Reflektioner på Den modiges väg

Publicerad 14 december 2016, uppdaterad kl. 8:43

“När jorden är härjad och djuren är döende,
skall en ny folkstam komma till jorden
från många färger, övertygelser och klasser,
och som genom sina gärningar och verk
åter skall göra jorden grön. Dessa skall
bli kända som regnbågens krigare.”

Hopi profetia
Det var en lång resa att med min skrotfärdiga bil ta mig in i Utahs ödemarker, för att träffa de nästintill mytiska regnbågskrigarna. Allt jag hade med mig var kläderna på kroppen och mobiltelefonen. Vid tillfället anade jag inte, att vad jag dokumenterade under dessa magiska dygn senare skulle visas på filmfestivaler runtom i världen. Sannolikt av den enda och enkla anledningen att budskapet tycks gå rakt in i hjärtat.

Annons:


Den här essän handlar dock inte om filmen i sig, utan istället om tiden vi lever i – bron mellan det förflutna och framtiden. Det är en inbjudan att vakna upp till en alternativ verklighet. En som involverar andliga och historiska sanningar och som tar läsaren med på en mystisk livsförändrande resa, in i det sublima.
(Rekommendation: Läs gärna essän före ni ser filmen)

I BEGYNNELSEN

Mycket har skrivits om Hopifolkets profetior.

På nätet florerar rykten om att denna ovan nämnda till och med inte ens är sann. En modern myt. Oavsett vad man väljer att tro så förvandlades visionen till en självuppfyllande profetia under tidigt 1970-tal—denna självutnämnda gryning av “Vattumannens tidsålder”. Det vill säga “rörlighetens epok”, representerat av det porlande vattnet i stjärntecknet; i sin tur baserat på de himmelska
konstellationerna.

Det var nämligen då som krigströtta vietnamveteraner, hippies och den indianska motståndsrörelsen American Indian Movement (AIM) sammanstrålade, för att forma det som idag kan betraktas som grunden till en av Amerikas mest kontroversiella, expanderande subkulturer.

Från hela kontinenten färdas nämligen varje år tusentals människor med radikalt alternativ livssyn, för att tillsammans under någon vecka leva stamliv; i harmoni med Moder Jord. Bortom “Babylon”, som de kallar den opersonliga gråa världen, i vilken de flesta människor på ett eller annat sätt idag finner sig förslavade.

Det var också denna längtan efter något sundare, som kom att föra mig djupt in i den amerikanska vildmarken.

PERSONLIGT FRÅN BABYLON…

Själv bor jag omgiven av motorvägar och är avskuren från i princip allt som är genuint och naturligt.

I hjärtat av Hollywood, bara ett stenkast från the Walk of Fame och självaste Ishtars port, som är belägen intill Kodak Theatre där Oscarsgalan hålls. Förvisso är denna port enbart en reproduktion av forntidens entré till Babylon, men turisterna gillar ändå att bli fotograferade där. Vad beträffar själva namnet så har det sitt ursprung i ordet “Babel”, som från hebreiska kan översättas till “förvånansvärt” eller “förvirrande”. En plats känd som syndens högfäste. Ishtar var nämligen fruktbarhetens gudinna, som regerade över kärlek, sex, krig och makt.

I dess skugga på Hollywood Boulevard träffar man för övrigt ofta på nykristna. Detta är nämligen en utmärkt plats om man vill stå och gapskrika om helvetets fasor. De flesta av dessa är för övrigt asiater. Kineser som funnit frälsning genom en ny identitet, efter att kommunismen berövat dem deras traditionella kultur? Tidigare dyrkade de Mao. Nu är det Jesus. Likheten är dessutom slående; det vill säga med robotar som fått kortslutning.

Helt i enlighet med Babylons ursprungliga betydelse, så är Hollywood ett ground zero för
trassliga energier.

Bland lokalbefolkningen som ofta jobbar som Spindelmannen för dricks i dessa trakter, är Hollywood Boulevards “Walk of Fame” mer känd som “Boulevard of Broken Dreams”. Själv var jag “Guy Fawkes” under en vecka när det var glest mellan statistjobben. Verkligheten är med andra ord väldigt annorlunda än drömfabrikens självprojicering. Det är en retuscherad bild som når omvärlden.

Ur denna aspekt är detta tydligast när man vandrar längs med de slitna stjärnorna, gjutna i gatan, och betraktar alla de hemlösa ungdomarna som slagit läger utefter dem. Kontrasten mellan fantasi och verklighet är många gånger lika uppenbar som uppgivenheten i deras ansikten. Från landets alla vrår och hörn har de sökt sig till den moderna mytens epicentrum, i hopp om något bättre. När allting annat svek? För detta är verklighetsflyktens hemort. Drömmarnas sista utpost.

Sådan makt har myten över det mänskliga psyket.

Jag vill inte påstå att jag talar för dessa unga nomader. Däremot är vi någorlunda bekanta och det var under occupyrörelsen vi först träffades.

BARBARERNA UTANFÖR PORTARNA

Ur det massiva missnöjet mot den amerikanska regeringens bailouts till det kriminella bankväsendet, växte det fram en högljudd proteströrelse under året 2011. Oavsett om George Soros hade ett finger med i spelet eller ej, växte sig denna med sin decentraliserade organisation ändå snabbt bortom all kontroll av systemet.

Över hela världen, i parker intill banker och andra federala institutioner började folk slå upp tält och bilda protestläger. Det var som om fristående stammar formades under en gemensam vision, vilken ändå erbjöd gott om utrymme för personlig inrikting. I slutändan—det vill säga innan rörelsen kapades på nätet av underättelseoperationer för att förvanska den till kontrollerad partipolitik—sökte ockupanterna ändå sanningen. Det vore därför inte fel att påstå att den ursprungliga occupyrörelsen var en gren på det spretiga träd, som kommit att kallas för “sanningsrörelsen”.

