Jag tänkte kort redogöra för mina erfarenheter av sociologin samt analysera disciplinen utifrån ett rent strategiskt perspektiv.
Vad är då sociologi? Från wikipedia: ”Formellt är sociologi en vetenskaplig disciplin som studerar samhällen och social handling i vid bemärkelse. Speciell vikt lägger sociologin vid att försöka förklara och förstå människors handlingar och sociala identiteter; grupprelationer och -processer; social skiktning och sociala systemprocesser, samt vilka kulturella strukturer och processer som präglar moderna samhällen.”
Enkelt sett kan man säga att sociologin är en slags dogmatisk rörelse som gömmer sig bakom masken av ”sund självkritik” men som i realiteten går ut på att hata, angripa, kritisera och försvaga européer moraliskt utifrån olika angreppsvinklar.
I praktiken utgår sociologin helt från Karl Marx syn på samhället samt vidaretolkningar utav hans idéer. Dagens sociologi grundar sig främst i Frankfurtskolans vidareutveckling av Karl Marx kombinerat med Sigmund Freuds psykoanalytiska teorier. S.k. ”kritiskteori”. Där analyseras maktstrukturer utifrån kategorier som kön, sexuell läggning, etnicitet, kultur och religion. På senare tid har även olika typer av handikapp eller neuropsykiatriska störningar börjat ses som egna intressegrupper. T.ex. ses dövkultur som en minoritetskultur med sina egna intressen och historiska förtryck. Även personer med autismspektrumstörning har sina intresseförbund och politiska forum.
Disciplinen är genompolitiserad och slutsatsen av i princip samtliga resonemang inom sociologin är att den vite mannen genom sin strukturella makt förtrycker alla övriga kategorier som kvinnor och minoriteter av alla dess slag. Lösningen är således alltid (även om det sällan sägs rakt ut) att överföra resurser och makt till svaga grupper från vita män då dessa resurser anses ha införskaffats på orättvisa grunder.
Genom vinklade medier, dubbeltänk, selektivt fokus och ibland rena lögner som får stå oemotsagda, så upprätthålls världsbilden av europeiska män som världens förtryckare som ska angripas och kritiseras sönder och samman på alla plan. Andra etniska grupper kan aldrig inneha en överordnad position utan antas alltid vara förtryckta.
Skeptikern kommer självklart fråga sig om det inte är bra att vara självkritisk och reflektera över bristerna i det egna samhället så att man kan fixa till dessa? Det är självklart bra att vara självkritisk men detta bör göras i en lagom omfattning och av rätt anledning. När man kombinerar sunda kritiker och genuint intresserade forskare med vänsterfärgade akademiker och etnocentriker från andra etniska grupper samt låter dessa verka i ett fält som indirekt är grundat av Karl Marx. Ja då drunknar ljudet av sund självkritik och slutprodukten blir istället en grå massa som dogmatiskt angriper européer. Det måste självklart inte vara uttalat att det är en särskild grupp man angriper. Dock opererar sociologin endast i europeiska samhällen då andra samhällen aldrig tillåter sig kritiseras.
Hur förklarar då sociologin denna maktobalans? Till att börja med bortser sociologin helt från att intelligens skiljer sig åt mellan grupper eller att IQ på något sätt har förklaringsvärde. Inte bara bortser från utan helt förnekar dessa fynds riktighet. Detta innebär att man alltid kommer tycka sig se ett permanent förtryck som håller nere vissa gruppers prestationer eftersom alla människor antas vara likadana. Man är selektivt kritisk och ifrågasätter allt vad biologi heter, alltifrån biologiska studiers empiri till deras metodik. Samtidigt accepteras helt okritiskt även de mest långsökta och kreativa förklaringsmodeller som antar att det är någon abstrakt maktstruktur eller strukturellt förtryck som är förklaringen. Det finns självklart relevanta och intressanta teorier och fokusområden inom sociologi men dessa väger inte på långa vägar upp övriga fältets färgade bidrag.
