Hotet från bankerna – Nya Dagbladet

Nya EU-regler flyttar bankmakten – och formar vilka banker invånarna kan använda

Emil Fjellstedt — Wed, 26 Aug 2026 09:24:45 +0000

EU:s nya bankdirektiv CRD VI ger medlemsstaterna mindre utrymme att själva avgöra hur banker från länder utanför unionen får arbeta på deras marknader. Samtidigt byggs den europeiska tillsynsapparaten vidare med gemensamma regler, rapportering och kontroll från EU-organ. Det är inte ett fullständigt maktövertagande från Bryssel. Riktningen är däremot tydlig: banktillsynen flyttas steg för steg från nationellt handlingsutrymme till ett gemensamt europeiskt system. Från den 11 januari 2027 ska EU-länderna enligt CRD VI kräva att berörda banker och företag från tredjeländer etablerar en auktoriserad filial om de vill börja eller fortsätta erbjuda vissa kärntjänster i landet. Det gäller bland annat insättningar, krediter och garantier. Direktivet riktas formellt till medlemsstaterna. Men formuleringen är bindande: de nationella myndigheterna ska inte längre fritt avgöra om en tredjelandsbank får sälja sådana tjänster direkt över gränsen. De ska tillämpa en EU-bestämda tröskel om lokal etablering och tillstånd.

Nationella myndigheter blir verkställare

Det är en viktig skillnad mellan att ha nationell tillsyn och att ha nationell beslutanderätt. Finansinspektioner och nationella centralbanker kommer även fortsättningsvis att handlägga en stor del av tillsynen. Men CRD VI sätter ramarna för vad de måste kräva av banker utanför EU, vilka undantag som finns och hur gränsöverskridande verksamhet ska klassificeras. Artikel 21c kräver en filial och auktorisation i den relevanta medlemsstaten. Undantag finns när kunden själv tar kontakt med banken, för transaktioner mellan banker och inom en företagsgrupp samt för viss investeringsverksamhet. Men den nationella tillsynsmyndigheten kan inte välja bort huvudregeln av politiska eller konkurrensmässiga skäl. Den blir i stället den lokala myndighet som genomför en gemensamt beslutad europeisk marknadstillträdespolitik. Det innebär att ett land som vill behålla en friare modell för exempelvis schweiziska, brittiska eller amerikanska bankers tjänster till lokala kunder får betydligt mindre spelrum. För banken blir alternativen i huvudsak att etablera en filial, använda ett EU-dotterbolag eller avstå från delar av marknaden.

En växande europeisk tillsynsstruktur

CRD VI ska ses i ett större sammanhang. EU:s bankunion bygger redan på en integrerad arkitektur där Europeiska centralbanken, ECB, och nationella tillsynsmyndigheter arbetar under gemensamma regler. Enligt EU-rådet övervakar ECB nationella myndigheters tillsyn av mindre banker och har direkt tillsyn över de betydande bankerna i euroområdet. ECB:s egen beskrivning är tydlig: mindre banker granskas direkt av nationella myndigheter, men under ECB:s överinseende; betydande banker står under ECB:s direkta tillsyn. ECB har också en exklusiv roll när banklicenser beviljas i de länder som deltar i den gemensamma tillsynsmekanismen. Den Europeiska bankmyndigheten, EBA, har samtidigt uppgiften att utveckla och säkra ett enhetligt regelverk. I juli 2025 rapporterade EBA att den inte såg skäl att rekommendera ändringar i artikel 21c, trots att myndigheten konstaterade att effekterna av förbudet mot direkt tillhandahållande av tjänster från tredjeländer är svåra att mäta. Upplysningen förtjänar att tas på allvar. EU inför en struktur som kan påverka konkurrens, tillgång till kredit och utbudet av internationella banktjänster, samtidigt som den egna bankmyndigheten säger att effekten är svår att kvantifiera. När osäkerheten är stor är den rimliga följdfrågan varför tröskeln för marknadstillträde ändå höjs på unionsnivå.

Mer kontroll, men inte ett totalt övertagande

Det vore fel att påstå att medlemsstaterna har förlorat all kontroll över sina banker. Nationella tillsynsmyndigheter sköter fortsatt många dagliga uppgifter och har en särskild roll för bland annat mindre banker och tredjelandsfilialer. CRD VI är dessutom ett direktiv, vilket innebär att reglerna genomförs genom nationell lag. Men det nationella genomförandet sker inom en allt tätare EU-ram. EU avgör de centrala kraven, ECB kan utöva direkt tillsyn eller överinseende, och EBA formar det gemensamma regelverket och rapporteringssystemet. Den nationella nivån blir därför i högre grad en genomförandeled i en överstatlig konstruktion än en självständig regulator med full frihet att utforma marknadstillträdet.

Vem betalar för den nya gränsen?

Förespråkarna lyfter finansiell stabilitet och ett jämnare regelverk. Målen är reella, särskilt efter bankkriserna i euroområdet. Men varje ny tillståndströskel har också en kostnad: en utländsk bank som inte vill bygga lokal organisation och möta nya krav kan lämna marknaden. Då minskar antalet alternativ för hushåll, företag och investerare – även när det inte finns någon misstanke om oegentligheter. CRD VI förbjuder inte privatpersoner att äga konton i andra länder. Men reglerna ger EU:s institutioner större makt över villkoren som avgör vilka banker som får erbjuda vissa tjänster till invånare inom unionen. EU kommer inte att utse en enskild kunds bank, men kan genom filialkrav och gemensamma auktorisationsramar stänga ute banker som inte accepterar den europeiska modellen. För en kund vars bank väljer att lämna marknaden blir den praktiska följden ändå densamma: färre val, högre trösklar och mindre nationellt inflytande över den egna bankmarknaden.

