritisk över att “USA gick in” och gjorde bort sig med “en rad olika misstag”, och därför skadade “den amerikanska fria demokratin och i förlängningen demokratin i världen”. Där har vi den stora intellektuella utvecklingen som lyckades åstadkommas på 20 år: noll. Ingen kommissarie ens under det sovjetiska Polens mest autokratiska tid kunde ha varit lika servil mot Politbyrån i Moskva.¹¹ Allt som allt illustrerar denna episod att västerländska och svenska tidningar inte har något principiellt emot aggression, våld, terror och ockupation - ifall vi utför den. Andi Olluri

Källor och referenser: (1) The Guardian, Patrick Wintour, 13 mar. 2023. (2) The Guardian, Martin Chulov, 18 mar. 2023. (3) The Guardian, Dan Sabbagh, 18 mar. 2023. (4) The Observer, Peter Beaumont, 19 mar. 2023. Om Ukraina, se Olluri i Global Politics på fritt urval mellan december 2021 och 2023. (5) George Orwell, Essays, Everyman’s Library, New York (2002), s. 889. (6) SvD, Aron Lund, 20 mar. 2023. (7) GP, Jan Höglund, 20 mar. 2023. (8) Sydsvenskan, 19 respektive 20 mar. 2023. (9) Aftonbladet, Wolfgang Hansson, 21 mar. 2023. (10) Aftonbladet, Jan Guillou, 20 mar. 2023. (11) DN, Isobel-Hadley Kamptz, 22 mar. 2023.

CIA-källorna: ”Bush ljög för att sälja in invasionen av Irak”

Isac Boman — Thu, 23 Mar 2023 17:33:24 +0000

Vad som uppges vara två tidigare medarbetare vid CIA berättar för Business Insider att den tidigare amerikanske presidenten George W. Bush och dennes administration medvetet försökte förvränga underrättelserapporter. Avsikten skall ha varit att kunna hävda att det fanns en koppling mellan Iraks ledare Saddam Hussein och terrororganisationen al-Qaeda - i syfte att sälja in den blodiga invasionen av landet. En av flera påhittade kopplingar mellan Irak och terrororganisationen är ett möte som aldrig inträffat mellan den irakiska underrättelsetjänsten i Prag i slutet av 2001 och Mohammed Atta, den egyptiske man som enligt den amerikanska regeringen ska ha flugit in ett flygplan i det andra tvillingtornet i World Trade Center. Den dåvarande vice presidenten Dick Cheney höll en presskonferens och menade att mötet var ”ganska väl bekräftat” – trots att det inte fanns några bevis överhuvudtaget för att detta möte någonsin skulle ha ägt rum. Det av allt att döma påhittade mötet blev en bärande del i Bush-administrationens propagandakampanj för att få igenom en amerikansk invasion av Irak – som sedermera kom att kosta minst 300 000 liv, skriver tidningen. – Ingen i Washington går ut och kallar Bush en lögnare. Alla är för artiga. De använder andra termer för att beskriva vad han gjorde, men han ljög och jag vill vara tydlig med vad jag menar med det. Han visste att det han sa inte var sant, berättar pseudonymen ”Alice” och tillägger att Vita huset gjorde "allt de kunde" för att koppla ihop den irakiske ledaren Saddam Hussein med Al-Qaeda och sälja in en invasion. – Samtidigt sa våra irakiska analytiker, helt sanningsenligt, att al-Qaida och Saddam Husseins regim stod så långt ifrån varandra i sina ideologier - Saddam var en ren sekularist medan al-Qaida hade en messiansk vision av ett kalifat och var självmedvetet islamiskt, åtminstone påstått. Det är som katter och hundar, man kan inte blanda dem, fortsätter den tidigare CIA-medarbetaren ”Bob”.

