1900-talets båda totalitära statssystem Nazityskland och Sovjetunionen har avsatt många avtryck i litteraturen. Störst inflytande har utan tvekan George Orwells ”1984” och Aldous Huxleys ”Du sköna nya värld” haft.
Orwell skildrar en terrorstat sådan den framstod i ”Det tredje riket” och Sovjet och fortfarande finns i Nordkorea. Men man kan inte hålla folk i terror hur länge som helst, vilket historien också visat.
Huxley skildrar en diktatur grundad inte på terror utan på att folk med välstånd, propaganda och underhållning hålls i liknöjdhet. Sådana system håller länge. I praktiken lever Sverige och större delen av västvärlden redan i ett sådant system.
Den amerikanske författaren Chris Hedges pekar i sin bok ”Illusionernas rike: slutet för bildning och segern för spektaklen” på den tryckta pressens minskade upplagor och på etermedias ökande inflytande med mindre fakta och information och mer ”spektakel” = underhållning och upplevelser.
Dagens skoldebatt bortser från rådande samhällskultur. Denna präglas just av bild- och ljudburna upplevelser. Utan att ha tränats i läsning och eftertanke söker de unga ständigt nya intryck och sensationer.
I Heinrich Bölls lilla bok ”Doktor Murkes samlade tystnad” spelar en akademiker på tyska radion in pauser, som han sedan spelar upp och njuter av i ensamhet.
Men i svenska etermedia finns ingen tystnad längre. Där råder ett oavbrutet pladdrande dygnet runt. Och dagspressen har allt färre och kortare texter och allt fler och större bilder. Du sköna nya värld är redan här.
Tege Tornvall
Liknande artiklar:
Ladda ner Nya Dagbladets mobilapp!