Det var också i denna miljö under sista natten av Occupy LAs läger—innanför blockaderna, med polishelikoptrarna dånande över pulsen av handtrummor och didgeridoos—som jag först hörde talas om “the Rainbow tribe”. Denna var en “allierad stam” fick jag veta genom samtal med ockupanterna.

Tribalism…

Fram till denna punkt hade begreppet “stam” i min värld endast tillhört indianer och andra naturfolk.

Men för dem runtomkring mig var det ett levande begrepp, då några var så kallade “travelers”. Hemlösa ungdomar som gett upp samhället i stort och istället reser runt i små grupper. Ofta snålskjuts på godståg och i andra fall via gemensamma bussar, som inte sällan hamnar i Hollywood.

I mångt och mycket avfärdar omvärlden dessa “travelers” som hippies, eller förskjuter dem till ännu lägre status. Dock handlar det i själva verket om ett unikt kulturfenomen, just på grund av dess Americana spirit. Närmare bestämt i avseendet om den fria andens strävan efter att få ströva genom landet varhelst hjärtat kallar.

1700-talets författare romantiserade just detta mystiska tillstånd, som uppstår då man försöker omfamna vad som enklast kan beskrivas som den onåbara helheten. För genom den oundvikliga kollapsen av sinnet som följer av att man försöker sig på detta, lyckades själen enligt dem ändå förenas med “det sublima”; det vill säga nå den andliga upphöjdheten. Med andra ord beskrev de en näst intill shamanisk resa.

Denna vision var också essensen av vad Amerika representerade för det tidiga europeiska sinnet.

Den otämjda naturen har nämligen alltid varit mötespunkten med det sublima, för såväl den indianska som den europeiska folksjälen. Det är mötet med Moder Jord som får oss att bli ödmjuka; hon renar oss från storstadens smutsigt mekaniska energi: Babylon.

I denna anda växte visionen om den “vilda västern” till mytiska proportioner.

Ett laddat uttryck att tala positivt om i dessa politiskt korrekta tider. Särskilt i en kultur som betraktar så kallad “kulturell appropriering” som ett av de värsta brotten. Det vill säga att följa ursprungsbefolkningens sätt och värderingar.

Men jag valde ändå att utmana ödet och knöt i filmen ihop regnbågskrigarnas pow wow med en autentiskt indiansk. Speciellt efter att jag själv, strövande genom vildmarken, träffat på en indian som satt utanför sin tipi och rökte pipa.

Balance Toe var hans namn, och han visade sig vara en “faith healer” från regnbågsklanen inom Piwweltha-stammen, nära släktingar med Hopi. Med andra ord ett levande bevis på att profetian var sann.

DÄR GRÄNSEN DRAS

Vad representerar då egentligen detta färgrika himmelska band?

Bortom mångfald är regnbågen enkelt uttryckt ett “fullkomligt spektrum”. För att dessa band skall kunna existera kräver naturen dessutom separation, något som klart och tydligt också reflekteras i denna arketypiska symbol för fred och balans.

Numera har gränser blivit ett kontroversiellt ämne. Det är nämligen dessa naturliga markeringar som globalisterna jobbar hårt på att sudda ut.

I sann imperialistisk anda sluter de handelsavtal och följer FN-kvoter och andra agendor. Agenda 21 hyllas till exempel av etablissemangets röster som “hållbar utveckling”. I själva verket handlar det om förklätt folkmord, vars principer också utövades på Amerikas urbefolkning—av dem som under 1800- talet förvandlade sökandet efter det sublima till en hänsynslös invasion. Industrialisterna ägde inte bara politikerna utan även transportlinjerna över land och vatten, och var med andra ord globalisternas föregångare. I många fall även deras anfäder ända tillbaka till forntidens Babylon.

På så sätt är vetskapen om vad som hände med indianerna och hur det relaterar till dagens verklighet avgörande, om Moder Jord och hennes mångfald skall kunna överleva.

Mycket har hänt sedan jag träffade regnbågskrigarna.

Det var då en fredens tid i jämförelse med nuvarande samhällsklimat. Deras värld när jag träffade dem var vacker. Om än naiv i den mening att deras trygga välkomnande miljö faktiskt aldrig skulle kunna existera utan att vissa heliga principer först finns på plats. Som till exempel, ömsesidig respekt. Precis som både i européernas och i indianernas fall, kan man hävda. Faktum är också att även dessa sistnämnda hade sina egna traditionella territorier.

Chief Joseph lade till och med ut stenrös för att visa vart gränsen gick för Nez Percérnas land. Denna respekterades dock aldrig, och enligt legenden dog den legendariske hövdingen av brustet hjärta. Anledningen sades vara sorgen över att ha förlorat landet som han älskade så djupt…

Året efter mitt möte med regnbågskrigarna öppnade George Soros hantlangare upp portarna till Fortress Europe.

Alla rosa illusioner om att en harmonisk gränslös värld skulle kunna existera motbevisades på nyårsnatten 2015, i Köln. Och det bevisas praktiskt taget också numera dagligen i Sverige; detta mitt folkhem, som häromåret under bara några månader invaderades av över 160,000 välfärdssökare från MENA-länderna. Huvudsakligen var det män i stridbar ålder med den patriarkala erövringsideologin Islam i bagaget. Anhörighetsinvandringen beräknas inom de närmaste åren öka med 374,000 personer, om globalisterna får sin vilja igenom. Alltså bara till lilla Sverige.

Att det är frågan om en invasion av Europa råder det inget tvivel om. Till och med Dalai Lama, som upplevde kommunisternas övertagande av Tibet, erkände det som ett angrepp på kontinentens självaste förutsättningar till överlevnad.

