Foto: Steve Mendez

Instruktionsmanual för Revolution del 7/11: Operation American Spring

Publicerad 13 april 2017, uppdaterad kl. 22:35

I den sjunde delen i Henrik Larssons artikelserie om den andra amerikanska revolutionen får vi ta del av det ambitiösa initiativet Operation American Spring som utvecklades i kölvattnet av den korrupta rättsprocessen mot cowboyfamiljen Bundy – en rättsprocess som kom att beröra många amerikaner.

2014 visade sig vara ännu ett upproriskt år och började med händelserna nere i Bunkerville i södra Nevada, då cowboyklanen under Cliven Bundy och hans anhängare stod upp mot den förtryckande federala statsapparaten.

Konflikten hade föranletts av en två årtionden lång process beträffande betesrättigheter som den amerikanska staten fört mot Bundy-familjen och andra ranchers. Gradvis hade traktens alla cowboys som en följd tvingats bort, tills att Cliven Bundy stod ensam kvar och fortsättningsvis vägrade acceptera de federala myndigheternas övertramp, något som han själv dessutom anklagades för att ha gjort sig skyldig till.

Orsaken till varför den federala myndigheten Bureau of Land Management gjorde misstaget att ingripa mot Bundys civila olydnad, var inte på grund av de obetalda betesavgifterna man hänvisade till. Inte heller var det för att skydda ökensköldpaddan från att trampas ihjäl av kreaturen, vilket också påstods vara en anledning till processerna. Istället handlade det återigen om korruption och svågerpolitik, närmare bestämt att senatorn Harry Reid, medlem av globalistmaffian, genom sin sons affärsverksamhet med kineserna hade för avsikt att istället använda marken för så-kallade solfarmer.

Konfliktens enorma symbolvärde—en cowboyfamilj som stod upp mot rånarbaronerna—kom att beröra den amerikanska patriotiska folksjälen djupt. Så till den grad att milisgrupper från hela landet snabbt begav sig till Bundys ranch för att erbjuda sitt militära understöd mot de federala myndigheterna, som i sin tur representerades av den lokala sheriffen och hans män.

Genom alternativmedia, såsom Infowars och giganten Drudge Report, utvecklades situationen snabbt till att bli en nationell nyhet och därmed inte längre bara en stand-off mellan kombatanterna i Bunkerville, utan också mellan den sanningssökande alternativa median och etablissemangets massmedia, eftersom den sistnämnda rapporterade helt i enlighet med de federala myndigheternas propagandistiska önskemål.

Själv följde jag händelseförloppet med stort intresse hemma i Los Angeles. Bara ett par månader senare kom jag dessutom att möta ett flertal personer ur milisen som befunnit sig där nere, då de nu tågade mot Vita huset under den kontroversiella Three Percent-flaggan, i ”Operation American Spring”.

Begreppet härstammar från att enbart tre procent av kolonisatörerna aktivt deltog i den första amerikanska revolutionen – en insats som för alla nästkommande generationer av patrioter har tjänat som en rik inspirationskälla.

”Revolutionen har börjat”

Det råder dock ingen tvekan om att kampanjen Operation American Spring, ledd av den pensionerade översten Harry Reilly, i alla avseenden var dömd till att misslyckas.

Den ursprungliga planen var att samla en miljon patrioter i huvudstaden och genom en utdragen belägring störta det korrupta etablissemanget. Inspirationen hade hämtats från den arabiska våren och tanken var att den amerikanska våren å sin sida skulle ske under ordnade och fredliga förhållanden, helt i enlighet med lagen. Det var en naiv tanke, inte bara tron att så många skulle engagera sig under en längre period, utan också antagandet att den kriminella eliten i maktens korridorer fortfarande ansåg att lagen även gällde för dem.

Initiativet kom omedelbart att svartmålas av massmedia och fick ryktesmaskinen att gå på högvarv. Trots allt var det en militär officer som gjort ett öppet kall till alla patrioter och veteraner runtom i landet; i en nation beväpnad till tänderna och där missnöjet dessutom började nå kokpunkten. Dessutom fick den omedelbart stöd från spillrorna av den ursprungliga Tea Party-rörelsen.

Med andra ord utgjorde många av dem som faktiskt infann sig i D.C. en god representation av de mest motiverade aspekterna av den amerikanska patriotrörelsen. Många av dem var dessutom veteraner och/eller medlemmar av den så-kallade Threeper-milisen — den mest hårdföra revolutionära grenen av den oberoende amerikanska militärrörelsen. Mycket tack vare rörelsens historiska arv och att milisen står under beskydd av konstitutionen, har dessa grupper kommit att bli en naturlig del av det genuina amerikanska kulturarvet.

När möjligheten så infann sig att följa med en av de många grupper som anlänt och övernatta i deras läger ute i Marylands skogar, var jag inte sen med att tacka ja till att få ta del av deras konversation kring lägerelden. Istället för att mötas av blodtörstiga och ointelligenta vildar, det vill säga så som de utmålades av massmedia, visade de sig vara raka motsatsen — stabila familjefäder med en legitim oro över landets prekära situation. Till stor del var deras argument dessutom de samma som jag hört under Occupy-revolten, varför det heller inte var särskilt förvånande att forna ockupanter också kom att ansluta sig till Operation American Spring.

Dock gick rörelsen miste om möjligheten att på allvar etablera sig när ett 60-tal personer från Occupy dök upp för att erbjuda sitt stöd, men dessvärre skrämdes bort av en individ som senare visade sig vara en neokonservativ infiltratör. Dessutom skars internetuppkopplingen av kring National Mall nedanför Capitol Hill, där rörelsen hade sina dagliga manifestationer. Alltmedan massmedia fortsatte att sprida sina lögner.

Lärdomen av Operation American Spring — som trots allt ändå var en seger i avseendet att den återigen fick den korrupta eliten att avslöja sina fula knep — var insikten om nödvändigheten av ett starkt och kompromisslöst ledarskap. Det må vara att ”revolutionen” hade ”börjat”, som den inofficiella sloganen för operationen löd, men utan en ledare som var stark nog för att kunna stå emot etablissemangets alla fula trick, från massmedial smutskastning till mutor, skulle den aldrig lyckas.

 

Video av Henrik Larsson – ”Springtime for the Revolution”:

 

Henrik Larsson

Välkommen att diskutera! NyD vill uppmuntra till en saklig och kvalitativ debatt vilken genomsyras av god ton och respekt för andras åsikter. Du är själv juridiskt ansvarig för vad du skriver. Du måste ha en godkänd kommentar för att kunna kommentera fritt. Du har rätt att vara anonym. Läs våra fullständiga regler här

  • buscador

    OT: bra skrivet på riktig svenska.
    Det gick att läsa artikeln rakt igen utan att behöva läsa om en mening flera gånger.

Mer nyheter

Tipsa oss!

Missa inga nyheter!

Prenumerera på Nya Dagbladets nyhetsbrev!

Följ Sveriges nya framtidsmedia med nyheter, analyser, debatt och unika reportage! Få de viktigaste nyheterna i din mejl. Du kan när som helst avanmäla dig från nyhetsbrevet.

Send this to a friend