Strålningsfria zoner för hälsans skull

Att skapa strålningsfria bostadsområden eller områden med låg strålningsbelastning avvisas gång på gång från myndigheternas sida. Detta är på sikt rättsligt inte hållbart, skriver Bernd Irmfried Budzinski, pensionerad förvaltningsrättsdomare och Wilfried Kühling, ingenjörsforskare som arbetar för BUND, tyska Jordens vänner.

I sin artikel Mobilfria ”vita zoner” — irreala eller ett rättsligt krav?, publicerad i det juridiska fackorganet Neue Zeitschrift für Verwaltungsrecht 20/2015, nvwz.de, konstaterar de att det stigande antalet människor med huvudvärk, sömnstörningar och utbrändhet drabbar inte bara vuxna utan också barn i skolålder. Dessa företeelser kan klart relateras till miljöfaktorer dit också räknas mobilstrålning, anser författarna och fortsätter, oberoende forskning ignoreras.

Genom att vidareutveckla mobilstandarden (TETRA och LTE) förhöjs strålningsbelastningen ytterligare. Strålningen tränger in i kroppen, den stannar inte på kroppsytan, precis som den genomtränger sten- eller betongmurar. Det centrala nervsystemet utsätts alltså hela tiden för mobilstrålning.

Budzinski och Kühling föreslår en rad konkreta skyddsåtgärder. Statens skyddsförpliktelse kräver att skapa eller åtminstone att tillåta mobilfria eller mobilskyddade bostäder, utrymmen och kollektivtrafik. Minimeringen och avskärmningen för människorna måste bli av, menar författarna. Och exempel finns redan i Frankrike (Grenoble) och i Tyskland (bergstrakten Rhön) .

Källa: Strahlentelex (mars 2016)

Artikeln har tidigare publicerats i Miljömagasinet