Stoppa eliten – ta ut dina pengar från banken!

Tobias Lindström — Sun, 23 Aug 2026 08:05:39 +0000

Jag tror att många, kanske de flesta, kan enas om att våra politiker har spårat ur. De driver ändlösa krig och förstör våra samhällen i sina rika kompisars intresse – samma kompisar som har satt dem vid makten. Frågan är vad vi kan göra åt det – vårt politiska system är i bästa fall odemokratiskt, i värsta fall korrumperat eller till och med kapat. Vi, folket, har lite till inget inflytande. Men det finns ett sätt att slå tillbaka: våra bankkonton. Idén är enkel. Gör som vi kräver – annars tar vi ut våra pengar. Om uttagen samordnas på rätt sätt krävs det inte mycket för att utlösa en bankrusning. Det kan räcka att fem till tio procent av befolkningen deltar. Varför skulle det fungera? Bankerna har en viss mängd kontanter tillgängliga för snabba uttag, men när de pengarna tar slut tvingas de sälja andra tillgångar. Givet hur systemet är uppbyggt skulle det alltid skapa bekymmer, eftersom det aldrig finns tillräckligt med kontanter för att täcka alla uttag, men i dag skulle bankerna kollapsa på grund av sina orealiserade förluster.¹

Varför bankerna är sårbara

Vad menar jag? Låt oss ta ett förenklat exempel. Föreställ dig att du äger ett hus vars värde har fallit till, säg, 1 000 000 kronor. Samtidigt är du skyldig banken 2 000 000 kr från när du köpte det. I det läget sitter du på 1 000 000 kr i så kallade icke-realiserade förluster. Tekniskt sett är du illa ute, men så länge huspriset stiger igen är allt okej. Men om du tvingas sälja, till exempel på grund av att du har förlorat jobbet, blir det en katastrof: du kan inte längre betala dina skulder. Detsamma gäller banker. Om de tvingas sälja tillräckligt mycket till förlust innebär det game over, vilket till exempel var det som hände med Silicon Valley Bank 2023. Och när vi tar ut pengar ur våra bankkonton tvingas de sälja sina tillgångar för att betala vad de är skyldiga. Det betyder att vi, folket, kan slå mot eliterna där det svider mest: vi kan få banksystemet att kollapsa om vi inte får igenom våra krav. Det har hänt tidigare. Bankuttag användes exempelvis för att driva igenom den engelska reformlagen 1832. Människor tog ut sina insättningar under parollen ”To Stop the Duke, go for gold”. På en vecka betalade Bank of England ut 25 000 000 dollar, vilket räckte för att regeringen skulle ge vika. (s. 21, Hull, 1929) Vi måste vara försiktiga med vad vi önskar oss. Men jag tror detta är ett verktyg som vi har förbisett alltför länge. Tobias Lindström

¹ Fortune skrev exempelvis i maj 2025 att bankerna har 500 miljarder dollar i orealiserade förluster (hämtad den 25 januari 2026). Hull, John Thomas. Reform Movements and Ideas. Saskatchewan: s.n., 1929. Pamflett nr 2 i en serie föreläsningar vid Co-operative School, som hölls i juni 1929 vid University of Saskatchewan.

Handelsbanken spärrade 96-årings BankID

Jan Sundstedt — Mon, 10 Aug 2026 08:25:19 +0000

Handelsbanken har spärrat BankID för en 96-årig kvinna på Åland efter att sonen hjälpt henne med bankärenden. Familjen uppger att återaktivering kräver en resa till ett bankkontor i Stockholm – trots att kvinnans hälsotillstånd gör resan riskfylld. Yvonne De Geer Hancock har bott på Åland i fem år och behöver rullator för att förflytta sig. Artros i fingrarna gör också mobiltelefonen svår att hantera, varför sonen Michael Hancock bistår med räkningar och andra vardagsärenden. Problemen med banken började när moderns bankkort plötsligt slutade fungera. När sonen Michael ringde banken för att fråga varför kortet spärrats fick han, enligt familjen, frågor om en betalning på 65 euro. När familjen dagen därpå återigen kontaktade banken, upptäckte man att även BankID hade spärrats. Följden blev att Yvonne inte längre kunde identifiera sig digitalt eller på egen hand nå sina banktjänster. Michael berättade att han använt moderns BankID för att logga in och försöka reda ut orsaken. BankID är personligt och får enligt rådande regelverk inte användas av någon annan. En regel som i grund och botten får anses sund, mot bakgrund av exempelvis åldringsbedrägerier. Familjen fick besked om att ett nytt BankID kräver ett besök på bankkontor i Stockholm. Ett utgånget pass har samtidigt försvårat möjligheten att återaktivera BankID på distans. Michael Hancock uppger att moderns läkare bedömt en resa från Åland till Sverige som olämplig och potentiellt farlig. Hufvudstadsbladet skriver att kvinnan kan visa läkarintyg om riskerna.

