Avkall på säkerheten i jakten på miljöbilar

Debatten om miljön och bilar med låg bränsleförbrukning är het. Men vad är dess baksidor? Bilindustrins jakt på ständigt lägre förbrukning och mindre och renare avgaser går ut över bilens säkerhet och praktiska funktion.  

För det första är minskningen av förbrukningen oftast lägre på papperet än i verkligheten, eftersom EU:s blandade körcykel inte motsvarar daglig körning på vanliga gator och vägar.

För det andra fungerar snålmotorer optimalt bara inom begränsade varvtals- och belastningsområden. De är också känsligare och kräver ofta mer service. Bränslet har också en smörjande och skyddande funktion. Värme och luftkonditionering, ökar förbrukningen märkbart. Dessutom är snålmotorer dyrare att utveckla och tillverka.

För det tredje får snålbilarna smalare och hårdare däck med sämre grepp och får lägre markfrigång för minskat luftmotstånd. Det minskar fjädringskomforten.

Lätta bilar mot tunga
För det fjärde görs många snålbilar mindre och lättare, vilket minskar deras krocksäkerhet. Men det gäller inte alla. En del större bilar får också snålmotorer, som blir överansträngda när bilarna lastas fullt med passagerare och bagage.

Allt för att på papperet se snåla ut i EU:s blandade körcykel, som inte är verkligheten.

Däremot kommer krav på lägre förbrukning och mindre och renare avgaser i direkt konflikt med bilarnas krocksäkerhet. En säker bil är stor och tung. En snål är liten och lätt. Naturligtvis finns bra kompromisser, men de flesta bilar är antingen det ena eller det andra.

Tyvärr går själva krockskyddet (passiv säkerhet) ut över bilarnas praktiska nytta och förmåga att lätt och snabbt undvika kritiska situationer (aktiv säkerhet).

Krockskydd kräver stötupptagande strukturer i karossen, alltså viktökande balkar och skyddssystem som bälten och kuddar. Många bilar från t. ex. Opel och Volvo är onödigt stora och tunga för att deras tidigare ägare GM och Ford inte velat använda mer höghållfast stål och viktsparande material och lösningar för att hålla samman olika delar.

Sämre sikt
Krav på krockskydd ökar också mängden material i sidor, stolpar och tak. Det medför tjockare takstolpar, högre midjelinje, ,mer plåt och sämre sikt – särskilt bakåt och snett bakåt.

[slider id=’17894′ name=’Sikt i bilar’]

Det inte bara försvårar backning, parkering och närmanövrer så att man måste ha särskilda backkameror med bildskärmar på instrumentbrädan. Det försvårar också sikten för filbyten och anpassning till omgivande trafik vid högre farter.

Det är ju tur att bilen är krocksäker, när man krockar för att man inte ser!

Detta försöker bilindustrin lösa med olika elektroniska hjälpsystem som skall assistera föraren. Men de ger inte föraren någon riktig bild av verkligheten, bara en digital bild.

Dessutom tar all ny elektronik förarens uppmärksamhet från väg och trafik till skärmar och reglage. De flesta olyckor händer när föraren inte aktivt och koncentrerat kör bilen. Vi är på god väg att få nya olyckstyper, där den avgörande frågan är: vem körde bilen?

Knappast något framsteg!

Tege Tornvall

Läs även: Elbilen drar mer resurser