George W. Bush misrepresented our work at CIA to sell the Iraq invasion. It's time to call him what he is: 'A liar.' https://t.co/1cnm932mnR by @Schwartzesque
— 🦀 Jon Schwarz 🦀 (@schwarz) March 21, 2023

"Invasionen bestämd på förhand"

”Alice” pekar på att beslutet att invadera Irak redan var bestämt och att inga underrättelserapporter i världen hade kunnat ändra Bush-administrationens uppfattning i frågan. – Detta var alltså inte ett försök att rättfärdiga kriget, det var ett försök att sälja in kriget offentligt. Det är en viktig skillnad. Bush-administrationen var mycket tydlig med sin besatthet av Irak nästan omedelbart när den tog makten. Hon konstaterar vidare att USA genom invasionen skapade de förutsättningar som sedan ledde till terrororganisationen Islamiska statens framväxt och beskriver kriget i Irak som ”det värsta vi kunde göra”. Bob tillägger att CIA tvingades arbeta med att koppla ihop Atta med Irak under tre år och att Bush-administrationen var ”besatta” av att hitta kopplingar som av allt att döma inte existerade. [caption id="attachment_145785" align="alignnone" width="640"] Flygplanskaparen Mohammed Atta påstods ha kopplingar till Iraks underrättelsetjänst.[/caption] – Jag har förstått att allt började med ett fotografi av ett förmodat möte som han hade i Prag. Vi fick det några veckor efter attackerna. Det var riktigt grynigt. Kanske var det han, kanske inte. Han var inte helt vänd mot kameran och det fanns andra gryniga figurer runt omkring honom. – De personer som gav oss fotot från början sa till slut: ’Ni letar efter något som förmodligen inte finns där.’ Från början hade fotoupptagningsgruppen sagt att det fanns en 60-procentig chans att det var han. Men snart spekulerade vi om att de hade blåst upp den siffran på grund av den stora pressen på dem, och så småningom backade de. De sa att de inte kunde identifiera vem det var, fortsätter han. Bush-administrationen fortsatte dock att hävda att kopplingarna fanns och även att ljuga om påstådda bevis man sade sig ha hittat som bekräftade detta. [caption id="attachment_145781" align="alignnone" width="640"] Saddam Hussein upptäcks och grips 2003. Han avrättas den 30 december 2006. Foto: U.S Army[/caption]

"Han vägrade lyssna"

”Bob” är också starkt kritisk till att CIA fick skulden av Bush för påstått felaktiga underrättelserapporter – efter att det framkommit att några massförstörelsevapen heller inte kunde påträffas i landet, som den amerikanska regeringen också hade hävdat. – Man kan kämpa för att (förmedla information till regeringen), men om presidenten själv inte vill lyssna, eftersom vi ändå ska gå in i Irak, då är det bara att önska lycka till, sammanfattar Bob krasst om hur man såg på saken. – Jag kommer att kalla honom (Bush) för en lögnare, betonar ”Alice” och menar att det är uppenbart att Bush mycket väl visste att man inte förmedlade en sanningsenlig version av de underrättelser regeringen tagit del av. Hon tillägger också att hon anser att Dick Cheney utnyttjade 11 september-attackerna för att sälja in ytterligare ett amerikanskt krig på ett cyniskt sätt – trots att invasionen i verkligheten var till nackdel för att motverka ytterligare attacker mot USA. – Jag anser att det är rent kriminell cynism, fortsätter hon.

Förvirrad George Bush blandade ihop Ukraina och Irak

Redaktionen — Thu, 19 May 2022 15:16:27 +0000

Den tidigare republikanske presidenten George W. Bush skulle under ett offentligt framträdande fördöma kriget i Ukraina – istället konstaterade han att det var ”beslutet av en man att inleda en helt omotiverad och brutal invasion av Irak” – en invasion som han själv beordrade. – Resultatet är en frånvaro av kontroller och balanser i Ryssland, och beslutet av en enda man att inleda en helt omotiverad och brutal invasion av Irak, sa presidenten under ett tal i Dallas innan han rättade sig och förklarade att han sagt fel och åsyftade Ukraina. Att den 75-årige Bush blandade ihop Ukraina och Irak i sitt fördömande har väckt stor munterhet på sociala medier och bland Bushs politiska motståndare – detta eftersom det var just Bush som beordrade att Irak skulle invaderas – efter att man först hittat på uppgifter om att landet skulle ha massförstörelsevapen. USA:s invasion tros ha kostat över en miljon irakier livet och ledde dessutom till att hela regionen destabiliserades med framväxande islamistiska rörelser och en omfattande flyktingvåg och massinvandring till Europa. Varför Bush, som av allt att döma läste innantill från ett förskrivet papper, ändå blandade ihop Irak med Ukraina framgår inte. Oklart är också om den åldrande ex-presidenten idag själv har några moraliska betänkligheter och faktiskt ångrar den mycket blodiga invasionen av Irak.