Komplicerat regelverk försvårar

Handelsbanken anger på sin webbplats att kunder utan fungerande BankID kan använda internetbanken med inloggningskort och kortläsare eller besöka ett kontor. För digital aktivering krävs giltigt svenskt pass eller nationellt id-kort, och bankkontor godtar inte utländska id-handlingar. Banken har enligt familjen lovat att skicka ett nytt bankkort och fullmaktsblanketter, vilket kan ge sonen möjlighet att sköta delar av moderns ärenden. Frågan om hur Yvonne åter ska få digital legitimation är ännu olöst. För många äldre fungerar BankID som nyckel till pension, skatter, vårdkontakter, försäkringar och betalningar. En spärr påverkar därför mer än relationen till banken. Utan alternativ lösning kan vardagliga ärenden flyttas över på anhöriga, trots att användning av anhörigas digitala identitet är förbjuden. Fullmakt kan lösa betalningar, men ersätter inte möjligheten att legitimera sig digitalt hos myndigheter och privata tjänster. Fallet visar hur ett säkerhetsingripande kan få långtgående följder för äldre kunder som saknar praktiska möjligheter att använda digital infrastruktur på egen hand. Samtidigt är alternativen få när banken kontrollerar både kundens betalningsvägar och den digitala legitimation som krävs i vardagen. Handelsbanken vill inte kommentera enskilda kundärenden men har framhållit att banken måste agera när någon annan än innehavaren använder personliga säkerhetslösningar.

BankID-spärr slog ut företagaren Michael: ”Helt avskärmad”

Markus Andersson — Sun, 14 Jun 2026 13:05:31 +0000

Michael Fridebäck berättar i en intervju med Modiga Människor hur han från en dag till en annan förlorade tillgången till sina bankkonton och sitt BankID. Enligt Fridebäck ströps tillgången till lön, myndighetspost och företagets ekonomi i en kedja av digitalt beroende. Fridebäck intervjuas av Zoia Zakariasdotter i programmet Modiga Människor. Samtalet kretsar kring hans konflikt med Nordea, en friande tingsrättsdom efter misstankar i samband med en transaktion samt hans fortsatta försök att få ut handlingar och driva en civilrättslig process mot banken. Fallet ligger nära en större debatt om bankernas makt över grundläggande betalningsfunktioner. Finansinspektionen inledde i april en kartläggning av hur banker hanterar skyldigheten att erbjuda betalkonton, med hänvisning till att konsumenter riskerar att hamna i kläm mellan penningtvättsregler och rätten att delta i vardagens ekonomiska liv.

"Jag kommer inte in någonstans"

Enligt Fridebäck började allt den 18 april 2025, när hans bankkonton och BankID plötsligt spärrades utan förvarning. Han säger att han först trodde att problemet hängde ihop med tidigare frågor om Revolut, men att situationen snabbt blev långt mer omfattande. — Jag kommer inte in någonstans. Alltså jag är helt avskärmad, berättar Fridebäck i intervjun. Han beskriver hur han vid tillfället arbetade från Cypern och hur bankens besked blev att han behövde resa till Sverige och legitimera sig på ett bankkontor. När han gjorde det, enligt egen utsago på ett Nordeakontor i Haninge, fick han ändå inte någon omedelbar lösning. — De ber mig vänta på det här brevet, säger han. Brevet ska enligt Fridebäck ha innehållit en begäran om att han skulle redogöra för fem transaktioner. Kort därefter fick han besked om att kontona avslutats och att BankID skulle vara spärrat i tolv månader. Fridebäck vänder sig i intervjun mot att beslutet, som han beskriver det, fattades innan svarstiden löpt ut.

Lön och företagskonto låstes

Konsekvenserna blev enligt Fridebäck omedelbara. Lönen skickades tillbaka till arbetsgivaren, räkningar blev liggande och företagskontot blev otillgängligt. Han berättar också att utbetalningsavier i praktiken inte hjälpte eftersom de krävde digital identifiering eller banktjänster för att kunna lösas in. — Jag får inte ut min lön för den blir ju tillbakaskickad till min arbetsgivare. Jag kan inte betala mina räkningar. Jag kommer inte in någonstans, säger han. Fridebäck beskriver den digitala låsningen som ett moment 22: utan BankID kunde han inte logga in på Kivra eller läsa sin myndighetspost, inte hämta kontoutdrag, inte hantera momsdeklarationer och inte enkelt öppna ett nytt konto. När banker bad om tidigare kontoutdrag blev kravet, enligt honom, i praktiken omöjligt att uppfylla. — Du kan alltså inte logga in på din post. Man har panik. Man kan inte göra någonting, säger han. Han säger att följderna också drabbade hans aktiebolag. Bokslut, deklarationer och myndighetskontakter försenades, påminnelseavgifter och andra ärenden hopade sig och bolaget tappade enligt honom sitt värde.

Friande dom men fortsatt spärr

I intervjun berättar Fridebäck att han senare kallades till förhör med anledning av pengar som kommit in på kontot. Han säger att han nekade till brott och att tingsrätten därefter friade honom. — Jag blev helt friad av tingsrätten. Det står klart och tydligt i domen att jag inte hade en aning om – och inte heller kunde förväntas veta – var de här pengarna kom ifrån, säger han. Trots detta fortsatte enligt Fridebäck bankens spärrar under lång tid. Han ifrågasätter särskilt varför BankID spärrades när kontot redan hade stängts, och beskriver BankID som mer än en banktjänst – en identitetshandling som numera krävs i stora delar av vardagslivet. — Om nu pengar kom från bedrägeri, som Nordea hänvisar till, då tycker jag att det är rätt att man spärrar ett konto under en kortare tid för att utreda. Men varför spärrar man mitt BankID? frågar han i programmet. Fridebäck säger också att han drivit ärendet till Allmänna reklamationsnämnden, men att processen där enligt honom inte gick vidare eftersom banken inte lämnade ut de uppgifter han behövde. Han har även begärt ut uppgifter med stöd av dataskyddsförordningen, GDPR, och uppger att Integritetsskyddsmyndigheten inlett tillsyn mot Nordea efter hans anmälan.