Bara en månad efter att filmen hade sin premiär på “International Filmmaker Festival of World Cinema” i Nice, Frankrike, skedde terrorattacken som dödade 84 och skadade över 400 andra otrogna.

Under sin vistelse på den europeiska guldkusten blev dessutom min vän Balance Toe bestulen av väsktjuvar, på sina oersättliga andliga föremål.

Welcome to Europe!

Även om dessa kolonisatörer har kommit utan vapen representerar de ett så kallat “4:e Generationens krig”, där separationen mellan krig och politik samt vän och fiende medvetet suddas ut. I det politiskt korrekta klimatet blir det därmed omöjligt att sätta upp ett effektivt försvar.

Vad gäller kulturell appropriering från Islams trognaste så är detta något som Europas ursprungsbefolkning faktiskt bara kan hoppas på. Det är en fullständigt naiv tanke, då Islams läror handlar om att hela världen i slutändan skall dyrka Allah.

Den abrahamitiska guden erkänner inga andra.

Detta gudsbegrepp syftar för övrigt till den kraft ur vilken judendom, kristendom och islam vuxit fram likt en cancer på alla ursprungskulturers bekostnad. Det är dessutom dessa religioner som i många avseenden kan betraktas som grundorsaken till att världen ser ut som den gör.

Bortsett från detta kräver EU—vars högkvarter till och med är byggt för att efterlikna Babels torn—nu också att ursprungsbefolkningen måste rätta sig efter de aggressivt regressiva främlingarnas krav. Genom att “skydda minioriteten” kan globalisterna nämligen styra den snällt ovetande majoriteten rakt in i ännu ett identitärt självmord, och samtidigt därigenom ställa tillbaka den andliga klockan till mörk medeltid.

Det som nu pågår runtom i världen—efter årtionden av globalistiska direktiv—är den yttersta perversionen av den genuina amerikanska andan. Den fria rörlighetens politik skall inte ursäktas som ett godhjärtat försök att skapa en utopisk gränslös värld. Detta är nämligen inte alls vad globalism handlar om.

Resultatet av att inkompatibla kulturer och folkslag med fundamentalt annorlunda grundvärderingar tvingas på varandra är helt enkelt inte en regnsbågsfärgad My Little Pony-värld. Utan istället ett balkaniserat samhälle plågat av ständig konflikt. Detta är för övrigt också den negativa aspekten med begreppet “vilda västern”. Dock är det ett pris som globalisterna, då som nu, är villiga att betala på de svagares bekostnad. De är kaparna av den amerikanska drömmen, som ännu en gång försöker stjäla Europas, och som under årtusenden har stulit okänt många fler; genom redan erövrade folk, vilka införlivats i imperiets slavkultur efter att de själva glömt sin sanna natur.

För ondskans överstepräster är människovärdet idag likställt med kreditvärde och oavsett på vilken sida man befinner sig i denna inbördes slavkonflikt måste alla i Babylon trots allt i slutändan fortsätta konsumera, för att kunna överleva. Det är så fotbojan ser ut. Alltmedan globalisterna själva planerar att sitta på de faktiska tillgångarna.

Globalisterna arbetar på hög politisk och finansiell nivå, och världsbefolkningen manipuleras genom sina grundläggande behov.

DEN STORA MANIPULATIONEN

Viljan att för regnbågskrigarna färdas hundratals mil—ofta genom ur och skur med tummen i vädret— handlar med största sannolikhet inte om några högtflygande intellektuella tolkningar av euro-indiansk parallelism. Utan snarare om att mätta ett biologiskt mänskligt behov.

För tribalism kan betraktas som den sista tillflykten.

Exempelvis efter att globalisterna har lyckats utrota kärnfamiljen och istället ersatt denna med det opersonliga atomiserade samhället. För i en sådan värld är den globala handelstaten var mans förälder, och våra vänner karaktärerna som vi följer på Instagram och teven—det vill säga dem vi umgås mest med. Ofta trivs vi mer i deras verklighet än vår egen. De ger oss trygghet och vi både relaterar till och identifierar med dem. Vänner. Samtidigt som vi omedvetet lurar oss själva att detta kan bota tomhetskänslan. När tomheten i själva verket just är resultatet av den illusoriska relationen.

Det sägs att fåglar blir galna av speglar.

Gnistan inom oss, den som tillhör hjärtats hemtrakt kräver nämligen det sanna mötet för att överleva.

Åtminstone från ett vanligt förekommande euro-amerikanskt perspektiv, längtar oerhört många efter något djupare, bara något i denna förvirrade meningslösa värld. Vi saknar det så innerligt i den dystra gråa tillvaron, som får den empatiska personligheten att känna sig som kanariefågeln i kolgruvan—på väg att kvävas av all ondska.

I media uppmanas vi dessutom att vara goda. Eftersom det faktiskt är vi som är onda. Det är vad experterna på teven hävdar. Så det måste vara sant. Ofta får vi även höra från personerna vi älskar och respekterar mest, hur vi måste bättra oss. Det vill säga kändisarna på teven. Inte sällan tar vi det också personligen. Av den enkla anledningen att vi är så investerade i deras illusoriska karaktär—massmedias hypnotiska magi.

Samtidigt går det även att hävda att fantasin lägger grunden till verkligheten. Det är ju den principen som ligger bakom hela den monstruösa reklamindustrin, vilken dessutom tränger in på andra områden, som exempelvis toppolitik och massmedia.

Men vi sväljer ofta det bittra pillret för att vi så desperat vill vara på de godas sida. Så pass mycket att vi till och med öppet visar hur mycket även vi hatar vårt råa samhälle. För vi vill bara må bra och framförallt vill den empatiska själen inte att någon annan skall må dåligt. Som vi själva så ofta gör. Därför välkomnar vi med öppna armar—i humanismens benådande anda—alla människor. Mercy!