Amerikanska vapen för en miljard dollar avsedda för Irak ”försvann”

Osignerad — Sat, 27 May 2017 16:29:34 +0000

En nyligen offentliggjord revision från det amerikanska försvarsdepartementet visar att Pentagon slarvat bort avsevärda mängder vapen, vilket kan vara svaret på varför IS-krigare kör omkring i amerikanska fordon i bland annat Syrien och Irak. Vapen och militär kringutrustning som var avsedda för den irakiska arméns kamp mot IS uppgår till ett värde högre än 1 miljard dollar. Uppgifterna kommer från "The Office of Inspector General" vid Pentagon och återfinns i en rapport daterad i september 2016, vilken frisläpptes genom offentlighetsprincipen (FOIA) i onsdags efter bearbetning av Amnesty. Vapnen som försvann befann sig under ansvar av "The Iraq Train and Equip Fund" (ITEF) enligt försvarsdepartementet. Rapporten slår fast att ansvariga: "…did not have effective controls to maintain complete visibility and accountability of ITEF equipment in Kuwait and Iraq prior to transfer to the Government of Iraq." Patrick Wilcken som är specialiserad på vapenkontroll för Amnesty International säger via Amnestys hemsida: "This audit provides a worrying insight into the US Army’s flawed - and potentially dangerous - system for controlling millions of dollars worth of arms transfers to a hugely volatile region." "It makes for especially sobering reading given the long history of leakage of US arms to multiple armed groups committing atrocities in Iraq, including the armed group calling itself the Islamic State." Vapnen som försvunnit består bland annat av automatgevär, granatgevär och bepansrade fordon (enligt en artikel i RT från 2015 "försvann" 2 300 st bepansrade fordon till IS) Amnestys Patrick Wilcken säger att dessa fall av "försvinnande vapen" skett flera gånger tidigare: "While the Pentagon promises to do better, that means little to Amnesty, which noted that the same sentiments were expressed to Congress in 2007 when similar concerns arose." Artikeln har tidigare publicerats på Newsvoice

Rumsfeld erkänner: Det var orealistiskt att demokratisera Irak

Osignerad — Wed, 10 Jun 2015 08:39:54 +0000

USA:s förre detta försvarsminister tillika en av hjärnorna bakom USA:s krig i Irak, Donald Rumsfeld, erkänner i en intervju att han själv aldrig trodde på USA:s mål om att göra Irak till en demokratisk stat, trots att han sa det motsatta i samband med invasionen 2003. Donald Rumsfeld var USA:s försvarsminister 1975-1977 och 2001-2006. I en intervju med brittiska The Times kritiserar han presidenten George W. Bush och dennes administrations strategi, som han själv var en del av. – Tanken att vi skulle kunna utforma en demokrati i Irak var enligt mig orealistiskt. Jag blev bekymrad när jag först hörde det, säger Rumsfeld till The Times. Men vid ett tal hos tankesmedjan Council on Foreign Relations två månader efter invasionen av Irak 2003 sade Rumsfeld att USA hade spelat en stor roll i "den framgång som Irak nu upplever", enligt The Guardian. Rumsfeld själv var en av de drivande i USA:s försök att få bort den irakiske presidenten och diktatorn Saddam Hussein. Donald Rumsfeld skrev 1997 själv under ett meddelande från den inflytelserika neokonservativa tankesmedjan Project for a New American Century, där det bland annat stod att USA bör ta ansvar för att "utnyttja sin unika roll i att bevara och forma en internationell ordning".