FI: Kontoförlust kan få stora konsekvenser

Finansinspektionen har under våren lyft just risken att människor hamnar utanför vardagens ekonomiska liv när konton nekas eller avslutas. Myndigheten pekar på att banker ska motverka penningtvätt och kriminalitet, men också är skyldiga att erbjuda betalkonto till konsumenter. FI framhåller att banker bör pröva alternativa riskreducerande åtgärder, som begränsningar i belopp eller tjänster, innan en kund helt nekas eller förlorar ett konto. I myndighetens formulering är ett betalkonto en förutsättning för att ta emot lön eller bidrag och betala räkningar. Fridebäck menar att hans fall visar vad som händer när tillgången till centrala samhällstjänster knyts till bankernas system. Han säger att hundratals personer har hört av sig till honom med liknande erfarenheter, och hävdar att medier och politiker underskattar problemet. — Folk får inte lön. Folk kan inte betala sina räkningar. Man hamnar verkligen utanför samhället, säger han.

Vill få saken prövad offentligt

Fridebäck har nu stämt Nordea och beskriver i intervjun processen som "David mot Goliat". Han säger att banken erbjudit förlikning, men att han vill att frågan ska bli offentlig och prövas ordentligt. — Jag vill ha ett avgörande. Jag vill att det här går vidare. Jag vill att det ska bli offentliga handlingar, säger han. Samtidigt beskriver han den personliga kostnaden som mycket hög. Processerna mot bank, myndigheter och domstol har enligt honom blivit ett heltidsarbete, samtidigt som företag och privatekonomi slagits sönder. Mot slutet av samtalet säger Fridebäck att han inte kommer att ge upp. För honom handlar processen inte bara om den egna ersättningen, utan om att någon måste sätta stopp för ett system där bankernas beslut kan få samhällsomfattande följder. — Jag kommer inte vara tyst. Någon i beslutande ställning måste ta sitt ansvar. Någon måste till slut säga: nu räcker det, säger Michael Fridebäck. https://www.youtube.com/watch?v=skqD2kAh7fg

Sverige har fått ett dysfunktionellt rättsväsende

Jan Sundstedt — Tue, 05 May 2026 12:17:42 +0000

Det finns tillfällen då ett rättssystem inte behöver analyseras särskilt länge för att framstå som dysfunktionellt. Det räcker att se hur det faktiskt fungerar i enskilda fall. Ett färskt exempel på ett sådant tillfälle uppstod när Södertörns tingsrätt i elfte timmen beslutade att ännu en gång skjuta upp huvudförhandlingen i målet mellan en stiftelse kopplad till Nya Dagbladet och Länsförsäkringar Bank. Parterna var kallade. Datumet var fastställt sedan lång tid tillbaka. Inblandade parter, vittnen, åhörare och även representanter för delar av journalistkåren hade bokat in dag och tid i sina respektive kalendrar. Målet hade dessutom redan varit föremål för en utdragen process under flera år. Ändå meddelades, mindre än ett dygn före planerad start, att banken hade begärt ytterligare tid för förberedelser – en begäran som domstolen valde att bifalla. Frågan som instinktivt uppstår är enkel: vad är det som återstår att förbereda efter en process som pågått i mer än tre år? [caption id="attachment_212500" align="alignnone" width="640"] Södertörns tingsrätt i Flemingsberg, söder om Stockholm. Foto: Nya Dagbladet[/caption] I praktiken innebär beslutet att huvudförhandlingen i målet flyttas fram till januari 2027 – förutsatt att inte endera part behöver ytterligare "betänketid" efter flera år av sådan. Det är en tidsförskjutning som i sig väcker frågor om hur rättsprocessens trygghet ska förstås i praktiken, då en rättsprocess inte enbart bygger på formella regler och slutliga domar, utan också på att parterna kan förlita sig på att processen faktiskt löper framåt inom rimliga tidsramar. När en redan utdragen process skjuts upp ytterligare, och nya datum sätts långt in i framtiden, uppstår därför en principiell fråga om balansen mellan parterna i processen. Inte i juridisk, utan i praktisk mening. Det svenska rättssystemet bygger på principen om "likhet inför lagen". Men likhet inför lagen förutsätter också en viss grad av faktisk likvärdighet i processuella förutsättningar: tid, resurser och möjlighet att hantera upprepade förseningar. [caption id="attachment_212521" align="alignnone" width="640"] Här vänder bankens advokater ryggen åt Nya Dagbladets reporter i samband med det aktuella målets muntliga förberedelse i september 2025. Foto: Nya Dagbladet[/caption] Ett annat färskt exempel i debatten om rättssystemets funktionssätt är det så kallade Birgitte Bonnesen-målet kopplat till Swedbank. Där friades den tidigare vd:n i tingsrätten, fälldes i hovrätten och friades slutligen i Högsta domstolen. Samma händelseförlopp, samma centrala bevismaterial och framför allt samma lagbok – men tre olika utfall i tre instanser. Formellt är detta en del av systemets konstruktion: varje instans gör en självständig prövning. Men resultatet blir samtidigt att rättsläget framstår som allt annat än rationellt, även när bevisningen i grunden är densamma. Ett tredje område där rättsprocessens tempo ofta ifrågasätts är arvstvister. Trots tydliga testamenten och lagstadgade arvsregler kan utbetalningar i praktiken fördröjas under lång tid, inte minst när dödsbon förvaltas av efterlevande make eller genom utdragna boutredningar. Det finns gott om exempel på arvstvister där särkullbarn till en avliden omgift förälder helt sonika förvägras sin laglott – trots att denna är lagstadgad – utan att detta får några som helst konsekvenser. Även där uppstår en klyfta mellan den rätt som finns på papperet och den rätt som faktiskt realiseras i tid. För den enskilde kan det innebära att lagstadgade rättigheter i praktiken blir vilande under lång tid. Avseende de två exemplen ovan ställer jag mig som lekman frågan: Hur är det möjligt att detta tillåts i en rättsstat? Råder det vilda västern och tombola i svenskt rättsväsende? [caption id="attachment_173358" align="alignnone" width="640"] I många rättsfall framstår det svenska rättsväsendet för den lilla människan mer som en bananrepublik än en seriös rättsstat. Pressfoto: Carl Johan Erikson[/caption] Men åter till det aktuella målet vid Södertörns tingsrätt. Det är där frågan blir som mest konkret. När en planerad huvudförhandling skjuts upp i sista stund, efter en sen processuell begäran från en part, och nytt datum sätts långt fram i tiden, uppstår inte bara irritation – utan en principiell diskussion om hur rättsprocessens tempo påverkar upplevelsen av likvärdighet. Tid är inte en neutral faktor i rättsprocesser. Tid påverkar parternas kostnader, möjligheter och förutsättningar att driva sin sak. När processen sträcks ut över mycket lång tid, och när ytterligare förseningar tillkommer sent i processen, blir detta en del av själva processens dynamik. [caption id="attachment_229323" align="alignnone" width="640"] Beskedet till målsägaren lämnas utan att ens innehålla en förklaring.[/caption] Om rättsstatens legitimitet i längden bygger på förtroende, räcker det därför inte att domslut i sig uppfattas som korrekta. Även processens förutsägbarhet och proportionalitet spelar en central roll. Det är i det ljuset beslutet i Södertörn väcker frågor. Inte enbart om enskilda aktörers avsikter – utan även om hur rättsprocessens struktur i praktiken fungerar när den prövas över tid. När en mångårig process utan till synes rimlig anledning förlängs ytterligare och nästa tillfälle för prövning hamnar flera år fram i tiden, blir den övergripande frågeställningen till sist inte bara hur rättsprocessen avgörs. Frågan blir istället hur lång tid den tillåts pågå innan den faktiskt gör det. Jan Sundstedt