Det är vår förhoppning att vi därigenom kommer kunna bryta den onda cirkeln. Om vi bara försöker vara så snälla som möjligt mot varandra. Det är åtminstone i en sådan värld vi vill leva. Så vi föregår med gott exempel, “i sann regnbågsanda!”—tror vi åtminstone.

Det här är förstås en förenkling, med syftet att förtydliga hur globalisterna utnyttjar styrkan i vår empati. För dessa demoniska ormar är nämligen ingenting heligt.

Vad beträffar kristendomens numera liberal-humana re-branding, så är det ändå fortfarande samma gamla trubbiga tortyrredskap. Aldrig någonsin har den kristna världen uppmanats mera än nu, att vända
andra kinden till—alltmedan Islam fritt dunkar på.

I kristendomens namn är man sannerligen ett offer.

Man behöver dock inte vara religös för att hamna i detta onda kretslopp. Inte heller är man skonad bara för att man väljer ateismen som sin religion.

Genom vad som med rätta är känt som “Stockholmssyndromet”, tar många sekulariserade européer mer än gärna på sig sin påtvingade existentiella börda. Det är med andra ord i den påstådda “vite mannens arvsynd” som kulturmarxismen och kristendomen möts. Ofta på statligt ägd TV dessutom.

I det riktiga självhatets mörker skapar denna “vite mannens börda”, i vissa fall, till och med en sorts pervers njutning. För just genom denna får personen åtminstone möjlighet att känna någonting; ett litet, litet ljus även om det råkar vara en glödhet spets.

Kalla det nihilism.

Gnistan inom oss förvandlas sålunda till en självförvållad skärseld. Vad gäller vårt omedvetna sökande efter det sublima—den onåbara fullkomligheten—i denna vår nästan overkligt ondskefulla värld, så kollapsar sinnet bara till ett neurotiskt tillstånd.

Genom samhällsorkestrerad manipulation omvandlar ondskans kraft med andra ord, den empatiskes goda intentioner till en extremt allmänfarlig svaghet, och än värre.

Utan gränser eller reson på plats förvandlas dessutom mycket enkelt empatins potential till förödande narcissism, vilket också tycks vara en epidemi i det atomiserade samhället. För narcissism är en själens osundhet, sprunget ur en tomhetskänsla. Inre död; motsatsen till det sublima tillståndet. Då hjärtat inte längre står i förbindelse med livskällan. Därför blir det istället bara ett desperat skri för att hävda sin egen ytliga existens. I en alltför opersonlig värld. Ofta också på andras bekostnad. Kognitiv dissonans med andra ord, i avseendet att man tror sig göra gott när man i själva verket skadar ofantligt många oskyldiga.

Men just detta är inget som det talas om på nyheterna. Möjligtvis, åtminstone här i USA, under reklamavbrottet för att sälja in den senaste antidepressiva medicinen, och därigenom ytterligare berika storföretagarna—för att sedan återgå till nyheterna, där “experterna” deklarerar att miljontals tragiska människoöden inte bara angår oss utan också är vårt personliga ansvar. Gråtande barn i livbåtar…

Inte undra på att vi blir psykiskt sjuka.

För det är resultatet av sådant resonerade, det vill säga att försöka ta på sig hela världens bördor. I slutändan kan detta bara personligen leda till utbrändhet. Inte sällan också på bekostnad av dem som faktiskt står oss närmast—dem som man faktiskt personligen hade kunnat hjälpa—familjen.

Men i Babylon är det många som inte längre har någon sådan.

Flykten blir därför svaret. På ett eller annat sätt.

UPPROR
För att effektivt kunna stoppa detta folkbrott krävs därför en sofistikerad problemformulering, med en enkel lösning.

I viss mån bevisade de karga islänningarna år 2009 den enorma kraften som finns att hämta i modern stamgemenskap, då vikingarna gjorde öppet uppror i “The Pots & Pans Revolution”. De vägrade helt enkelt betala de påstådda skulderna till globalisterna, som istället ställdes inför rätta.

Vad det i själva verket handlade om var att en sund gemensam överlevnadsinstinkt aktiverades inom folket. Eftersom befolkningen på ön är så liten och naturligt sammanknuten kunde folkrörelsen heller inte destabiliseras.

Det är med andra ord precis detta fenomen, som politikerna där ute i de babylonska regionerna är tillsatta för att styra och stävja. I allians med propagandamedia—det vill säga massmedia—så att folket aldrig kan enas i sann anda.

Ju större ett samhälle är desto opersonligare blir det. Ju mer omfattande centraliseringen är destosvårare blir det också för den lilla människan att göra sig hörd. Hollywood—Babylons drömmaskin— är ett bra exempel på detta. Åtminstone i avseendet att det är en plats där ens så kallade “pre sale-” och kreditvärde är lika avgörande som blodet i ens ådror.

Själv hade jag bara min gamla mobiltelefon. Men, som en cherokeeindiansk medicinkvinna fridfullt konstaterade vid senare tillfälle; “filmen kommer nå dem som den är menad att nå.

Det sägs för övrigt att svaret alltid finns i problemet.

Och det var detta som jag personligen fann långt där uppe i den amerikanska vildmarken, bland gräsrötternas många drömmare. Maskrosbarnen som lyckats bryta sig igenom asfaltsvärlden. Outsiders, som inte hade problem med att vara detta för att de skapat sin egna blomstrande värld bortom Babylons utposter.

Tribalism, har på senare tid med sin överlevnadsmentalitet och gräsrotsfilosofi fått dåligt rykte. Detta som tidigare nämnts, på grund av att det är den sista tillflyktsorten från globalismens nya världsordning: Babylon.