Blackwater-soldater döms för massaker

Osignerad — Fri, 24 Oct 2014 10:51:33 +0000

Blackwater-soldaterna hade den 16 september 2007 i uppdrag att skydda en viktig amerikansk diplomat i det krigshärjade Bagdad där en bilbomb hade detonerat tidigare under dagen. Enligt USA:s justitiedepartement öppnade totalt 11 Blackwater-soldater eld mot en högtraffikerad korsning på Nisour-torget i Bagdad. 14 personer, varav två pojkar i 10-årsåldern, avled och ytterligare 18 skadades i skottlossningen. – För sju år sedan sköt dessa Blackwater-anställda med kulsprutor och granatkastare mot oskyldiga män, kvinnor och barn, säger den federale åklagaren Ronald Machen. Skottlossningen var oprovocerad och efter en lång rättsprocess har domen fallit. Paul Slough, Evan Liberty och Dustin Heard döms för dråp och mordförsök, medan Nicholas Abram Slatten döms för mord. Deras fängelsestraff är ännu inte offentliggjorda. Maxstraffet för dråp respektive mord i USA är 15 år och livstid. Efter händelsen valde Blackwater att byta namn till Academi, men är fortfarande mest kända som Blackwater. Academi hävdar i ett pressmeddelande av man inte gjort något fel och välkomnar domen,

USA överväger marktrupper i Irak

Osignerad — Wed, 17 Sep 2014 07:18:20 +0000

USA:s försvarschef Martin Dempsey flaggar nu för att landet borde skicka in trupper i Irak om framgångarna med bombningarna mot terrorgruppen IS skulle utebliva, rapporterar internationella medier. Martin Dempsey är försvarschef och den främsta militära rådgivaren till president Barack Obama. Hans förslag om att eventuellt invadera Irak skiljer sig från Obamas tidigare uttalanden då presidenten gång på gång hävdat att det är uteslutet att USA skulle genomföra en markinvasion av Irak för stävja IS framgångar i landet. Dock sade Obama att USA skulle "krossa" IS i ett tv-sänt tal förra veckan. – Min uppfattning är att det här (Obamas strategi) är den den mest lämpade väg vi bör ta. Men om det skulle misslyckas och det finns en hotbild mot USA skulle jag naturligtvis gå till presidenten och rekommendera honom att använda sig av av amerikanska markstyrkor, sade Dempsey inför en utfrågning av Senaten, enligt New York Times. Enligt Martin Dempsey skulle ett sådant markangrepp bestå av amerikanska soldater på marken i Irak som dirigerar de amerikanska flyganfallen. Anledningen till Barack Obamas försiktighet i frågan om marktrupper är krigströttheten hos det amerikanska folket efter ett blodigt Irakkrig som krävde nästan 4 500 amerikanska soldaters liv och hundratusentals irakiers liv.

Protester mot Condoleezza Rice

Osignerad — Tue, 13 May 2014 15:41:57 +0000

Det är Condoleezza Rices roll i USA:s hårt kritiserade krig mot Irak som lett till att universitets studenter och lärare protesterade mot att hon skulle hålla tal. Mellan åren 2001-2005 var hon nationell säkerhetsrådgivare och mellan 2005-2009 var hon utrikesminister. Condoleezza Rice var en av de i Bushadminstrationen som påstod att den irakiske diktarorn Saddam Hussein hade massförstörelsevapen. Men administrationens uppgifter var osanna och det har också spekulerats i att det var en medveten lögn av bland annat Rice för att rättfärdiga Irakinvasionen. När Rutgers president Robert Barchi i februari bjöd in Condoleezza Rice till att tala på universitet möttes det direkt av protester. Flera studenter hotade till och med att de skulle dra tillbaka sina ansökningar till universitet om inte talet ställdes in, skriver ABC News. Protesterna mot Rice, som anklagas för att vara en krigsbrottsling, blev till slut för mycket och hon valde att ställa in det planerade talet. "Jag förstår innebörden av inbjudan och jag är ovillig att förringa det på något sätt", hette det i ett skriftligt uttalande från Rice. Talet av Condoleezza Rice skulle ha hållits den 18 maj.