Nytt sabotage av banken – rättegången ställs in ännu en gång!

Jan Sundstedt — Mon, 04 May 2026 14:31:30 +0000

Via mejl meddelar Tingsrätten efter lunchtid på måndagen att rättsförhandlingen den 5 maj ställts in ytterligare en gång. I mejlet till Markus Andersson, ordförande för stiftelsen som står bakom stämningsansökan mot Länsförsäkringar Bank, bemödar man sig inte ens om att ange orsaken till varför den redan kraftigt utdragna huvudförhandlingen skjuts upp - på obestämd tid. – Detta fall har gått från skandalöst till att bli rent av farsartat, kommenterar Andersson beskedet. Sagan om rättsfallet med Länsförsäkringar Bank, som nu har pågått i 3,5 år, fortsätter att vara en häpnadsväckande historia. Det som bara inte skulle kunna hända, hände en gång till. Stiftelsens advokat, Carl Ridderstråle, har tidigare under dagen varit i kontakt med Södertörns tingsrätt. Tingsrätten har då meddelat att banken i sista stund krävt mer betänketid – och att man går bankens önskemål till mötes. Detta sker trots att det är mindre än ett dygn till att huvudförhandlingen skulle inledas. Därmed uteblir hela huvudförhandlingen, som skulle ha ägt rum med start under morgondagen 5 maj och pågått under två dagar. [caption id="attachment_229323" align="alignnone" width="640"] Beskedet till målsägarparten lämnas utan att ens innehålla en förklaring.[/caption]

"Bottenlågt förtroende raseras ytterligare"

Ordföranden för stiftelsen, Markus Andersson, beklagar djupt rättens undermåliga hantering av ärendet och omständigheterna för alla de läsare som laddat upp inför rättegången, planerat resor och boenden för att kunna närvara på den uppmärksammade rättegången. – Vårt rättssystem är sjukligt dysfunktionellt. Det går helt enkelt inte att lita på ens de mer grundläggande funktionerna i det svenska rättssystemet längre. Det här påverkar inte bara advokater, målsägare, vittnen som skulle höras, journalister som i veckor planerat att bevaka rättegången med flera, utan även läsare som i åratal följt fallet och nu bokat resor, hotell etc. inför den länge emotsedda förhandlingen då banken slutligen skulle ställas till svars, konstaterar Andersson. Stiftelsens andreman, Isac Boman, betonar att det inträffade ökar konsekvenserna och insatserna i alla avseenden. – Det kan inte betecknas som något annat än en skandal värdig en bananrepublik. För varje sådan här handling visar både banken och rättsväsendet varför de inte förtjänar vårt förtroende längre. Nya Dagbladet kommer att följa upp det inträffade inom kort.

Alle man till Södertörn!