Dock inte enbart efter att man en dag plötsligt finner sig själv helt ensam och utlämnad. Nej, utan även den dagen då nationalism inte längre spelar roll. Det vill säga, i europeisk bemärkelse, efter att denna naturliga storfamilj av sammanknutna forntida klaner och andra släktband, slutligen genom globalismen har blivit alltför oigenkännlig.

Vad betyder då å andra sidan stam? Bara att man tillhör och identifierar sig med ett specifikt folk, som man har starka personliga band med. En grupp i vilken man har ett autentiskt värde, det vill säga motsatsen till kreditkortets. Sann tillhörighet med andra ord. Det är dock felaktigt att tro att tribalism innebär automatisk rivalitet…

VÅR INNEBOENDE NATUR OCH KULTUR

Vad handlar då livet egentligen om, det vill säga om det inte är betydelsefull gemenskap? För detta är livskraften som bär genom svåra tider. Något som våra förfäder mycket väl kände till. Utan den vetskapen hade vi, deras ättlingar inte ens levt. Stammen betydde överlevnad, i fysisk såväl som andlig bemärkelse.

Detta är något som jag hoppas att “The Way of the Brave”, trots sina enorma teknologiska utmaningar, lyckas förmedla. Att filmen likt en flytande ström av alternativt medvetande inte bara lockar till meditation över ens egna livsvillkor, utan också möjligheter.

Berättelsen är skiktad, i den bemärkelse att olika delar kommer att tilltala olika personlighetstyper. Vad som sägs i filmen kan dessutom tolkas mycket annorlunda, beroende på infallsvinkel. Jag uppmuntrar därför tittaren att finna de element, som är personligen inspirerande och överväga vilka möjligheter dessa erbjuder inom ett tribalistiskt ramverk i ens eget liv. Det kommer bli en vacker bild.

Framförallt hoppas jag att “The Way of the Brave” skall inspirera till att fler unika stammar sinom tid blomstrar upp. Genom sprickorna ur Babylons asfaltsideologi. Att folk åter börjar betrakta framtiden som en möjlighet för att återgå till ursprunget. Det vill säga att komma “hel cirkel”, som indianerna kallar det.

Att stå i den heliga cirkeln innebär kort och gott att man är omgiven av familj, vilket även inkluderar växt- och djurlivet.

Hos alla naturfolk är familjen helig. Kanske är det just också när detta tillstånd inte längre råder, som människan förlorar kontakten med sin verkliga natur?

Familjen är som begrepp för övrigt något det talas mycket om i regnbågscirklar. Så pass viktig är denna känsla att den räknas som förutsättningen för själva stammens existens.

Regnbågskrigarna skall dock inte betraktas som “wannabes”, det vill säga folk som låtsas vara indianer. Inte heller utövades mig veterligen några heliga indianska ceremonier. Att avstå från detta är nämligen ett respektfullt erkännande av att vissa kulturella traditioner uteslutande tillhör vissa specifika folkslag. Enbart så kan den autentiska mångfalden överleva.

I det atomiserade globala samhället har dock många unika traditioner gått förlorade.

Europeisk appropriering av just indiankulturen, som pågått genom alla tider, är i själva verket sannolikt inget annat än ett symptom på den vite mannens fundamentala inre tomhetskänsla. Det vill säga som att något outgrundligt saknas. Så vi fyller detta vakum även genom denna surrogata identitet. Då den abrahamitiska guden inte längre tilltalar. Med tusen år av häxbränningar och annat babylonskt förtryck har vi så gott som fullständigt kapats från våra rötter—Europas naturligt andliga landskap skogsskövlat.

Kanske är det just “stamkänslan” som vi ensamt strövande européer, under det senaste millenniumet undermedvetet har sökt där ute i vildmarken. Bortom Babylons andliga och fysiska förorening.

Och där ute befann jag mig. Långt uppe bland snöklädda bergstoppar. Off the grid. Med dånet från trummorna och regnbågskrigarna vilt dansande kring lägereldarna. Primala känslor väckta till liv. Tillfredställdhet.

BARBARISMENS ÅTERFÖDELSE

Den rödes väg i regnsbågsprofetian syftar inte specifikt på indianernas leverne, utan snarare att leva i harmoni med Moder Jord. Detta är dessutom inte ett uteslutande indianskt perspektiv. Även de tidigaste kulturerna i exempelvis Norden dyrkade henne som sådan. Så pass att dessa var matriarkalt organiserade stammar, vilka levde som jägar- och samlarfolk.

Spåren på detta finner man bland annat i hur deras ättlingar, de patriarkala vikingarna, också hyste betydande respekt för kvinnan. I asatron, som kom att växa fram genom nordborna, betraktades
urmodern “Hel”, som gudinnan över ett av dödsrikena.

I de tidigaste urfolkens kultur på Skandinaviens västkust var urmodern representerad som självaste grottan. Det vill säga den jordiska livmodern. Tryggheten från vilken man kommit och i slutet återvänder till. Denna symbolik vandrade senare vidare. Inom asatron fann den representation i ymningshornet—dryckeshornet, som för den asatroende är motsvarigheten till indianernas pipa.

Dock är det är i det rytmiska dånet från världens äldsta instrument, med fötterna i gräsrötterna, som vi igemensam anda kan återknyta banden med vår allas urmoder. Trumman är basen för stamidentiteten; dess puls.

Vad gäller regnbågen som andligt fenomen så förekommer även den inom forneuropisk tro, och kallades Bifrost. Detta var bron till de yngre gudarnas värld, långt uppe i Yggdrasil—livets spretiga träd som närde sig genom Hels visdomskälla; sanningen.