Den långsiktiga kostnaden för USA:s krig – tiotusentals miljarder

Osignerad — Fri, 05 Apr 2013 14:09:38 +0000

USA har redan spenderat närmare 13 000 miljarder kronor i direkta kostnader för sina krig i de båda länderna. Men detta "representerar bara en bråkdel av de totala krigskostnaderna", enligt forskaren Linda Bilmes, som tidigare arbetat för den förre presidenten Bill Clinton. I sin nya rapport slår Bilmes fast att den största enskilda utgiften för krigen består av vårdkostnader och olika bidrag till skadade krigsveteraner. Bilmes har tidigare genomfört flera analyser om krigskostnaderna tillsammans med den världskände ekonomen Joseph Stiglitz. Hennes nya rapport visar att mer än hälften av de 1,5 miljoner soldater som har återvänt hem från militärtjänstgöring sedan terrordåden mot USA 2001 har fått medicinsk behandling och erkänts livslånga bidrag. Bara räntekostnaderna för krigsutgifterna kommer på sikt att uppgå till tusentals miljarder kronor, enligt rapporten. Utgifterna för krigen är så enorma att Bilmes menar att "en av de största utmaningarna för USA:s framtida nationella säkerhetspolitik inte kommer att vara från något externt hot", utan snarare handlar om att kunna "hantera arvet efter de konflikter vi redan utkämpat i Irak och Afghanistan". Att större delen av kostnaderna uppstår efter att krigen har utkämpats är dock inget avvikande i den amerikanska historien, enligt en granskning gjord av nyhetsbyrån AP. Enligt denna undersökning var kompensationen för de soldater som stred för USA under andra världskriget, samt deras familjer, som högst 1991 – hela 46 år efter krigsslutet. Enligt samma granskning betalar den amerikanska staten årligen ut mer än 140 miljarder kronor till Vietnamveteraner och deras anhöriga, samt stora summor till de soldater som deltog i Gulfkriget. Att kostnaderna för soldaterna i krigen i Irak och Afghanistan kommer att bli så mycket högre beror dock bland annat på att en större andel av de skadade soldaterna överlevt sina skador, samt mer generösa bidrag till veteranerna. "Arvet efter krigen i Irak och Afghanistan kommer att vara kostnader som kommer att leva vidare i flera decennier", slår Bilmes fast i sin rapport. Jim Lobe/IPS