Jan Sundstedt — Thu, 23 Apr 2026 18:00:17 +0000

Efter en långdragen process där Länsförsäkringar Bank med sina tre olika advokatbyråer gjort sitt yttersta för att kringgå rättvisan och göra processen maximalt utdragen och som också blev uppskjuten ett helt halvår av tingsrätten på grund av det eskalerade gängvåldet i landet, tvingas de nu till slut stå till svars för sitt agerande. I den första rättsprocessen handlar det om hur banken hösten 2022, i samband med bildandet av en stiftelse som ska stötta oberoende journalistik i Sverige, i slutskedet av processen efter att initialt ha välkomnat stiftelsen som kund plötsligt avbryter processen. Banken hade vid tidpunkten redan accepterat alla handlingar, gjort en kundkännedomsprövning och upplåtit ett bankkonto där stiftelsekapitalet på 100 000 kronor sattes in för att kunna slutföra registreringen av stiftelsen hos Länsstyrelsen och erhålla ett organisationsnummer från Skatteverket. När stiftelsen slutligen erhållit organisationsnumret kom stiftelsen tillbaka till banken och meddelade sitt organisationsnummer för att få tillgång till att disponera sitt bankkonto där pengarna fanns. Banken meddelar då att man plötsligt vägrar detta utan vidare förklaring. Tillgångarna på 100 000 kronor som är stiftelsens egendom blir därmed infrysta på kontot och lamslår stiftelsens arbete. Banken vägrar att förklara sig vidare och enligt stiftelsens advokat Carl Riddarstråle saknar rättsfallet och omständigheterna motstycke i Sverige. Då banken redan välkomnat stiftelsen som kund, godtagit alla handlingar och gjort en kundkännedomsprövning finns ingen annan förklaring än att banken kontaktats av utomstående som utövat påtryckningar mot banken. Banker är skyddade genom banksekretess vars syfte inte minst är integriteten för sina kunder, vilket bland annat innebär att banken överhuvudtaget varken kan bekräfta eller förneka vilka som är kunder i banken. Därmed ska banken kunna skyddas mot påtryckningar. I fallet med den oberoende mediestiftelsen tyder allt istället på att banken å ena sidan kontaktats av utomstående som utövat påtryckningar mot banken för att stänga ned stiftelsens planerade verksamhet och sedan även tidningens ekonomi, samtidigt som banken själva sedan valt att agera på detta med full kraft. Detta trots att allt tyder på att det inneburit brott mot både banksekretessen och en rad andra i lag skyddade rättigheter till bankkonton och andra regler som även medieföretaget och redaktionsledning tydligt omfattas av i samband med att man hastigt även stängde ned dessa konton. Banken har i efterhand systematiskt också försökt belasta stiftelsen med tidningen Nya Dagbladets verksamhet, tidningens profil, publicerade artiklar och annat som är helt fristående från stiftelsen. Även mediebolaget bakom tidningen, Aeon Media, och dess ekonomi har banken försökt övertyga tingsrätten om är högst besvärande trots att även mediebolaget tvingades genomgå en omfattande kundkännedomsprocess där banken inte kunde peka på en enda konkret transaktion som mediebolaget inte kunde förklara på ett godtagbart sätt. Enligt stiftelsens advokat handlar det från bankens sida om efterhandskonstruktioner som man fabricerat för att försöka rättfärdiga sitt agerande och menar att man ursprungligen troligen inte räknat med det motstånd man mött och att man till slut skulle tvingas försvara handlingarna i rättssalen liksom Nya Dagbladets exponering av banken och dess övergrepp. [caption id="attachment_216736" align="alignnone" width="640"] Domstolsbyggnaden vid Södertörns Tingsrätt. Foto: Nya Dagbladet[/caption]

Så deltar du på rättegången

Allmänheten har i Sverige möjlighet och rätt att närvara på rättsprocesser och sitta med i rättssalen när processen utspelar sig. Undantagen är i regel brott med hänsyn till offrens integritet såsom i sexualbrottsfall där man utlyser stängda dörrar. Nya Dagbladet välkomnar därför läsare som följt rättsfallet till Södertörns tingsrätt och möjligheten att under 5-6 maj kunna närvara på det unika rättsfallet och förhandlingen. Fotografering är inte tillåtet i rättssalen. Däremot får man göra ljudupptagningar, något tidningen dock kommer att göra och publicera för dem som inte har möjlighet att närvara på plats. Allmänheten har inte möjlighet att ställa frågor och får inte på annat sätt påverka förhandlingen. Klockan 09.00 öppnar dörrarna till rättssalen. Antalet platser är begränsat. Adressen till Södertörns tingsrätt är Björnkullavägen 5A i Huddinge. Parkeringsmöjligheter finns i anslutning till tingsrätten. — Vi vill återigen tacka alla läsare som stöttat oss hela vägen fram hit! Även om processen bara på allvar har börjat med flera instanser att vänta är det en seger att vi orkat ta oss hit efter bankens utnötningskrig och hårda slag mot tidningens ekonomi. Alla donationer är oerhört värdefulla för vår hårt ansträngda redaktion som fått avsätta mycket tid och resurser till att överhuvudtaget kunna existera som tidning och medieföretag på grund av bankens angrepp mot våra helt grundläggande behov att kunna förvalta ett bankkonto och ha en fungerande ekonomi. Välkommen att följa oss i Södertörns tingsrätt där rättvisan ska prövas och den oberoende journalistikens framtid i Sverige! säger tidningens chefredaktör Markus Andersson. Samtidigt görs ett sista ryck att nå fram till insamlingsmålet på 250 000 kronor. Redaktionen är mycket tacksam för hjälpen hela vägen fram! Swisha: 123 611 30 21, eller bankgiro, 5601-6462, eller donera med betalkort, exempelvis Visa och Mastercard via denna länk, alternativt via vår Paypal-sida. Gåvomottagare: Aeon Media.