Detta var också vad som talades kring lägereldarna. Då jorden var ens moder och gudarna ens förfäder. När sanningen inte bara vördades utan också räknades som samhällets fundament. Spåren från denna hög-tillitiska kultur finner man numera, till exempel i uttrycket att någon är “blåögd”; det vill säga tillitsfull på gränsen till dum. Detta hedersvärda karaktärsdrag, som överlevde i Skandinavien ända in i modern tid, förklarar varför de godtrogna svenskarna var så enkla för globalisterna att grundlura.

Historien tenderar att upprepa sig…

Myterna vi väljer att följa formar vårt öde, såväl som våra ättlingars. Genom mytologin kommunicerar våra förfäder—gudarna—med oss. Detta är anledningen varför fienden arbetar så hårt på att förvanska, sudda ut och ersätta dessa myter med sina egna fabricerade berättelser.

I slutändan påtvingades forntidens nordeuropeiska barbarer, som så många andra folk, den abrahamitiska guden. Inte helt annorlunda från dagens situation, kan man hävda. Det var för övrigt också i samband med den abrahamitiska gudens ankomst som kvinnan helt förlorade sin helighet, och Hels värme förvandlades till skärselden. Det fasansfulla helvetet.

Över tusen år av sådant och det är kanske inte konstigt att de europeiska folkstammarna idag är så andligt vilsna. Blir sökarna inte wannabes eller social justice warriors, luras många raka vägen in i Babylons klorinbad genom någon annan fälla, som tycks utlova tillhörighet—identitet. Exempelvis genom den så kallade “Tredje Generationens Feminism”; en perversion av urmoderns natur och ännu
ett försök av Babylon att splittra den naturliga kopplingen mellan kvinna och man. Denna förenande kraft som skapar liv.

I indianernas kultur kallades krigarna för braves, det vill säga “de modiga”. Idag krävs det mod för att anfalla Babylon—genom att andligen och kroppsligen retirera—för att skapa nya cirklar. Alternativ. Det är på så sätt Babylon faller.

Huronerna i Amerikas östra skogar utrotades nästintill genom irokesernas ständiga angrepp, den vite mannens sjukdomar och sist men inte minst den abrahamitiska guden. Idag lever de på ett litet reservat och kämpar inte enbart med att bevara spillrorna av sin identitet, utan också genom arkeologisk och antropologisk forskning återupptäcka och återväcka den. Detta borde fungera som inspiration även för Europas ursprungsbefolkning; ättlingarna till de bortglömda stammarna.

Som exempelvis de matriarkalt styrda sitonerna, och Mixi-Evagreotingis vilka påstods leva som djur. Låt oss heller inte glömma Auiones som befolkade bland annat Öland. I “Germania”, den romerska kartläggningen av de nordliga barbarerna, beskrivs denna senare stam som dyrkare av Moder Jord, eller “Nerthus”. Möjligtvis är det också i denna koppling man finner ursprunget till ordet “natur”.

Regnbågsstammen är endast en unik “archeo-futuristisk” konstellation av många möjliga.

Det är dock genom att behålla vårt eget folks traditioner, som vi håller förfädernas minne i sinnet, och som de finner evigt liv. Medan vi i gengäld, i detta utbyte av gåvor, belönas med deras visdom: Det heliga kretsloppet.

Hopewell, indiansk begravningskulle, Ohio.

Beowulf’s troliga begravningskulle. Skalunda, Sverige

MITAKE OYASIN

I gudavärlden inom forneuropeisk tro existerade för övrigt två stammar, “Vanir” och “Aesir”. Enkeltuttryckt så var dessa de båda förgreningarna som kom att utgöra asatron. De här var dock inte bara en del av myten utan i själva verket de faktiska förfäderna, till de matriarkala stamfolken i norr och de patriarkala i söder, som gemensamt bildade vad vi idag kallar för den nordiska folkstammen.

I likhet med exempelvis Piwwelthas släktband till Hopis i den amerikanska sydvästern, har den nordiska stammen också nära släktband med andra folk. Över hela Europa, och i sin tur—i de större cirklarna, in i Ryssland och till och med Nordamerika. Närmare bestämt med bland annat, Anishinabe; en skogsstam kring de Stora sjöarna, som testat positivt för den solutreanska genen, Haplogroup X.

Det solutreanska folket var ureuropéer som under istiden lyckades ta sig ända in i Nordamerika. Tillsammans med de asiatiska folken som kom över bland annat Berings sund, bildade dessa
grupper senare den indianska rasen.

Kanske är det i detta möte som man finner kopplingen mellan indianernas heliga medicinhjul och forneuropéernas hjulkors?

Oavsett så förvånades Medicinmannen Archie Fire Lame Deer, då han besökte en av Frankrikes grottmålningar. För i denna upptäckte han nämligen lakotaindianernas heliga symbol, som används i deras Yuwipi-ceremoni. Genom konstverket fick han veta att ur denna grotta hade det enligt legenden kommit en helig kvinna—klädd i vitt, för att lära folket visdomsläxor om jord- och plantlivet. Eftersom
denna berättelse är slående lik lakotaindianernas egen om den “Vita Buffelkvinnan”, konstaterade medicinmannen att dessa buffeljägare, som en gång i tiden levt i grottan, var hans bröder.

För även under de europeiska folkens gryning så var nämligen detta djur inte bara livsavgörande utan också, via bland annat målningarna, djupt vördat. Visenten, eller Bison Bonasus, är för övrigt den nästan identiska europeiska tvillingen till den amerikanska bisonoxen.

Det går i samband med detta att spekulera om det här djuret därför också i själva verket är urkon Audhumbla, som i asatrons skapelseberättelse slickar fram Odens farfar, Bure.

Med andra ord är det i dessa sammanträffanden som det lakotaindianska uttrycket “Mitake Oyasin” finner sin betydelse. Detta översätts till “alla mina relationer”. Det var också just det här som medicinmannen gav personligt uttryck för då han befann sig i den franska grottan—där de solutreanska stammarna en gång levt.