USA: Irakinvasionens arkitekter tar strid om makten över republikanerna

Osignerad — Sun, 24 Mar 2013 19:15:14 +0000

Striden inom det republikanska partiet blev tydlig i förra veckan i samband med den konservativa CPAC-konferensen, där det framkom att partiet i allt högre grad är splittrat mellan två falanger. På ena kanten finns den mer aggressiva gruppen som ledde marschen fram mot invasionen av Irak, och på den andra kanten en grupp som är mycket skeptisk till att landet ska inleda några fler militära äventyr utomlands. Det är den senare gruppen, som har nära kopplingar till den så kallade Tea Party-rörelsen, som tycks vara på uppgång. En av dess företrädare är Kentuckysenatorn Rand Paul, som nyligen förvandlades till en stjärna på både höger- och vänsterkanten efter att i senaten ha hållit ett 13 timmar långt maratontal, en så kallad filibuster, mot den hypotetiska användningen av drönarattacker mot amerikanska medborgare på amerikansk mark. Enigheten inom partiet har inte förbättrats av den kritik mot Rand Paul som kommit från senatorerna John McCain och Lindsay Graham, vilka har starka neokonservativa åsikter i fråga om nationella säkerhetsfrågor. Partiet är även djupt splittrat mellan de grupper, varav Tea Party-rörelsen är en, som menar att Pentagon inte ska undantas från budgetnedskärningar och de inom partiet som försvarar försvarsutgifter, bland annat McCain och Graham. Splittringen bland republikanerna har redan lett till flera strider under Baracks Obamas tid vid makten – däribland om interventionen i Libyen och frågan om man ska ge stöd till rebellerna i Syrien. Och det tycks vara en växande spricka. De neokonservativa är framför allt oroliga för att den krigströtthet som råder i USA, tillsammans med partiets fokus på att minska budgetunderskottet, ska leda till att republikanerna återgår till "isolationismen" – vilket är en referens till att partiet motsatte sig USA:s deltagande i andra världskriget ända fram till den japanska attacken mot Pearl Harbor i december 1941. Efter denna attack förklarade Adolf Hitler krig mot USA, vilket tystade isolationisterna. Efter andra världskriget blev bilden av Sovjetunionen som ett globalt hot den förhärskande inom partiet, vilket ledde till att hökarna inom det republikanska partiet kunde behålla sitt grepp om utrikespolitiken under de kommande 45 åren. Efter kalla krigets slut öppnades dock en möjlighet för konservativa krafter inom partiet som eftersträvade minskade statliga utgifter och minskad statsförvaltning, samt ansåg att utländska engagemang inte bara utgjorde ett hot mot landets ekonomi utan även mot individers frihet. Många republikanska politiker ställde sig därför bakom de nedskärningar av försvarsbudgeten som inleddes med början under president George H.W. Bushs administration. År 1996 författade dock den neokonservative debattören Bill Kristol tillsammans med Robert Kagan en artikel i Foreign Affairs där de uppmanade till en mer Reagan-sinnad utrikespolitik och varnade för en utveckling mot en "ny-isolationism" bland republikanerna. Året därpå bildade författarna tillsammans den neokonservativa tankesmedjan Project for the New American Century, PNAC, vars doktrin undertecknades av inte mindre än åtta av de politiker som senare skulle komma att ingå i George W. Bushs administration, däribland Dick Cheney, Donald Rumsfeld och Paul Wolfowitz. PNAC fungerade inte bara som ett stöd för de republikaner som delade grundarnas vision om en "vällvillig" amerikansk "hegemoni" inom världspolitiken med en överlägsen militärmakt som grund, utan gruppen bedrev även lobbyarbete för allt högre försvarsanslag och "regimbyte" i Irak, samt en allt hårdare politik gentemot Kina – det land som enligt gruppen var den framtida konkurrenten i en global världsordning dominerad av USA. Personerna som sedan satt vid nyckelpositioner inom den nya Bush-administrationen kom att utnyttja alla möjligheter de fick genom terrordåden mot USA den elfte september 2001. Och för precis tio år sedan inleddes den amerikanska invasionen av Irak, något som enligt planerna skulle få resten av världen att inordna sig i den nya världsordningen. Endast en liten minoritet inom republikanska partiet uttalade starka reservationer mot kriget - däribland Rand Pauls pappa Ron Paul samt senatorn Chuck Hagel - som precis utsetts till landets nya försvarsminister trots att neokonservativa krafter gjorde sitt yttersta för att stoppa nomineringen. Men den stora majoriteten inom republikanerna ställde sig bakom Irakinvasionen, något som underströk att de neokonservativa krafterna hade tagit kontrollen över partiet. Tio år senare är dock situationen annorlunda. Det beror inte bara på att det utvecklats en allt bredare konsensus om att Irakinvasionen var ett stort strategiskt misstag. Det handlar också om att allt fler amerikaner anser, vilket slagits fast i flera opinionsundersökningar, att landet helt enkelt inte har råd att upprätthålla de imperialistiska visioner som hökarna företräder. Att motståndet är särskilt starkt bland de yngre deltagarna i opinionsundersökningarna ger ytterligare vind i seglen för de republikaner som eftersträvar en mer försiktig utrikespolitik. Inget talar dock för att hökarna är beredda att ge upp utan strid, och deras ställning i partiet har trots allt förblivit stark. Det bevisades inte minst då enbart fyra republikanska senatorer, däribland Paul, röstade för att godkänna Hagel som ny försvarsminister. Jim Lobe/IPS