Nyligen så valde den Europeiska Unionen att häva vapenembargot till de syriska rebellerna. Det betyder mer eller mindre att de syriska rebellerna nu kan beväpnas av EUs stater för att kriga mot “diktatorn” Bashar al-Assad. Det låter humant och barmhärtigt, men är verkligen allting svart och vitt? Det skriver Andreas Berg.
“EU är ett fredssamfund och ska fortsätta vara det”, sade den österrikiska utrikesministern Michael Spindelegger, enligt TT, bara timmar innan unionen lyfte vapenembargot till de syriska rebellerna. Det uttalandet hyllades nog av Sveriges utrikesminister Carl Bildt och av alla människor. Någon som inte var lika glad var William Hauge, Storbritanniens utrikesminister. Mannen som tror att alla EUs vapen kommer att gå till “rätt” rebeller, det vill säga de som inte är eller samarbetar med terrorister.
I den brittiska tidningen Daily Mail kan man läsa en artikel skriven av Becky Evans som handlar om att det ökända terrornätverket al-Qaida slagit upp klagomålsavdelningar i rebellfästen runt om i Syrien. Därmed står det utom allt rimligt tvivel klart att den så kallade oppositionen i viss grad samarbetar med al-Qaida. Borde inte EUs varningsklockor ringa vid det här laget?
En annan fråga som blir intressant är hur EU kommer att göra sen när al-Assad är avpolletterad som syrisk president? Och hur ska man ta tillbaka de vapnen man försett rebellerna med? Jag ställer mig högst tveksam till att rebellerna kommer att ge tillbaka sina vapen frivilligt. Och att förse en redan instabil region med mer problem gör det allt mer tydligt att EU försöker släcka en eld med bensin.
Syriens regering använder kemiska vapen, menar vissa. Storbritannien slår på stora trumman. I stort sett all användning av kemiska vapen i landet måste komma från regeringens håll, menar den brittiska FN-ambassadören Mark Lyall Grant, som även skickade ett brev till FNs generalförsamlare Ban Ki-Moon där Lyall Grant anklagade den syriska regeringen för att ligga bakom varenda attack med kemiska vapen.
Jag vill lyfta fram ett blogginlägg från den 30 april 2013 av den paleokonservativa kolumnisten Patrick J. Buchanan. Syrien har med all sannolikhet kemiska vapen, men Buchanan menar att den stora frågan är om al-Assad har beordrat att använda vapnen mot den civila befolkningen. Han skriver också att om USAs president Barack Obama skulle gå in med “boots on the ground” (infanteri) i Syrien så kommer säkerligen al-Assad känna att han är inträngd i ett hörn och i värsta fall kan välja att avfyra hela sin arsenal med diverse kemiska vapen.
Men Carla Del Ponte, FN-kommissionär, har dock fastslagit att det för närvarande inte finns någonting som tyder på att den syriska regeringen har använt sig av kemiska vapen. Vad det dock finns bevis på är att rebellerna – samma rebeller som Storbritannien vill beväpna – använt sig av den dödliga nervgasen sarin.
Dock så är inte Bashar al-Assad någon ängel. Han har gjort sig skyldig till otaliga krigsförbrytelser och det ska i allra högsta grad vara aktuellt att skicka honom till Internationella brottmålsdomstolen (ICCt) i Haag. Fast vad gör Bashar al-Assad så unik i det här sammanhanget?
Det är inte al-Assad som avfyrar drönare som dödar civila. Det är inte al-Assad som beväpnar sitt land med 300 kärnvapenstridsspetsar men samtidigt påpekar att man måste slå till mot Iran de passerar den “röda linjen”. Det är inte al-Assad som manar till Jihad mot oliktänkande.
EUs lyftning av vapenembargot är ett försök att släcka en eld med bensin.
Andreas Berg
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