Vad detta betyder för dagens européer är kort och gott att det inte är nödvändigt med kulturell appropriering. Istället bör vi betrakta indianerna—vårt broderfolk, för att använda medicinmannens ord —som inspiration för hur vi själva kan bevara vår unika identitet, trots de enorma utrotningsförsöken vi utsätts för. Det är där identifikationen får genuin betydelse, och som genom detta perspektivskifte på allvar kan förändra.

SYNTESEN

Regnbågen är en av naturens mest magnifika ljusfenomen. Dessutom förekommer den i fler än bara Hopis och de skandinaviska urinvånarnas traditioner. Aborginerna, som är världens äldsta ännu levande kultur talar till exempel också om regnbågen i andliga termer. På så sätt kan man hävda att denna färgrika symbol, i likhet med regnbågens band, förenar ursprungsbefolkningarnas kulturer i ett större perspektiv. I den andan kan vi med respekt finna enighet.

Vetenskapligt förklarat så upptstår de olika färgerna för att ljuspartiklarna har olika vibrationer. Egentligen är detta endast en bieffekt av större kosmiska krafter. Dem som inte kan uppfattas med blotta ögat. Det är dessutom fotonerna, det vill säga ljuspartiklarna, som möjliggör fotosyntesen. Ljus är kort och gott inte bara livsavgörande, utan innehåller även avkodningsbar data, det vill säga information.

Genom att konstant söka sanningen förtydligas Hel(ig)heten; detta fulla spektrum i vilken det sublima tillståndet kan nås i den moderna världen — så lyder den kosmiska formeln.

Det är just detta som jag åtminstone personligen önskar tro att Hopifolkets regnbågsprofetia talar om. Att världens olika folk i denna informationsålder, reser sig ur Babylons aska och finner den heliga stigen. Den som leder dem tillbaka till den livsbringande grundkällan: Sanningen.

För i detta omfamnade spirar livet.

Må därför alla fria stammar tillkännage sig.
I alla de fyra väderstrecken.
Bortom Babylons skugga. Där regnbågen spirar ur gräsrötterna.
För att i ett andligt Ragnarök gemensamt besegra Jörmundgand;
Midgårdsormen som kvävande slingrar sig runt Moder Jord.
Vår Urmoder.

 

Text & Foto: Henrik Larsson
www.thewayofthebrave.com

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andras åsikter. Du är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver. Du måste ha en godkänd kommentar för att kunna kommentera fritt. Du har rätt att vara anonym. Läs våra fullständiga regler här

  • dutten99

    Det kan vara av värde att notera att ordet Babylon kommer från Sumeriskans Bab-Ili = Gudarnas Port. Det visar sig vid en noggrann genomgång att den abrahamitiske guden Yahweh är densamme som Allah. En utomjording som kom hit för ca 400.000 år sedan och för ca 4000 år sedan påbörjade bildande av judendomen ur vilken såväl islam som kristendomen kom. Alla baserar sig på samma uppteckningar från Sumer.
    Dessutom kan man se att denna s.k. gud är synnerligen krigisk, hatisk mot oiktänkande, oförlåtande och rasistisk (judarna är Hans Utvalda Folk – detta är klar rasism). En gud som slaktar människor i hundratusental när han tycker det passar (läs bibeln, Toran och de övriga judiska böckerna samt koranen – allt finns beskrivet där.
    Dessutom – vad som är riktigt roande – är att det i dessa skrifter omtalas som ”The Lord in Heaven” faktiskt är en planet. Även det finns klart uttalat. Läs skrifterna och förundras! Läs även översättningarna av de ca 50.000 lertavlor som man grävt fram i mellanöstern som är grunden för allt detta.
    Själv är jag vid det här laget ordentligt vaccinerad mot alla religioner.

    Att en ny epok är på gång, det är ställt utom allt tvivel. Den gamla Hopi-profetian är klart intressant.
    Det finns en mycket intressant bild bakom detta, men det leder alldeles för långt att gå in på det här.

    • Patrik Ahlberg

      Aldrig sett maken till så mycket new age-dravel på samma gång, både i denna artikel och i din kommentar.

      Det visar sig vid en noggrann genomgång att den abrahamitiske guden Yahweh är densamme som Allah

      Ett sådant påstående kan endast komma från någon som gjort precis allt annat än just noggrant studerat och jämfört, grundligt undersökt och satt sig in i ämnet. Förvånar mig inte en sekund om ditt nickname faktiskt syftar på ditt födelseår, 1999. Kan berätta för dig att ”Zeitgeist” inte direkt är den mest ärliga källa man kan basera sin världsbild på. Inte heller serien ”Ancient Aliens”. Om du eller någon annan faktiskt bryr sig om sanningen så kan ni starta med att se över era egna påståenden. Börja gärna med att se dessa videos:

      https://www.youtube.com/watch?v=j9w-i5oZqaQ

      https://www.youtube.com/watch?v=Uh84h7Caf_E

      Dessutom kan man se att denna s.k. gud är synnerligen krigisk, hatisk mot oiktänkande, oförlåtande och rasistisk (judarna är Hans Utvalda Folk – detta är klar rasism). En gud som slaktar människor i hundratusental när han tycker det passar (läs bibeln, Toran och de övriga judiska böckerna samt koranen – allt finns beskrivet där.