Österrikiske nationalisten: ”Jag har nekats bankkonto 116 gånger”

Emil Fjellstedt — Tue, 24 Feb 2026 13:13:10 +0000

Martin Sellner, ledare för den identitära rörelsen i Österrike, hävdar att han är fullständigt utestängd från det österrikiska banksystemet. Han uppger att han har kontaktat samtliga 340 registrerade banker i landet för att öppna ett företagskonto – utan att få ett enda positivt svar. Sellner beskriver hur han har rest till flera europeiska länder i jakt på bankförbindelser och har försökt kringgå problemen genom att låta andra öppna konton åt honom. Nu driver han rättsprocesser mot både den österrikiska och den tyska staten. På plattformen X redogör Sellner för vad han kallar en systematisk utestängning från finansiella tjänster. Enligt hans egen uppgift har han fått 116 kontoavslag eller uppsägningar. — Jag har varit tvungen att byta bankkonto lika ofta som andra byter rakblad, skriver han.

I have been debanked 116 times.
- I contacted all 340 registered banks in Austria to ask whether they would open a business account for my company. Not a single one agreed. - I tried having other people open accounts under trust agreements. - I traveled to Poland, Estonia,… pic.twitter.com/dFE9F3QnTe — Martin Sellner (@MartinSellner_) February 23, 2026

Försök i flera länder

Sellner beskriver hur han har försökt lösa situationen genom att resa till Polen, Estland, Schweiz, Malta och Georgien för att etablera bankförbindelser. Han har även låtit andra personer öppna konton genom förvaltningsavtal för hans räkning. Inget har fungerat, enligt honom själv. Han publicerade en bild på vad han kallar sin samling av avslagsbrev och antydde att han överväger att göra ett konstverk av dokumenten med titeln "Näringsfrihet i EU".

Förlorade i domstol

I januari avgjordes en rättstvist i Oberlandesgericht Wien, Österrikes appellationsdomstol, där Sellner hade stämt banken Sparkasse för att ha sagt upp hans konto. Domstolen gav banken rätt och slog fast att den inte är skyldig att tillhandahålla företagskonton. Enligt domstolen finns det inte samma skyddsnivå för företagskonton som för privata konsumentkonton, och risken att nekas ett företagskonto är en del av den allmänna affärsrisken. Sellner hade vunnit målet i första instans men förlorade alltså vid överklagandet. Han meddelade att han avser att ta ärendet till högsta instans. — Det är en förlorad drabbning, men saken är ännu inte avgjord. Processen är för viktig för oss alla för att ge upp nu, sade han till tyska Junge Freiheit.

Driver två rättsprocesser

Identitärledaren driver för närvarande rättsprocesser mot både den österrikiska och den tyska staten. Han har vädjat om donationer för att täcka de stigande rättegångskostnaderna, eftersom den förlorande parten i slutändan måste betala motpartens samtliga kostnader. Sellner har tidigare fått bankkonton uppsagda även utomlands. År 2022 avslutade den schweiziska banken Postfinance hans konto. Han har även tidigare fått inreseförbud till flertalet länder. Den identitära rörelsen, som Sellner leder i Österrike, förespråkar likt Restore Britain, "remigration" – att personer med invandrarbakgrund ska återvända till sina ursprungsländer.

Bankrättegången i december inställd – ”Rättssystemet i kollaps”

Jan Sundstedt — Mon, 01 Dec 2025 12:26:35 +0000

Södertörns tingsrätt har meddelat att rättegången där banken ska ställas till svars för sina handlingar mot Nya Dagbladet i december har ställts in. Orsaken är gängbrottsligheten och överfulla häkten i Stockholm som nu sätter rättssystemet och stämningsprocessen mot Länsförsäkringar bank ur spel. Med kort varsel meddelar nu Södertörns tingsrätt att den mycket utdragna rättsprocessen mellan stiftelsen bakom Nya Dagbladet och Länsförsäkringar bank som skulle äga rum den 10 och 11 december har ställts in. Processen har redan blivit kraftigt försenad. Delvis på grund av bankens mycket stora ansträngningar att både försinka och helt försöka undgå att tvingas ställas till svars i rätten, där ett svepskäl om ett postnummersystem gick hela vägen upp till Högsta Domstolen, som konstaterade att Länsförsäkringar Bank inte kan kringgå stämningsansökan som lämnats in till Södertörns tingsrätt. Banken tvingades därmed att betala de två advokatbyråer man anlitat samt advokatkostnader på drygt 132 000 kronor. Stämningsprocessen har också dragit ut på tiden på grund av att hela rättssystemet i Sverige redan är mycket långsamt och ineffektivt, där väntetider på minst ett år är standard för att komma till en första tingsrättsförhandling i både civilrättsliga och de flesta brottsmål. När banken nu till slut skulle få stå till svars för sina övergrepp mot den oberoende mediestiftelse vars bankkonto man låst och vars tillgångar man fryst, undslipper den rättegången i december. Istället har tingsrätten meddelat att man är överbelastad och inte har möjlighet att ta upp målet förrän om ett halvår. — Våra häkten är fulla av gängbrottslingar och andra kriminella som gripits och hålls kvar och som rättssystemet måste hantera och som får prioritet. Det sätter alla andra rättsprocesser i samhället i en slags andrahandssortering, säger stiftelsens advokat Carl Ridderstråle.

Svenska rättssystemet i kollaps

Nya Dagbladet chefredaktör och ansvarige utgivare som också är grundare bakom den aktuella stiftelsen, Markus Andersson, är inte förvånad. — Det här är ytterligare bara en bekräftelse på att Sverige inte är en i praktiken fungerande rättsstat. Systemet klarar inte ens av den grövsta och mesta akuta brottsligheten. Det här ger ett farligt spelrum till banker och andra för människors vardagsliv centrala aktörer att begå övergrepp, då konsekvenserna, om de ens blir några, blir så utdragna att de flesta inte orkar kämpa. Någon uppgivenhet finns det dock inte någon tillstymmelse till, menar Andersson. — Läsare och allmänheten kan vara helt säkra på att detta inte rubbar vår beslutsamhet en millimeter, även om det saboterar vårt momentum mot banken. De kommer att få möta oss i rättssalen med samma allvar om ett halvår. Vi har dessutom upptäckt graverande inslag i rättsprocessen som är så pass allvarliga att vi kommer att tvingas anmäla Länsförsäkringar Bank till både Polismyndigheten och Finansinspektionen. Södertörns tingsrätt har meddelat att rättegången istället kommer att äga rum 5-6 maj 2026.