Man skulle kunna fråga sig om sociologin skulle kunna användas till att studera och kritisera t.ex. judiska maktstrukturer i västvärlden vad gäller överrepresentation i ekonomiskt inflytande, medialt ägande samt studerande vid Ivy-league universitet (23 % av studenterna trots en population på ca 2 %). Eller för den delen beröra asiaters överrepresentation inom akademin i USA och disponibel inkomst som vida överstiger vitas?
Svaret är självklart nej. I teorin borde sociologin kunna användas för att kritisera andra samhällen eller grupper men detta görs självklart inte. Udden är alltid riktad mot européer.
Ett sådant försök skulle kunna vara ”Class‐dominant theory”. Teorin hävdar att media speglar synen hos en liten styrande elit som kontrollerar den. Oftast syftar man på aktieägare eller kulturella grupper. Det paradoxala är att det aldrig är den mäktigaste gruppen som korrekt antas bedriva propaganda utan det är alltid någon svagare grupp eller svagare särintresse som pekas ut. Detta då den mäktigaste gruppen per definition är den som får delge sin syn, sitt narrativ så att säga och därför aldrig kommer angripas.
Jag kan inte nog poängtera detta. Sociologin är en slags religiös rörelse med udden riktad mot européer, inga undantag. Minoriteter är alltid förtryckta förutom när de är vita. Då ses de som förtryckare som i fallet apartheid i Sydafrika eller ignoreras helt som dödandet av Boer.
Hans Myrebro
Alltifrån sociologisk litteratur, till föreläsare, studenter, professorer och tänkare utgår från denna grundidé. När någon ”svag” grupp presterar bättre än vita (oftast män) slår etnocentrismen in och gruppen berömmer sig själv för att ”trots det historiska strukturella förtrycket ändå lyckats prestera bra” för att i nästa stund vända blicken mot de områden där vita (män) fortfarande antas vara i maktposition och angripa dessa. På så vis riktas allt fokus på att angripa en sorts orättvisor samtidigt som man ignorerar eller trivialiserar andra.
Detta kan man tydligt se gällande feminismen och vetskapen om att kvinnor studerar vid universitet i nästan dubbelt så hög utsträckning som män. Istället för att fråga sig vad som händer med de män som försvinner på vägen så riktas uppmärksamhet och resurser istället uteslutande på att få unga tjejer att prestera bättre i matematik, öka andelen kvinnor inom tekniska program eller utbilda fler kvinnliga doktorander.
Hur bör man då förhålla sig till sociologi som ämne och akademisk disciplin?
Min analys är att det är en omöjlighet att någonsin förändra disciplinen till något som hade kunnat vara konstruktivt. Sociologin är helt enkelt en skadlig lära som är helt genompolitiserad och bör behandlas därefter. Den ska inte argumenteras med, den ska inte resoneras med utan måste i sin nuvarande form försvinna helt.
Alternativet är att behandla den likt övriga områden inom kritiskteori som antirasism, feminism, kritiska vithetsstudier och antikolonialism etc. Vänd verksamma grupper mot varandra och försök få bort européer från dessa rörelser så att det blir tydligt för var och en betraktare att det rör sig om rasifierade som kritiserar och angriper vita utifrån egna rent etnocentriska motiv. Kvar bör endast en inkompetent röra förbli som gärna får radikaliseras till den grad att de stöter bort all kompetens och sympati.
Egen energi bör som alltid läggas på att vinna mer mediemark, beröva motståndare den samma, samt motarbeta de organisationer vars uttalade mål är att kartlägga, förfölja och angripa oliktänkande. Fördjupande läsning om kritiskteori som gruppevolutionär strategi går att läsa om i Kritikkulturen av Kevin McDonald.
Oscar Andersson
Referenser:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Sociologi
http://en.metapedia.org/wiki/Cultural_Marxism
https://en.wikipedia.org/wiki/Neurotypical
http://www.sdr.org/dova/dovkultur
https://en.wikipedia.org/wiki/Autism_rights_movement
http://www.theamericanconservative.com/articles/the-myth-of-american-meritocracy/
https://en.wikipedia.org/wiki/Mass_media#Influence_and_sociology
Oscar Andersson driver bloggen Darwins arv
Liknande artiklar:
Kulturmarxismens fördömanden av västerlandet är in...
EU-kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker hö...
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