      Helt fantastiskt hur man ens kan sitta och tro sig sitta på sanningen när man bara drar iväg med fantasier och föreställningar grundade på absolut ingen seriöst historia överhuvudtaget. Inte heller har du själv läst Bibeln, eftersom du då skulle se tydligt att Gud är en rättvis, nådefull och god Gud. Han är den som skapat dig och allt du vet, och om du faktiskt läst vidare genom Bibeln, så hade du också vetat att just dessa Skrifter hela tiden förutspått att världen ska enas emot Gud, och sätta sig själva upp emot sanningen. Allt det här new age-dravlet och moder jord-predikan är inget nytt, bara lögner som upprepas.
      I Paulus brev till kyrkan i Rom, kan vi läsa följande:

      Det man kan veta om Gud är uppenbart bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt.
      Fastän de kände till Gud, prisade de honom inte som Gud eller tackade honom, utan förblindades av sina falska föreställningar, så att mörkret sänkte sig över deras oförståndiga hjärtan. De påstod att de var visa, men de blev dårar.

      De bytte ut Guds sanning mot lögnen och tog sig för att dyrka och tjäna det skapade i stället för Skaparen, han som är välsignad i evigheter, amen
      – Romarbrevet 1:19-22, 25

      Det är heller inget nytt att människor beter sig som de gör, och att världen blir mer och mer galen för varenda dag som går. Allt står redan skrivet, och för den som faktiskt läser Bibeln är detta inget nytt:

      Det skall du veta att i de sista dagarna skall det komma svåra tider. Människorna kommer att älska sig själva och vara penningkära, skrytsamma, stolta, hånfulla, olydiga mot sina föräldrar, otacksamma, gudlösa, kärlekslösa, oförsonliga, skvalleraktiga, obehärskade, råa, fientliga mot det goda, falska, egensinniga och högmodiga. De skall älska njutning i stället för Gud och ha ett sken av gudsfruktan men förneka dess kraft. Håll dig borta från dem!
      – Andra Timoteusbrevet 3:1-5

      • dutten99

        Det räcker med att var och som söker fakta, läser det tre böckerna och sedan de gamla sumeriska lertavlorna.
        För är jag anti-religiös betyder inte att jag är ateist….
        Det räcker med att se till vad dessa tre religioner har gjort i världen för att känna avsmak.
        Läs dem och bilda er en egen uppfattning. Allt står där klart och tydligt. Mer behöver inte sägas.

        • Patrik Ahlberg

          Håller absolut med i ditt första påstående, att det bästa hade varit om alla faktiskt läste och satte sig in i dessa skrifter och genuint sökte sanningen. Ditt andra påstående däremot håller jag inte med om. Man baserar inte skrifternas trovärdighet och värde i hur människor missbrukat dem under historien. Det är såklart viktigt att se det också, och självklart kan vi se vissa mönster i våldsamma religioner och dess anhängare – men sanningen är att allt går att missbruka. Hitler som till exempel ofta påstås varit kristen, samtidigt som hans agerande och uttalade filosofier totalt motsäger allt Bibeln talar om som gott. Den som faktiskt läser Bibeln vet för det första att Jesus varnade om många falska profeter som skulle vrida på sanningen, och att vi måste testa alla andar, om de är i enighet med Guds ord. De som vidare läser sin Bibel bör också veta att det står skrivet:

          Om någon säger att han älskar Gud och hatar sin broder, så är han en lögnare. Ty den som inte älskar sin broder som han har sett, kan inte älska Gud som han inte har sett.
          – Johannes första brev 4:20

          Skillnaderna mellan Bibeln och koranen är som svart och vitt, och det är också genom att genuint undersöka skrifterna vi kan avfärda dina påståenden om att de skulle tala om samma Gud. Vi kan också avfärda utan tvivel att kristendomen skulle vara en våldsam religion, eller att Jesus någonsin predikade att vinna folk över genom våld eller makt. Tvärtom steg Han ner från sin höga position för att rädda syndare som dig och mig. Han hade kunnat ge oss det straff vi förtjänar, men i sin nåd valde Han att ge sitt liv för sina får, och ge evigt liv till de som tror.

          Så har inte heller Människosonen kommit för att bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många.
          – Matteusevangeliet 20:28

          Vi kan alltså inte avfärda Bibeln pga. hur människor väljer att missbruka och vandalisera i dess namn. Vi finner sanningen i Bibeln, inte i människor. De som faktiskt läser Bibeln vet att det är en realitet att inte alla som påstår sig vara följare av Jesus faktiskt tillhör Honom. Jesus varnade gång på gång för hur falska profeter och vargar i fårakläder skulle smyga sig in och vilseleda många. I Jesus egna ord:

          Akta er för de falska profeterna, som kommer till er klädda som får men i sitt inre är rovlystna vargar. På deras frukt skall ni känna igen dem. Inte plockar man väl vindruvor från törnbuskar eller fikon från tistlar? Så bär varje gott träd god frukt, men ett dåligt träd bär dålig frukt. Ett gott träd kan inte bära dålig frukt, inte heller kan ett dåligt träd bära god frukt. Ett träd som inte bär god frukt blir nerhugget och kastat i elden. Alltså skall ni känna igen dem på deras frukt. Inte skall var och en som säger ‘Herre, Herre’ till mig komma in i himmelriket, utan den som gör min himmelske Faders vilja.
          – Matteusevangeliet 7:15-21

          Och jag påstod aldrig att du var ateist, det framgick tydligt att du valt att köpa new age-lögnerna som florerar precis överallt nu, från media, film, nyheter, tv-serier, forskningsinstitut. Jag försöker leda dig ut från det mörket och ber att Jesus ska öppna dina ögon för sanningen. Må Gud välsigna dig och visa dig nåd som Han gjort mig. Omvänd dig och tro medans tid fortfarande finns för frälsning.

          Om du därför med din mun bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta tror att Gud har uppväckt honom från de döda, skall du bli frälst.
          – Romarbrevet 10:9

  • Pingback: Tankar om The Way of the Brave – Nya Dagbladet()

  • Pingback: Har du upptäckt Larsson än? – Rädda Sverige.nu()

Mer nyheter

Tipsa oss!