Kent Ekeroth kräver ett stopp för bankterrorn – SD säger nej

Redaktionen — Wed, 19 Nov 2025 11:55:30 +0000

Sverigedemokraternas landsdagar närmar sig, och frågan om storbankernas växande makt väcker intern debatt. Kent Ekeroth kräver nu att partiet driver ett skärpt regelverk mot vad han beskriver som politiskt motiverade avstängningar från banktjänster. Partiledningen i SD avvisar dock Ekeroths bankmotion och hänvisar drabbade till domstol. När Sverigedemokraterna i helgen samlas i Örebro ligger tre motioner från Kent Ekeroth på bordet. Förslagen från Ekeroth rör hetslagstiftningen, förtal samt bankernas möjlighet att stänga av privatpersoner och verksamheter. I sin bankmotion varnar Kent Ekeroth för en utveckling där storbankerna får ett oproportionerligt inflytande över vilka medborgare som kan delta i det moderna samhället, skriver Ekeroth i Samnytt. I motionen beskriver han en snabb förskjutning av bankernas roll: "Det svenska bankväsendet har utvecklats till ett slutet och maktkoncentrerat system där ett fåtal aktörer tillåts agera både domare och bödel. Samtidigt gömmer de sig bakom gummiparagrafer som ’bristande kundkännedom’ eller diffusa riskbedömningar." Han fortsätter: "Det är i grunden en ny form av censur, där bankerna agerar grindvakter för vem som får delta i det moderna samhället." I motionen föreslår Ekeroth bland annat:

krav på att bankerna alltid måste ange en konkret och juridiskt prövbar grund vid avstängningar
möjlighet att överklaga beslut till en oberoende instans
att penningtvättslagen inte ska få fungera som svepskäl för politiska avstängningar
att automatiska riskmodeller ska kompletteras med manuell granskning
att Finansinspektionen ska kunna återöppna konton och utdöma sanktionsavgifter

Bankernas tvångsnedstängningar har eskalerat

Enligt Finansinspektionen steg antalet tvångsavslutade konton från 45 000 år 2020 till 60 000 år 2022. Även om en del fall rör misstänkt kriminalitet uppger många drabbade att de aldrig fått en begriplig motivering eller en rimlig möjlighet att överklaga. Ekeroth lyfter i motionen flera exempel där alternativmedier och oppositionella profiler förlorat konton utan klar förklaring.

Biljardhuset, som vid tidpunkten för uppsägningen hade varit kund hos Nordea i över 20 år, fick sitt konto uppsagt med hänvisning till "bristande kundkännedom" – trots att företaget överlämnat all dokumentation till banken.
Simon Alm, tidigare profil i Sverigedemokraterna, fick nej till ett nytt bankkonto hos Nordea. Han misstänker att banken googlade hans namn och att politiska kopplingar låg bakom beslutet. Först efter att fallet fick medial uppmärksamhet öppnade banken ärendet på nytt.
Opinionsbildaren Mira Aksoy fick sitt konto stängt av Swedbank trots att hon förklarat förseningarna i sina uppdaterade uppgifter. Utan BankID förlorade hon i praktiken tillgång till viktiga samhällstjänster.
Den oberoende mediekanalen SwebbTV nekades bankkonto med hänvisning till att journalistiken var "känslig".
Fria Tiders grundare Widar Nord fick både bankkonto och bank-id avslaget av Swedbank med motiveringen "negativ publicitet" – ett beslut som senare underkändes av Stockholms tingsrätt.

SD-ledningen avvisar

Partistyrelsen, som efter valet 2026 siktar på att få ministerposter, avvisar dock förslagen och beskriver området som "komplicerat". I sitt yttrande inför landsdagarna hänvisar ledningen istället till befintliga klagovägar genom Allmänna reklamationsnämnden och domstolsväsendet: "Partistyrelsen anser därför att inriktningen i motionen i huvudsak är tillgodosedd genom vårt riksdagsarbete och att vidare hantering bör ske genom beredningar och utredning innan skarpa lagändringar utformas." Ledningen föreslår därför att motionen ska anses besvarad. Kent Ekeroth menar att politiken hittills inte tagit utvecklingen på allvar och att problemet sträcker sig långt bortom enstaka felbeslut. – Jag tror att det är en kombination av flera olika aspekter. Dels har det inte drabbat den "goda sidan" så mycket, utan mest riktat sig mot konservativa, med vissa undantag. Dels är bankfrågor ofta komplexa, vilket gör att tröskeln för politiker att förstå problemet blir högre, något som inte bör underskattas, säger Ekeroth till Samnytt och fortsätter – Poängen är att frågan måste ses över omgående så att den inte missbrukas mot politiska meningsmotståndare och börjar användas för annat än vad det uttalade syftet var, att bekämpa organiserad brottslighet. Ekeroth är i motionen tydlig med att rätten till bankkonto, betalningstjänster och e-legitimation slås fast som en grundläggande demokratisk funktion och att frågan ska ingå i framtida regeringsförhandlingar.